NÄR visste ni att h*n var den rätte?

Ja ni.. hur vet man det..
Det har gått två månader och det sprakar.. Rosa moln överallt... Helt otroligt! Visst, egentligen anser jag att man inte kan uttala sig om det när det gått så kort tid, men jag VET att så här ska det vara. Jag ska ha honom. Så enkelt är det.
Men därmed inte sagt att han på något sätt stämmer in på den "bild" man har av drömmannen, tvärtom faktiskt. Men ändå, det bara är så här iallafall!
Egentligen är det väldigt vågat att någon gång säga att en person är rätt, man utvecklas hela livet och har man otur så utvecklas man åt olika håll!
Men jag håller tummarna för alla!
Känslan är enorm!

Jag och min fästman träffades på nätet förra våren, irl efter ca 9-10 dagar och sedan dess är vi ett par. Vi diskuterade barn (han har redan två och jag behövde veta om han kunde tänka sig fler), boende, husdjur och giftermål efter bara en månad. När jag visste att han var "Den Rätte"? Nja, det bara visste jag. Exakt tidpunkt vet jag inte.

Vi bor fortfarande inte ihop (komplicerad historia) men vi förlovade oss i söndags, på vår ettårsdag! Bröllop är planerat till dess att vi har fått ihop de pengar vi vill lägga på en sådan fest (själv hoppas jag på hösten -05).

Ja,

jag blev intresserad vid första ögonkastet, inte så att jag trode att vi skulle gifta oss men det var något "visst" med honom.

Vi jobbade på samma företag om än inte tillsammans, så jag "spanade" på honom länge och "hintade" och flirtade, innan han tillslut "gav med sig".
(ungefär som "22 maj-bruden")
Där var det stora tålamodet som gälde! Men efter vår första "date" (som var en "Öl efter jobbet" som resulterade i 22 timmar tillsammans) tog det 2 dagar tills jag flyttade in (solde inte min lägenhet dock), han friade efter 1,5 månad och jag svarade ja efter 6 månader.

Han följde mig till Sverige i September (en månad efter förlovningen) och nu gifter vi oss i augusti!!! :)

Bara en sak till! "Jennufer E"
skriver att hon visste när hon var 12 år! Är det bara jag som skulle vilja att hon utväklade det lite närmare?!?

Mer info, mer info :D

Jag visste ganska snart för både min hjärna och mitt hjärta sa att jag skulle hålla hårt i honom.
Vi flyttade ihop efter 3 månader men vi hade bott hos varandra i princip hela tiden sedan vi blev tillsammans. Vi förlovade oss 3 månader efter vi blivit tillsammans. vi kommer att gifta oss 1 år och 3 månader efter att vi blev tillsammans.

Cheri, vi blev tillsammans första gången när vi var tolv år. Det var första kärleken för båda och vi var tillsammans i drygt ett år. Sen följde några år när vi bara var kompisar och sen höll vi på lite fram och tillbaka under gymnasietiden och nu är vi förlovade sen snart ett år!

Kan tillägga att vi har vuxit upp tillsammans, känt varandra sen vi var sju och började i samma skola. Alltså har vi känt varann i 17 år nu... Känner varann rätt väl vid det här laget!

Under åren vi ej var tillsammans så var båda tillsammans med andra så vi har provat på lite iaf!

Vi träffades/blev tillsammans när jag var 17 och han 18.

Vi förlovade oss när jag var 19.

Vi flyttade ihop när jag var 20.

Vi hade tänkt att gifta oss nästa år (då jag fyller 24, men det kommer inte att bli så -utan vi väntar lite).

När visste jag att han var den rätte??
Vet inte riktigt när den känslan infann sig, men nu vet jag iaf... .

tja.... jag trodde att jag visste ganska tidigt... men då han, för några veckor sedan (efter 5 års förhållande) när jag började tala lite om ringar och så, förklarade att han inte var säker på mig och vårt förhållande så...

Vi kan väl säga som så att jag inte är lika säker längre.

Stackars lilla "stjärna"!

Har han "ordnat upp sig"? Hoppas det!

Berätta hur det går! Vi hejar på dig! Lycka till med kärleken ;)

Efter 6 dagar, då visste vi båda att det här är för evigt!

Jag såg min blivande för många år sen prata med min kompis och eftersom han sa' att han hade sina intressen där försökte jag hålla mej undan.
Långt efter att det inte blev nå't mellan dom, gjorde jag fortfarande min typiska stil... jag stack hon HON kom i närheten
Har sedan hört att hon trodde att jag int alls tyckte om henne, men det var ju helt fel...lol

Nu ska vi gå in i ett giftemål...och detta kunda jag aldrig tro på... har faktiskt mina aningar, fortfarande, att detta är ett skämt... men jag hoppas inte.

___________________________________________

T -16 Days and counting

cheri!

Vi kämpar vidare för att få vårt förhållande att fungera igen. Det är då sannerligen inte lätt! Planer på förlovning, bröllop och sånt har jag bestämt att tidigast ta tag i om sisådär 5 år. Om vi fortfarande är ihop då.

Jag som var så säker på oss. Nu är jag inte så säker alls längre.

Oj... ibland vet jag fortfarande inte om han är den "rätta"... eller jo det gör jag, men ibland kan man fundera över hur mycket man måste vara berädd att ändra sig för att det ska vara rätt. Vi vet att vi vill leva resten av våra liv tillsammans men inte riktigt hur det ska gå till *ler* Är lite rörigt just nu med arbetslöshet och så... Men jag visste nog att jag ville dela allt med honom ungefär efter ett halvår in i förhållandet.

Känner mig som världens lyckligaste som så många andra här...! Jag levde tidigare i ett ensammansförhållande i ungefär sju år, fick en underbar tös. Jag öppnade ögonen och förstod att det var fel och kärlekslöst. Jag gjorde slut och var ensam i två-tre år.... Den 30 November förra året träffade ja min blivande. Det var kärlek direkt, kändes som om jag känt honom i hela mitt liv. Han flyttade in direkt (hade kvar sin lgh) och vi sökte en gemensam. Så officiellt flyttade vi ihop den 16 feb i år och vi förlovade oss i april på min sambos 30 års dag. Ska leva med honom i evighet för det känns så rätt... Vi bestämde oss för att gifta oss den 31 Juli i år...Jag vet hur det känns att inte vara älskad i ett förhållande och jag vet hur det känns att vara älskad för den man är i ett förhållande. Det är härligt att ha funnit mannen i mitt liv!!!! Allt är så härligt, han e min bästa vän, min älskare och snart min man!

Efter 8 års sambo liv flyttade jag.
6 månader efter det, träffade jag mannen i mitt liv!!!! knappt 3 mån efter att vi hade träffats, flyttade jag in hos honom! idag 3 år senare är vi förlovade och fortfarande upp över öronen kär

Efter bara några dagar av dejtande "friade" han till mig, dvs. sa till mig att det är mig han ska gifta sig med, jag är den rätta!

Då visste jag också!

Min blivande flyttade in till mig nästan direkt.
Vi förlovade oss efter 9 månader och gifter oss den 10:e juli efter drygt 1 1/2 år tillsammans!

Han är mitt livs kärlek och lite till!!!

Kul tråd!
Om ni orkar läsa får ni gärna ta del av min kärlekshistoria. Skulle nog kunna bli en roman, tror jag, ; )

- Jag kände nästan med en gång att han var den rätta, efter en förmiddag på samma avdelning... *kärlek i vitt*. Han skulle sommarjobba och vi sågs bara den dagen sen slutade jag. Av en slump råkade vi på varandra igen efter ett år på samma sjukhus och jag såg honom i korridoren och mitt hjärta slog några volter. Han kände naturligtvis inte igen mig : ( men under sommaren råkade vi vara på samma avdelning igen då jag fick vikariera för en annan och då tog jag chansen! Då började jag prata med honom och flörtade allt jag kunde ; ) Nu, skulle jag inte låta honom glida ifrån mig en gång till! men jag var alldeles för blyg för att ta initiativ och han är själv blyg så det var så trevande... På min sista dag på vikariatet sitter jag över för att inte lämna något kvar (en fredag!? - hade ändå inget att komma hem till *snyft*). Då har han också jobbat lite sent och dyker upp av en slump igen (!? - någon måste ha sett oss däruppe och gav inte upp) och han trevande börjar prata med mig och efter en och en halv timmes prat, och han är halvvägs på väg ut genom dörren, tänker jag Nej! detta är inte sant, han får inte gå en gång till! så jag ställer en nonsensfråga för att hålla honom kvar en liten stund till, så han fortsätter prata och tillslut frågar han om inte jag vill gå på en konsert den kvällen med thåström och nationalteatern bl a. Ja, gud vad kul säger jag och har väldigt svårt att dölja min glädje. Sen dess har det varit vi två. Jag var hans första "riktiga" flickvän så han var nog inte van vid att någon var så hängiven honom så jag skrämde nog honom en del i början... Men med tiden har han fått klart för sig att jag är kvinnan i hans liv!

- Vi blev då tillsammans sommaren 2000
- flyttade ihop vintern 2002
- förlovade oss september 2003
- gifter oss sommaren 2004

Det finns ingen mall för hur länge det bör ta innan man tar vissa steg... jag bara visste att han var den rätte och hade han friat till mig den augustinatten -00 på vår första date så hade jag svarat ja! tveklöst!

Men visst har jag trott att många andra tidigare sambos har varit den rätta förut, och trott att jag velat bilda familj med dem men då har jag inte varit uppmärksam på varningssignalerna - inte velat se dem för min längtan efter kärlek varit för stor och de tidigare förhållandena har havererat förr eller senare.

Det är ju en fråga om man tror på kärleken, att man faktiskt väljer att älska denna person med alla dess fel och brister som kommer med paketet. Sen är det ju så otroligt viktigt med personkemi, att det finns någon som står ut med en när man är som värst! som fortsätter älska en när man förtjänar att älskas som minst. Och det tar tid att utvisa, eftersom man faktiskt sätts på oändliga prov de första åren!

Förlåt att jag tog så stor plats, det är bara så kul att prata om kärlek! Tack för att ni orkat läsa så här långt.

Hej! Jag och min m2b har varit tillsammans i snart 3 år och gifter oss nu i Augusti! vi har dock kännt varanndra i över 7 år, och tro mej man bara vet när man träffar den rätte, det känns i hela kroppen!