Vårda förhållandet!

Håller med dig helt och hållet! Just att kunna och att våga prata om allting är i ett förhållande a och o. Likaså att fortsätta att uppvakta varandra och som du skriver; inte alltid byta om till myskläder så fort man kommer hem. ( Ska jag säga som tidvis bor i mina tre nr förstora mysbyxor )

Klokt skrivet i allafall hea!

Du har så rätt i att man ska vårda förhållandet!!!
Tycker det var en tragisk historia du berättade. Tycker bara att det är konstigt att man låter det gå långt...

Håller med dig till 210 %
Att kunna prata med varandra om allt är det viktigaste i ett förhållande.

Håller med om vad du säger. Allt från kommunikation till att inte sluta göra sig fin och hålla sig fräscha för varandra.

Tror att det är väldigt viktigt att från början prata igenom vad man förväntar sig av varandra och vad man vill. Allt för att ta reda på om man har samma inställning till det hela, om man kan kompromissa eller om man inte alls har liknande inställning och får lägga ner projektet.

Tror att man många gånger har överseende med alldeles för mycket i början som man sedan får betala när man inte pratar.

Ett boktips jag gärna rekommenderar när det gäller detta ämne, är Dr Phil´s bok "Relationsakuten".
Den tar upp just sånna saker som att man tex kan bli ganska bekväm efter ett tag och nästan sluta bry sig. Det behöver inte bara betyda att man går i joggingbyxor utan kan mycket väl vara att man slutar att behandla sin partner med respekt. Man kan tex säga vissa saker till sin partner som man aldrig skulle säga till en vän eller en arbetskamrat.
Han riktar boken till alla som har en kärleksrelation oavsett om man har varit tillsammans i 3 månader eller i 3 år.

Det som är så bra i boken är att man får lära sig sluta att skylla ifrån sig på sin partner utan istället se sina egna brister. Genom att ta itu med sig själv och arbeta för att bli en bra partner, så förstärker man relationen och det vinner ju båda på.

Jag tycker att den är jättebra och läste den trots att jag egentligen inte tyckte att jag hade någon dålig relation. Men nu efteråt har jag märkt att jag själv mår mycket bättre och det gör ju också relaionen mycket bättre.

En annan viktig sak för att få förhållandet att fungera i längden är att lära sig att gräla rätt. Att gå från anklagelser till att uttrycka hur man själv känner, att lära sig att lyssna på den andre istället för att gå i försvar m.m.

Dessutom tror jag att det är nyttigt att inse att mina hang up´s är mitt problem, inte min partners. Om du blir tokig av att disken står, så får du ta tag i ditt problem inte i din partner. Det är en annan sak om arbetsfördelningen är ojämn, men olika saker är olika viktiga för oss. Min karl blir galen av grusiga och dammiga golv, jag blir galen på när det ligger smutstvätt här och där. Så han dammsuger, jag plockar tvätt, oftast utan att gnälla.

Jag förstår faktiskt inte det där med att man måste sluta göra sig fin o gå omkring i slafsiga kläder konstant när man varit tillsammans ett tag. Jag sminkar mig o gör mig fin lika mycket för min egen skull som för min killes och det gjorde jag långt innan jag träffade honom också, när jag var singel. Därmed inte sagt att det inte är skönt att kunna trava runt i mysbyxor en hel dag, visst gör även jag det. Men inte ALLTID.
Många jag känner som varit världens kalaspinglor tidigare, har efter att ha fått barn säckat ner sig totalt. Visst förstår jag att det finns mindre tid att ägna åt sig själv när man har en bebis, men HELT risig måste man väl ändå inte bli?

Jag tror inte man räddar något förhållande med presenter och smink. Ärligt talat, vakna från femtiotalsdrömmen, ingen av oss kan konservera en tjugofemåring. Vi utvecklas både inuti och utanpå och det gäller att hänga med varandras utveckling om det ska hålla.

Det kanske var en befrielse för kvinnan i berättelsen att inte behöva hålla sig vacker. De kanske inte hade samma värderingar längre.

Fast kommunikation och beröring är bra tips.

Väl talat, Dea!

Dea,

jag tror i och för sig inte att det just handlar om att se likadan ut, utan mer att faktiskt vårda sig själv. Att även om man går hemma i mysbyxor - välj SNYGGA mysbyxor som klär dig! Även om man går hemma och drar kan man iallafall duscha och hålla sig fräsch. Själv kan jag tycka det är en intimitet i att INTE vara superfixad i håret och målad, men det innebär inte att jag struntar i att tvätta håret och ansiktet och kanske ha pyttelite mascara eller så.
Jag tycker det är viktigt att känna sig bekväma ihop, men det behöver ju inte innebära sunkig.

Samma sak med överraskningarna... det handlar inte om pengar, det handlar om att anstränga sig för den andre. Om man vet att han älskar en viss sorts ost - köp den och slå ett rött band om med ett stort hjärta på. Laga mat med speciell omsorg eller se till att ge honom en barn-eller frufri kväll att göra något han gärna vill. Hitta på överraskningsutflykter (om så till balkongen eller trädgården). Låt vardagen få en liten guldkant ibland - drick champagne (eller nåt annat ni gillar) bara för att ni vill utan att det måste vara 10-årsjubileum eller nåt.
Jag menar att kärleksbeviset ligger i tanken mer än sv kostnad...

Min mans bästa present (nånsin enligt hans utsaga) kostade under 200 kronor eftersom det verkligen var en sak som var väldigt typiskt honom och detta till en kille som gillar dyra grejer...

Men Ejnie, Om jag ska välja mysbyxor efter hur de klär mig lever jag ju i alla fall under oket att se bra ut, då är de ju inte mysbyxor längre. Dessutom står det inte att kvinnan inte var hel och ren, vilket jag förutsätter att hon var, utan bara att hon -hemska tanke- var osminkad och hade joggingställ och hästsvans!

Jag tror att hon helt enkelt vuxit ifrån honom. Om hon verkligen ville lägga massa onödig tid och energi på smink och obekväma kläder, för sin egen skull, men inte kunde orkade beroende på att hon var deppig till exempel, så borde mannen ha frågat och stöttat henne istället för att kritisera henne. Men det är också möjligt att hon bara börjat prioritera andra saker än utseende.

/Skriver Dea, osminkad och i hästsvans.

Dea,

jag läste ditt inlägg osm generellt - därav mitt svar. Har ingen åsikt om henne.

Vad jag menar är: Gå gärna i mysbyxor och hästsvans, men det är väl inte nödvändigt att klä sig i utslitna, illapassande och befläckade mysbyxor utan det är lika bekvämt att gå i ett par som är i rätt storlek, bra färg och ser hela och rena ut. Om man nu gillar att gå i mysbyxor kan man väl kosta på sig ett par nya istället för dem man fick 1970...

Däremot tycker jag det vore absurt att "kräva" att man ska vara totalfixad hela tiden hemma också. Vet en tjej som klev upp en timme innan sin man för att hinna sminka sig innan han vaknade... DET tycker jag låter skittrist... (och det tyckte han också...)

/Också mysbyxflicka med tofs

Det är naturligtvis inget självändamål att klä sig i fula kläder. Men jag tycker att man har rätt att i det egna hemmet klä sig i kläder man trivs i, eller älskar (om de är hela och rena) utan att fundera på hur snygg man är i det.

Jag tycker att är skillnad mellan skönhetsvård, och att sköta hygien, klädvård och hälsa. De senare är nödvändiga, det förstnämda är det inte.

Är det för ens egen skull man ägnar sig åt utseendet så slutar man nog inte, om man inte mår dåligt. Och det är inget fel att vilja känna sig vacker, jag menar inte att alla ska slänga ut sminkväskan.

Jag tycker det är kul att det finns smink, det är kreativt att kunna leka med sitt utsseende.

Men om man måste sminka sig för att behålla en man, är det inte mycket till man, i mina ögon. Vi är lika mycket kvinnor, och samma personer, utan smink.

Trådstartarens skräckexempel tycker jag handlar mer om BRISTEN på konversation och lyhördhet.. Hade de haft en bra nivå på det "själsliga pratet" hade han nog förstått varför hon helt plöstsligt hade blivit sunkig och ofräsch och istället hade försökt hjälpa henne...istället för att gnälla om att han saknar sminket och kläderna...

Jag tycker INTE synd om den mannen!

Så länge man tar hand om sig själv både till hygienen och sin mentala hälsa så är det väl sk*itsamma om man är klädd i blåställ eller galaklänning och tiara?

Det är väl snarare ens UTSTRÅLNING som talar om hur man mår.En kvinna med alla hästar hemma går nog inte frivilligt oduschad och skitig hemma...

Det går utmärkt att vara sexig i nätbrynja, plyschbyxor från 60-talet och skäggstubb!!

Det där om att man maste sminka sig för att ens kille ska tycka om en forstar jag inte alls. När jag och min kille träffades (som vanner ganska lange) och sen blev ihop sa hade han sett mig latt sminkad EN gang! Nu gor jag val det ibland da vi gar ut eller bara om jag har lust, men egentligen ar det inte alls min stil och da kanner man ju sig bara konstig...
Daremot ar det viktigt att bada vet den andres asikter for att undvika konflikter och visst gor det skillnad att klä upp sig ibland eller fixa i hemmet sant man aldrig gor annars.

Nej, jag tycker inte heller synd om just den killen.

- Kanske hon mådde dåligt, och inte orkade sköta om sig, fast hon ville.

- Kanske hon aldrig velat sminka sig utan bara gjorde det för att fånga honom, vilket är ett slags bedrägeri. Och korkat.

- Kanske hon skötte sin hygien, men inte var lika vågad och glamorös som småbarnsmamma som hon varit som singeltjej.

- Kanske han bara saknade nyförälskelsen.

Fast det var ju egentligen heas poäng att man ska jobba på kommunikation och uppvakta varann i vardagen, jag snöade bara in på det där med att sminka sig för att behaga.

Håller med dig Dea helt och hållet.

Jag tror inte det handlar om smink eller håruppsättningar, utan snarare om komminikation och respekt.

Jag gillar min sambo trots att han går i sina långkallingar hemma ibland. Och han gillar mig fast jag går i mina pyjamasbyxor med nallar på (ja det är sant)
Vi visar uppskattning ändå, pratar om allt istället för att bråka och visar att vi tycker om varandra genom mycket beröring.
Skulle jag sminka mig på vardagarna då skulle han börja ana oråd..Ddäremot tycker han att jag är jättefin när jag klär upp mig och sminkar mig vid festliga tillfällen och det är faktiskt mycket roligare, än att se likadan ut dag ut och dag in.
Å andra sidan är vi ganska klädmedvetna båda två, så ingen av oss skulle ta på sig en sliten joggingbyxa á la -78.
DET skulle nog vara rätt så avtändande...!

Hea! Tycker du skrivit ett mycket bra inlägg om att man ska vårda sitt förhållande!
Tycker dock precis som en del andra oxå att det här med smink och kläder inte får ta för stora proportioner! Jag har lite svårt att tro att det skulle varit den enda anledningen till dina vänners uppbrott. Möjligen den berömda "droppen som fick bägaren att rinna över"... men om man har den inställningen rent generellt att "nu har jag mitt på det torra så nu kan jag sluta bry mig" DÅ tror jag man är ute på tunn is... Det är absolut jätteviktigt att fortsätta uppskatta varandra, ge komplimanger, ömhet och omtanke! Och jag kan ärligt säga att min sambo är precis lika stilig i kostym i veckorna som han är söt i Snobben-pyjamas på helgerna! Iofs har vi både två arbeten som "kräver" rätt så proper klädstil så vi "fixar" oss varje dag och då är det ofta bara skööönt att få strutta omkring i morgonrock en hel söndag!
/Lojsan

Mitt rädda-förhållandet-i-vardagen-tips är: Ca 1-2 ggr i veckan "övertygar" vi oss själva om att det är fredag mitt veckan! Vi beställer hem mat, hur video, äter en massa godis OCH vi får lov att somna på soffan! Dessan kvällar är det absolut förbjudet att röra disken el.likn! Denna lilla grej får iaf oss att må gott och det känns oootroligt lyxigt att mysa så mitt veckan! Låter löjligt kanske men det är nåt vi båda ser fram emot!!!
TREVLIG HELG PÅ ER ALLIHOPA!