råd i krissituation
Jag behöver råd från relationsexperterna här på BT.
Bakgrunden är kort att jag har kommit på att min fru har haft en affär med en annan man, inte sex, men väldigt nära. Vi har pratat ut om detta, och henne snedsteg berodde mindre på den andre mannen, och mer på att hon känt sig olycklig i vår relation. Grunden till hennes olycklighet är att hon känner att hon sakar åtrå och passion för mig. Vi har varit tillsammans i 10+ år, har flera barn och har det mycket välordnat vad det gäller jobb, bostad, ekonomi etc. Hon sade att hon inte har något annat att anmärka på, hon tycker jag är snäll, snygg, generös, intelligent, tar min del av hemmet/barnen, är jättebra i sängen, etc.
Men....det är gnistan som saknas, åtrån, passionen, laddningen.
Jag känner väldigt vädligt starkt för henne, jag kan förlåta henne snedsteget och vill arbete med att få in den där gnistan, åtrån, i vårt förhållande.
Hon har mått dåligt över att hon inte kunnat möte mig i min åtrå till henne, och hon känner att hon behöver landa känslomässigt. Jag kan förstå detta, samtidigt så vill jag GÖRA något för att få till åtrån igen. Hennes syn är mer att hon vill vänta och känna efter vad hon känner, och samtidigt som jag förstår det, så känns det minst sagt frustrerande att bara sitta och vänta på att hon ska hitta fram till ?rätt? känsla. Jag tror ju känslan av åtrån inte existerar i ett vakum, utan man måste ge åtrån näring, och det är det jag vill jobba med.
Hon har sagt att hon inte vill bli pressad, och jag vill ju inte pressa henne till att känna något för mig om hon inte älskar mig, samtidigt så vill jag ju göra allt i min makt för att underlätta för henne att känna åtrå till mig.
Jag har uppvaktat henne så gott det går inom ramen för att inte pressa henne, men ändå skicka tydliga signaler om var jag står och vad jag vill, t ex serverat henne morgonkaffe med en ros, skickat kärleksbrev, fixat ett mysigt bad med doftande badskum och levande ljus (enbart för henne, inte för att ?lura? henne att ha sex med mig?), biobesök på filmer jag vet att hon gillar, aktiviteter med hela familjen, etc.
Hon uppskattar detta, samtidigt som har hon berättat att hon får ännu mer dåligt samvete gentemot mig då jag gör saker för henne och hon inte förmår uppbåda ?rätt? känslor för mig. Hon har sagt att hon känt skuldkänslor då jag är en sån fin person, och att hon önskar att andra kvinnor ska få uppleva att han en man som mig, vilket ju någonstans är kul att höra......
But still.... ?det? saknas.
Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan, jag älskar verkligen denna kvinna och vill åter vinna hennes hjärta, vill att hon ska älska mig, men det är så otroligt svårt att veta hur hon känner sig innerst inne och hur jag ska agera så jag utan att skrämma bort henne, ger henne tydliga signaler om var jag står och om vad jag känner för henne. Kan panelen gå några råd?
Det vanligast förslaget jag får är ?åk iväg på en romantisk weekend?, men skulle hon garanterat känna var alltför pressande, så jag efter aktiviteter/idéer/tankar/förslag vi kan gripa oss an tillsammans som inte är direkt sexuella, men ändå kan föra oss närmare varandra, kanske något lekbetonat, roligt, så det inte blir så att alltför laddat (vilken kanske är en paradox, för det är just ?laddningen? som hon säger sig sakna).
Så....hur gör man för att åter hitta åtrån/gnistan/laddningen/passionen i ett förhållande där den ena personen är säker på sin kärlek, och den andra famlar i mörkret och knappt vet vad som är upp och vad som är ner?
Jag tror inte det finns några enkla lösningar, och i slutändan måste min fingerspetskänsla avgöra vad som är lämligt eller ej i just vår situation, men jag känner att jag behöver lite input från utomstående som kanske har infallsvinklar som jag förbisett.