Vi som gifter oss 2015!

vi kör oxå barnfritt, mycket pga att vi inte vill ha bus och så kommer alkohol finnas, dessutom kommer vi vara i en byastuga 3mil till närmsta civilisation- vem ska köra barnen när de ska sova? ne. de få va hemma. ^^ på vigseln är dom såklart välkommen

Det där med fastrar/farbröder/mostrar/morbröder. På mammas sida har jag en morbror med fru och två kusiner - självklart bjudna efsm vi står varandra nära. På pappas sida finns två farbröder och fyra kusiner med respektive som jag inte har någon kontakt med i stort sett - dem bjuder vi inte. På sambons sida finns en faster och två kusiner som är bjudna och även en morbror med tre kusiner som oclså är bjudna - han har ju en kontakt med sina som jag inte har. Så bara för att man bjuder en av föräldrarnas syskon behöver man ju inte bjuda alla...

vi hade liiite jobbict med farbröder och så.. på min sida var det lätt- har ingen eller otroligt lite kontakt med de syskon pappa har kvar. men min moster ska vi bjuda dels för hon är enda syskonet mamma har men och så är hon och hennes man så himla frän! inga kusiner på min sida bjudes

däremot är min blivande ensambarn så hans kusiner är det närmaste syskon han har. kommer dock inte bjuda alla kusiner dels för dålig kontakt och dels kostnad... men listan är inte huggen än. farbröderna är svårare. 1 av 3 har vi bjudit. de andra två ogillar vi dels pga alkoholism och dels allmänt. vet dock inte hur vi gör med hans mostrar (lustigt egentligen hur han inte har några fastrar eller morbröder=p) skulle vara kul att bjuda dem. men vet inte hur budget håller för det.. tro dock inte några kusiner på den sidan bjuds.

får de hur det utvecklar sig. vi har tagit bort 3 gäster.. kan ju hända vi ersätter dem med andra^^

Vi umgås lika mycket med alla och de har alla tät kontakt med varandra, så det vore omöjligt att lämna någon utanför, tyvärr. På min fästmans sida vet jag inte, jag har bara träffat hans släkt en gång på fyra år och han bara två gånger, men de är tydligen ändå självskrivna, vilket jag måste låta honom välja själv såklart.

Här har vi lyckats skära ner gästlistan från 102 till 65 (lokalen tar bara 60 pers) så vi hoppas att inte riktigt alla kan komma. :P Vi har också skurit ner budgeten från 150 000 till 100 000 (där ingår 40 000 som är avsatt till bröllopsresan)

Vi har också flyttat datum från 5 september till 16 maj, så nu närmar det sig med stormsteg. Vi har skurit bort trerättersmiddag med allt fixat till tårta, kaffe och kakbuffé som jag ska baka själv (inte tårtan).

Vi har fixat fotograf och den 17 januari ska jag prova brudklänning.
Två tärnor är tillfrågade och har sagt ja.
Två bestmans är tillfrågade och har sagt ja.

I veckan ska jag börja skriva ut inbjudningskortens text så jag kan börja pyssla ihop dem under julledigheten.

Ska också försöka boka bröllopsresa under julledigheten. Eftersom vi åker på julledighet i direkt anslutning med bröllopet har jag tänk vänta med att byta efternamn tills vi kommer tillbaka från resan. Visst är det möjligt?

Åh, skönt att andra delar mina tankar om fastrar, mostrar och farbröder! Jag har suttit i säkert en vecka och slitit mitt hår över hur vi ska göra med dem. På min sida har jag fyra som är självskrivna på middagen, sambon har fem på sin. 

Vigseln vill vi ha liten och intim, men med fastrar, mostrar och farbröder blir det 30 personer. Och det är för många. Men jag vet inte om jag kommer klara av den besvikelse som möter oss om de bara blir bjudna på middagen. Enligt de jag pratat med är vigseln det "riktiga", det som betyder något. Det är det för mig också, och just därför vill jag dela den med min sambo och så få andra människor som möjligt. 

Vissa stunder den senaste veckan har jag inte haft långt till tårarna, för det är så svårt att veta om man ska offra någon annans eller sina egna känslor. Det är jag och sambon som gifter oss, men släktingarna möter vi ju mest hela tiden (eller kanske inte om de blir så besvikna att de inte vill träffa oss efteråt). 

Alltså SKIT i om de blir besvikna. Det är ERT bröllop och ni ska vakna på morgonen med bästa känslan i magen och det kommer su knappast göra om si redan nu tränger undan tårar. De borde bli glada för att de får komma på festen... Och ja, helt ärligt är det ju den som är 90% av behållningen som gäst, om man inte är typ brudens mor ;)

tycker själv att är jag inte brudparets föräldrar el syskon så skulle jag inte bli sur om jag "bara" blev bjuden på festen. faktiskt

Jag är extremt känslig (och har balanserat på gränsen till utbrändhet under hösten), så därför har jag nära till tårarna Vi hade tänkt prata lite med släkten över jul, men det är min mamma som är noggrannast med att påpeka att hon ska vara med, och att min moster också ska få komma. Men vi kan inte bjuda bara en moster när vi umgås med alla våra föräldrars syskon lika ofta.

Eventuellt kanske de förstår vad jag menar med att det är stressigt och jag inte vill att de ska lägga sig i om jag bryter ihop och gråter mitt i julmaten. Det får vara plan B

Inget sätter punkt som lite tårar i julskinkan ;)

Nämen skämt å sido, vi gör vårt bröllop precis som vi vill ha det trots "välmenande" råd och erbjudanden. Har svårt för att säga nej men det har vi verkligen gjort nu. Det kanske inte blir som det "ska" men det blir "vi".