Fler födda på 90 talet som skall gifta sig

Ja, men jag tror väldigt mycket handlar om inställning också :) Jag är ganska impulsiv, så saker blir sällan som jag tänkt. Och tack! :)

Ja jag vet! Men varför ska vi inte få gifta oss om det känns rätt bara för att det går emot den rådande normen just nu? Men om man ska tro trenden är det vi som gifter oss nu som kommer få utstå mycket kritik för vi är de första att gå tillbaka till det traditionella på ett modernt vis. (gifta oss tidigt och skaffa barn)
Om 4-5 år är det ingen som kommer reagera när 20 åringar gifter sig för då är det vanligt. Vi har tyvärr hamnat emellan en väldigt frigjord generation och en generation som är tillbaka till det traditionella. 

men blir så himla irriterad för både jag och min sambo är snart färdigutbildade har bott tillsammans i över två år har båda jobb, är ansvarsfulla och har ett stadigt förhållande, och fortfarande vet jag att det kommer bli mycket ifrågasättande när vi gifter oss trots 4 år tillsammans.

Men om någon är 10 år äldre och gifter sig efter knappt ett år är det som det naturligaste i världen bara för att de har den accepterade åldern. 

ja precis! jag och min karl har varit ihop i 8 år (10 år nästan, när vi gifter oss) men såklart.. har ju varit giftaslovlig i bara 4 år :P men ändå har jag en kompis som liksom "varför ska man gifta sig, ha inte så bråttom!" -.-

ne trender kommer och går. men förstår inte varför folk inte kan se det som en "frigjord" grej att gifta sig ung? ja mena.. det är ju det VI vill? är inte det frigjort eller? bara för att man är ung?
tyvärr blir man själv chockad när man har kompisar som gifter sig tidigt. har en kompis nu som är 2 dagar yngre än jag (22år) gift och ska ha sitt tredje barn i februari.. man blir lite förvånad.. och känner sig helt plötsligt jättegammal haha! 

Ja eller hur, har ni sagt till nära och kära att ni ska gifta er? vi tänkte vänta till save-the-date korten så alla får veta samtidigt. Möjligtvis att jag kanske säger något till mina tärnor innan. Men det lär säkert bli mycket reaktioner då vi valt att inte bjuda hela släkten heller utan enbart valt ut de vi verkligen vill ha med. Så en del kommer nig känna sig lite putta.

personligen vet jag inte vad jag hade gjort med den där svärmodern! 
Hur reagerade folk när ni började prata om bröllop?
Var ni öppna med det tidigt eller väntade ni tills inbjudningarna? 
Var de accepterande eller tyckte de det var konstigt? :)
 

ne, jag vill försöka hålla det helt hemligt tills inbjudningarna går ut. dock tro ja några misstänker (efter ett roligt "snedsteg" från karlns sida :P)  ja.. är lite orolig att det kommer bli ganska mycket gnat bland våra släktingar. vi har också bara bjudit de vi vill verkligen ha med. t.ex ska vi bjuda min moster och hennes karl, för vi tycker om dom så väldigt. men ingen av mina kusiner. och karln har valt några kusiner men inte alla.  

Haha förståligt, vi har pratat om det sedan i maj så det känns verkligen naturligt nu att det blir bröllop nästa Augusti, nästan så naturligt att man börjar prata om bröllopsaker med andra som att det vore den självklaraste sakern i världen fast de inte borde veta nått haha.
Hur många hade ni tänkt bjuda?
har ni funderat mkt på hur ni vill ha det på den stora dagen? :) 

Vi trodde att hans föräldrar skulle vara skeptiska när vi berättade det, medan min mamma skulle se det som det mest självklara någonsin. Det blev tvärtom. Hans föräldrar tycker vi gör helt rätt (litet bröllop som vi inte lägger för mycket pengar på och sådär). Mamma undrade varför vi inte ville vänta tills vi har pluggat klart... Och då har min mamma ändå klagat på att vi lever i synd i flera år...

Det känns som hon borde vara glad att ni gifter er då men skönt att de andra svärföräldrarna var positiva. Hur mycket tänkte ni lägga ungefär i budget? Vi pluggar ju fortfarande nu oxå även om vi är klara innan vi gifter oss.
när folk säger att man ska vänta så brukar jag bara undra varför? Vad vinner man på att vänta egentligen. tycker snarare att det är konstigt om man gifter sig när man är 35 + har varit tilsammans i 10 år och har två barn (exempelvis). Jag är nog ganska traditionell så ser äktenskap som ett fint sätt att börja sitt gemensamma liv på :) 

Haha, men hon har alltid sådant för sig i alla fall. Så det var ganska karakteristiskt av henne!

Vi hade inte berättat för någon utom mina tärnor som båda är födda samma år som jag (93) innan inbjudningarna kom ut. Min mamma var lite sur för att vi inte hade sagt något, men hon tyckte det var roligt ändå. Vi firade ändå 5 år tre dagar innan bröllopet och har bott tillsammans i över ett år (officiellt). Min pappa säger aldrig speciellt mycket, så jag vet inte vad han tyckte. Han var glad på bröllopsdagen i alla fall!

Svärfar var inte lika glad, och inte "riktiga" svärmor heller. Men de accepterade läget ganska snabbt, och svärmor hjälpte till då och då med saker som skulle fixas. Svärfars ogillande gick också över, men vi tror att det var hans fru som sa åt honom vad han skulle tycka egentligen. När min man bodde hemma så fick han aldrig ta ansvar för något eftersom att det var fruns barn som var bättre på alla sätt och vis. Han fick inte ens mata katterna. 

Alla andra har varit väldigt glada för vår skull :) Och det var nog inte så oväntat egentligen. Det är över 2½ år sen vi förlovade oss. Några har väl haft någon fråga här och där, men det har ändå varit accepterat.

Det är bara bland okända människor här på BT och andra forum som det har varit direkt negativa kommentarer annars.