Frågan har ställts tidigare men eftersom användarna här byts regelbundet (förutom vi rävar "utan liv" ) så kan man ju fråga igen!
Själv är jag inte gift, dock förlovad sedan juni förra året. Bröllop blir om några år som vi tänkt oss nu men man vet aldrig vad som händer, åt något håll! 
Svara den som vill bara (såklart)!
MissRut: Det jag har känt att vi har levt mest som vänner, eller som en bror och syster, det senaste, åtminstone har jag upplevt det så. Jag har inte velat att han skulle ta i mig på ett mer intimt sätt, inte velat kyssa honom (det har mest handlat om kamratliga pussar mm) Från början skyllde jag på att jag var stressad i skolan, att jag hade en ganska kraftig viktminskning (helt avsiktlig) i våras, har läst om att det kan påverka hormoner och annat, men jag har bara fortsatt känna så, även under sommaren då både skola och viktminskning låg nere. Det har bara känts onaturligt och olustigt att tänka på en mer fysisk relation. Jag har bara haft korta förhållanden innan och andra mer eller mindre oseriösa relationer så jag vet dock inte hur det skall kännas efter tre och ett halvt år. Kanske blir det mycket slentrian och att man blir mer som ens bästa vänner, vad vet jag? Hur vet man det, liksom? Kärlek är ju ingen vetenskap och jag kan inte göra annat än att gå på magkänslan. Till saken hör att jag det finns en kille som jag tycker väldigt bra om och TYVÄRR, TYVÄRR trillade jag dit en gång ganska nyligen när vi båda var ganska fulla, något som jag har stor ångest för idag och aldrig skulle upprepa. Bara det att man har vissa känslor (kan vara ren attraktion, men ändå) för någon annan - det var inte bara en fyllegrej, har tänkt på honom innan - borde troligen vara ett ganska säkert tecken på att något är fel. Jag har berättat för min sambo vad som hände, han blev självklart väldigt ledsen men bestämde sig för att förlåta mig. Det känns ändå som om jag har förstört alla chanser att förhållandet skall bli bra igen (om det sedan var så att jag var otrogen för att förhållandet var dåligt eller om förhållandet blev dåligt för att jag var otrogen vet jag inte, tror dock på det första).
Vad var då tanken med att flytta isär och fortfarande vara tillsammans? Jag och min sambo har aldrig någonsin grälat (förrän nu, när vi har bestämt oss för att separera, vilket kanske inte är så konstigt) , det handlar inte om det. Från min sida kände jag dock att det blev för mycket slentrian, ingen spänning kvar alls mellan oss. Jag saknade de stunder då vi inte bodde ihop då vi gjorde oss fina för varandra när den andre skulle komma och hälsa på och då vi gjorde lite mer speciella saker när vi sågs (och inte bara låg och fes under täcket 
). I min enfald trodde jag kanske att en del av den spänningen skulle komma tillbaka om vi inte bodde ihop. Då hade det kanske inte behövt gå så långt som till otrohet.
Usch, det blev ostrukturerat och jag vet inte om du har någon nytta av det jag har skrivit eller om det var svar på det du undrade. Hoppas att inte anledningen till undran var att det är något som är på tok mellan er.
Sambo och förlovad, men bröllop låter sig vänta ett antal år till.
Jag är förlovad och lite sambo just nu eftersom min älskling bor i min lägenhet så känns det inte riktigt som vi är sambo. Men nästa fredag får vi nycklarna till vårat första gemensamma hem! Jippiii!!!
Vi är i början av planeringen till vårt bröllop som kommer att gå av stapeln den 3/6 -06 ett tag kvar men... mamma tjatar att vi ska gifta oss redan i aug nästa år. det är inte jag så främmande för fast jag kommer att bli så stressad. Älsklingen vill nog vänta till 06.
Guldfisken: På tok och på tok... Inte direkt. Men som du skriver, det här är mitt första treårs-förhållande och hur vet man hur det ska vara då? Men jag kände inte alls igen mig i din beskrivning om det fysiska, så kanske är det inte kört för oss än! Det är väl mer att jag ibland får känslan av att "ska det verkligen vara så här?" Men egentligen tror jag att det ska det. Vi har det bra. Men funderingarna finns väl där ändå antar jag!
Married without children
OJ! Förlåt, läste inte trådstarten ordenligt!! Dslxyin slog till! Jag har då inte här att göra. *skäms*
MissRut: Gott å höra! Funderingar har nog alla, någon gång. Så tänkte även jag innan det började bli dåligt, så fort den första nyförälskelsen (som i vårt fall varade ganska länge av olika orsaker) hade lagt sig.
Singel. Började med att jag skulle vara gäst på ett bröllop och nu loggar jag in då och då när jag har det för lungt på jobbet.
Jag är singel och kärleken väntar med sin frånvaro! 
Fassnade här för längesedan men har bara tittat runt mäst! Ett bra forum det här, väldigt vättigt till skillnad från många andra!
siiiiiiiiiiingelllllllllll !!!
Sambo och det pratas om giftemål, trots sambons åsikter om att han inte tror på giftemål...men det var ju klart innan han träffade mig ;)Men det kommer att dröja ett bra tag till.
Guldfisken: Är du kvar här? Skulle du isåfall kunna maila mig skulle jag vara dig tacksam!
hanna_moren@yahoo.com
Tidigare fleraårig sambo och bröllopsdrömmande.
Nu ganska nyseparerad och singel.
Men på väg från botten och upp.. (!?)
sambo men varken förlovad eller gift, vi har dock bestämt att det är "vi", men inget vi gått ut offentligt med genom att trä ringar på varandras fingrar
Sambo sedan snart två år.
Förlovad sedan skottdagen i år.
Bröllop 2006.
Inga barn.
Gift sedan juni-04!!
Oj, någon frågar efter en...
MissRut: Hej, jag är fortfarande kvar här men jag flyttade till min egna lilla lägenhet nu den 1 december och har inte ordnat med internet i den nya bostaden ännu (är hemma hos päronen nu i helgen). Slänger iväg ett kort "jag lever och frodas" - mail så kan du ju svara om det var något särskilt du funderade över.
Sambo och förlovad. Gravid och gifter mig med min älskling den 30/7-05
