stå emot otrohet

Visst kan man lockas av andra, man är ju inte död bara för att man är sambo/gift. Men det är ett steg längre från att faktiskt agera på känslorna.

Jag skulle föreslåg "paus" från lockelsen och se om ett par veckor om det är samma lockelse fortfarande. För när det blir för intensivt kan man dras med i något som man egentligen inte står för.

Petra

Detta är ju frestelsen personifierad i den här nya karln. Klart som f-n det är svårt! Jag kan ju inte ens stå emot skumtomtarna jag köpt till advent (köpte 4 påsar, nu är 3 1/2 slut... ).

Nej, skämtåsido -inte jämföra skumtomtar med snygga sexgudar.
Jag förstår dilemmat. En väninna till mig är väldigt lyckligt gift, men hade ändå tankar om en annan på jobbet. Han var intresserad av henne med.
Det blev aldrig något mer än sexfantasier. Hon var extremt påverkad av honom, men tyckte hon faktiskt att hon var riktigt ohyfsad att hålla på och tänka på honom hela tiden (han också gift) i två månader, men hon satte sig ner och tog en rejäl funderare -tillsammans med mig, och vi satte ALLT på sin spets ("hur blir mitt liv om jag lämnar min man? är det verkligen grönare på andra sidan staketet? är det bara MIG det handlar om? är jag lite förälskad i förälskelsen här?") och kom fram till "men vad i hela världen håller du PÅ med???". Hon skärpte till sig, det var SVÅRT -men istället för att ringa honom varje gång det pockade på ringde hon mig, och nu skäms hon järnet när hon tänker på vad hon tänkte då....
Så nu avhandlar vi hur mkt hon skäms istället!

Nu vet ju inte jag hur du har det i ditt nuvarande förhållande (har inte läst andra tråden), men min väninna hade/har det väldigt bra -hon var bara lite uttråkad och ready for action.

Har du det bra i ditt förhållande kanske det bara är att du vill ha lite pirr, och det tar ju ändå slut efter ett tag -men älskar du verkligen den du lever med och har det bra med honom kanske du ska vara rädd om det du har? Du kanske ska vänta lite och se om den här känslostormen du har för den här nya karl´n bedarrar...? Ge det någon månad till, för vad är det att jämföra med 7 år?

Maria Magdalena: (min favvis låt ).

Jag är EMOT otrohet. MEN det kan ju vara så att du har äkta känslor för den andra killen...

En liten berättelse om mig..:

Jag och min förra kille träffades när jag var 16 och han 15... Vi var tillsammans i 10 år! Förlovade och hus.

Jag blev kär i en kille på jobb och han blev kär i mig... Jag viste varken in eller ut... Skulle jag ge upp 10 år för denna kille... (dessutom 5 år yngre än mig...).
Jag och min förra hade det ganska dåligt de sista månaderna (de andra åren hade vi det skitbra). Det tog slut och jag och Patrik blev ett par meddetsamma.

Jag och Patrik bor ihop idag, är förlovade, ska gifta oss... Varit tillsammans i snart 2 år.

Jag ångar ingenting! Även att jag ibland kan tänka tillbaka och tycka att det är väldigt sorgligt att det tog slut. Bara bara för jag tycker det är sorgligt så betyder inte det att jag ångrar det.
Jag är jättelycklig nu och har hittat DEN rätta !

Jag kände nog redan innan jag erkänt för mig själv att mina känslor var slut för min kille... Annars hade jag nog inte kunnat bli KÄR i en annan samtidigt. Men man måste skilja på känslor och attration...

Är du kär eller bara attraherad? Och hur känner den andra killen??? Vill han att du ska "ge upp" ditt nuvarande förhållande?

Jag var kär!

/Hanna

Den där gula smileyn i mitten av texten skulle inte vara där, det var ju slutet på en parentes...

Jämfört med 7 år är det här en prutt i rymden! Jag har sett honom i 1 år snart (under den här kursens tid).

För typ 2 månader sen förstod jag att han var intresserad av mig, men ignorerade hans komplimang.

För typ 2 veckor sen pratar vi jättemycket och resulterar i att jag inte kan motstå att kyssa honom.

Jag känner inte honom så jag tycker jag kan utesluta förälskelse. Jag känner inte honom = jag vet inte hur han resonerar, tänker sig framtiden, har för principer och åsikter.

Det är nog ren och stark attraktion. Det var länge sen jag kände en sån attraktion kan jag säga. *sagt med en tår i ögat* :(

Om du inte känner honom och då m.a.o. inte vet vem han är är det väl en avståndsförälskelse kan man väl säga?

Ungefär som att man kan falla för en karaktär i en film (Ewan McGregor i Moulin Rouge, mums!) eller så finns de ju de personer som faller för pop/rockstjärnor och är riktigt _kära_i dem utan att veta vad de är för några_egentligen_.

Du kanske har satt en hel drös suveräna egenskaper på honom och om du väl visste hur han var så skulle drömmen panga som en ballong?

Men att gå från attration till att kyssa honom är ju ett rätt stort steg...

Jag bara menar att det kanske är så att du har känslor för denna "nya" kille... Som du faktikt sett i 1 år så någon uppfattning har du ju om honom.. Och du kysste faktiskt honom...

Jag håller med dig om att man inte ska dömma de som är otrogna så fort (det fick jag lära mig när jag träffade patrik)...

Tänk efter ordentligt, du kan gå miste om "drömprinsen".
Fan det låter som jag uppmuntrar dig att ta kontakt med den "nya". Det är inte så jag menar... Men det måste bero på någonting att du kysste honom, eller hur??!

/Hanna

Här får du många inputs, och det är ju bara bra! Vad du än gör, gör inget förhastat! Sup dig inte salongsberusad när ni är ute med jobbet och låt det bara hända. )Bättre då att ta bilen till och från). Såra inte dig själv och din nuvarande partner i "onödan".

Fy, vad jobbigt!...*tuggar i mig en skumtomte till*...men det hela kommer ju att lösa sig på_något_sätt och då känner du dig själv bättre -se det som personlig utveckling.
Karin Boye: Det gör ont när knoppar brister, varför skulle de annars tveka?

Jag får ta en iskall dusch!!!

Hmm.. Varför jag kysste honom..
Jag skulle inte ha kysst honom om han inte hade velat ta mig åt sidan på krogen för att prata med mig. (jag skyller inte på honom nu jag tänker bara redogöra stegen som tog mig till kyssen) Jag skulle inte ha kysst honom om jag inte hade vin i kroppen. Jag skulle inte ha kysst honom om han inte hade bitit mig i nacken (!) :-O och smekt mitt hår. Jag skulle inte ha kysst honom om hans läppar inte sökte sig till mina. Jag skulle inte ha kysst honom om jag inte gav efter och mötte hans läppar.

Jag stod emot och sa nej genom alla stegen förutom det sista. Jag blev förförd av hans uppmärksamhet, jag kunde inte stå emot.

Och detta ursäktar inte mitt beteende. Jag undrar bara va´ fan jag höll på med eg.?! Förförd?

Jag lät mig förföras.