Hur går det ihop ekonomisk med era nuinflyttade utländska män????

E&l

Vad kul att det gått så bra! Jag och min sambo har också sökt UT och väntar nu på svar.
Jag vet inte riktigt heller hur vi ska få det att gå ihop då vi flyttar till Sverige, men det SKA gå!
Jag har lite sparade pengar sedan tidigare, sedan ska jag plugga och jobba på sidan om medans min kille pluggar på SFI. Det löser sig nog.
Vart bor du?

Och marriedbitch eller vad du hette: Det är såna som du som får mig att skämmas över svenskar. Och jag hoppas innerligt att mitt hjärta aldrig behöver träffa någon som dig!

Jag glömde: Han är också turk från Istanbul ;)

Jag har friserat lite inlägg i den här tråden om det är någon som undrar vart inläggen tagit vägen. Vänligen håll er till trådstartarens fråga!

Tack Patrik! Snabbt och bra gjort!

Jag böjer mig för reglerna och ber så mycket om ursäkt för tidigare raderade inlägg!

Tack Patrik.

Yagmur jag bor i Borås. Va roligt hoppas han kommer gilla Sverige. De e ju lite skillnad heheh
Hoppas att det kommer gå bra för er men det krävs nogrann planering av ekonomin så klart. Men ni kommer nog klara det.
Vart kommer ni bo???

E&l:

Vi kommer försöka hitta lägenhet i Stockholms-området någonstans.
Ja, jag hoppas verkligen han kommer trivas i Sverige, det blir spännande!

Hur länge har ni varit tillsammans och när kommer han?

Men Turkiet ska väl inte vara några problem, de är ju nästan godkända av EU nu som blivande medlemmar (eller har de fått gå med?). Så det låter lugnt. :)

Måste säga att det verkar vara mer byråkrati i hemländerna än det är väl här i Sverige. För maken fick åka till Ottawa för att få papper underskrivna av svenska ambassaden (vi hade bara telefonintervju då, för hans UT, vi träffade bara tjänstemän här i Sverige när det skulle förlängas - det tog förresten bara 1.5 år för oss!). Men å andra sidan tar det flera månader för kanadensare att få ett pass, inte är det lika smidigt som här i Sverige, även om reglerna nu ändrats lite.

Nu funderar vi på att ansöka om dubbelt medborgarskap för maken. Någon som gjort det?

Petra

Jag hoppas verkligen det går bra för er!

Vi var i en liknande situation när vi flyttade hit. Jag var student och min man kunde ingen svenska. Vi bodde i en sunkig etta i andra hand och hade ingen aning om hur allt skulle lösa sig. Vi hörde oss för om socialbidrag, men det gick in så bra. En sur tant förklarade att jag minsann var skyldig att försörja honom.

Men han hade jättetur och fick jobb efter bara någon månad. Han slet iofs hårt för att få det, sökte verkligen jobb minst åtta timmar om dagen och fick en massa nej. Han gick på SFI på kvälsstid första halvåret, men tröttnade snart på att vara borta så många kvällar. Han har läst lite privata kurser senare och det har gått bättre. Hans svenska är fortfarande inte jättebra, men nu pratar de bara svenska på jobbet och det går bra. Kan tillägga att han har engelska som modersmål, vilket säkert underlättar jobbsökande jämfört med andra språk.

Hans universitetsutbildning är validerad av Högskoleverket som motsvarande den svenska vilket gjorde att han kunde gå med i facket och få sin yrkestitel. Paradoxalt nog är det han som har försörjt mig ända sen han kom hit. Det kommer säkert att ordna sig för er också, men man får nog räkna med att det blir tufft i början.

CyperPet - Vi väntar fortfarande på permanent UT trots att ansökan skickades in för nästan ett år sen! Så fort han får det kommer han att ansöka om dubbelt medborgarskap. Kan tänka mig att det tar ännu längre tid...

Jag vet inte hur det funkar med Turkiet faktsikt. Men det verkar inte vara någon skillnad när man jämför med andra.

Yagmur vi har varit ihop i 2 år men känt varandra i 5 år. Han kommer i maj någongång. Han chef måste hitta en ersättare till honom innan han kan lämna jobbet.

Eleanor
Vad skönt att det löste sig för er. Jag har faktiskt hört att det finns en hel del sura tanter som jobbar med socialbidrag.

Vi får se hur det kommer gå nu när han kommer. Han kommer förmodligen börja SFI och så får vi se om han hittar någon jobb vid sidan om för det brukar väl bara vara halvtid. Man har ju knappt andra val...

Tjejer hur gjorde ni tjejer som levde på studielån när sommaren kom. Sökte ni Socialbidrag? Eller hade turen att hitta jobb precis innan?

Jag hittade ett jobb lyckligtvis men min kompis gjorde tyvärr inte det så hon gick till socialen och de hjälpte henne fast bara som lån. Hon var tvungen att betala tillbaka det sen när skolan började. Kommer inte ihåg om det var hela summan eller en viss del. Men det beror mycket på vem man får och hur villiga de är att hjälpa till...

Lycka till!!

Jag har ingen utländsk man, men ville bara nämna att min gubbe också får för sig att han ska vara arbetslös och hemlös och allt med jämna mellanrum. Då påpekar jag att när man är gift har man faktiskt underhållsskyldighet gentemot varandra och jag har lovat att vi har det nu också, fast vi bara är sambos (som alltså inte är skyldiga att underhålla den andra!). Det är kanske därför det är lite knepigt med socialbidrag, men de måste väl se till hela situationen... Jag visste i alla fall inte att det var lagstadgat att man måste underhålla den andra parten, men så är det!

Jag har precis fått reda på att jag nog kommer att kunna få jobba som vikarie på dagis då vi kommer till Sverige. Det är en heltidstjänst i ca 1.5 år.
Gud vad skönt det känns!

Har någon förresten erfarenhet av hur man kan få tag på lägenhet när man själv inte befinner sig i Sverige? Hur går det när man ska skriva kontrakt mm? Kan någon annan skriva på kontraktet i mitt ställe och hyr folk verkligen ut till någon de aldrig träffat??
Kanske borde starta en ny tråd om detta...

Jag försörjer min sambo till 100 procent. Han har inte ansökt om UT men jag ligger på honom, därför betalar jag också hans svenskalektioner.
Kanske låter som han utnyttjar mig och det gör han också, lite. Han är väldigt stolt och letar jobb inom sitt yrke. Han har jobbat som översättare men nu har det varit en stund sedan han hade något upprag. Som tur är tjänar jag bra, men när han kom till Sverige för drygt 2 år sedan var jag arbetslös. Vi levde så snålt som bara den. En månad lade vi 200 kronor tillsammans, på nöjen! Resten gick till räkningar.
Vi har heller aldrig fått bidrag eller ansökt om bidrag. Det är självvalt för oss att han skulle komma hit.

Han pratar ytterst lite svenska (men bra engelska) men jag håller med alla andra som säger att språket är ett måste! Utan svenska, inget jobb.

/Tessi
Ps. min kille är från frankrike