Vi har bestämt att vi ska låta bli "sånt" fram till bröllopsnatten. Nu är det bara det att det är 1,5 år dit!! :D
Är det någon som är/har varit i samma sits? gick det eller borde jag ge upp? är på god väg att göra det...
Hahaha!!! Förlåt att jag skrattar men jag kan också bli väldigt fundersam över "påhittet" som sådant, som ändå spelar en sån himla stor central roll i allas våra liv!
anne på grönkulla skrev 2007-11-22 19:29:05 följande:
Uppehåll som vissa har kan jag nog förstå.. Då blir man ju helt galen av åtrå och k*thet.. *s* Men 1,5år.. Om jag hade en kille som jag skulle kunna vara tillsammans med i 1,5år utan sex så skulle jag inte vara tillsammans med honom.. 
Men alla är ju olika.. 
ok....men det har ju inte framkommit om både TS och den tilltänkte inte har "gjort det" tidigare. För i sådana fall så är det ju inte mycket att jiddra om.
Men om de redan har gjort det, så fine, de har tagit detta beslut och de märker ju själva hur länge det kommer att funka.
Och de verkar ju vara medvetna om att man är ganska så trött den kvällen när man ramlar i säng. Jag och maken min hade absolut ingen lång sexakt, utan det vart mest ett snabbskjut om man säger så....
Vi ska också vänta med "sånt" till bröllopsnatten, som förmodligen blir nån gång sommaren 2009
Men har man redan "väntat med sånt" i 4,5 år, så ska väl 1,5 år gå ganska fort 
Krystal
Ja, det är ju en annan femma lixom. Jag tycker att det är stor skillnad på om man redan har väntat eller inte.
Jag skulle aldrig klara mig utan, vilket är anledningen till att jag inte är oskuld.. Och jag skulle aldrig klara mig utan så länge, inte ens om jag var singel..
Jag sållar mig till dom sexgalna som skrivit!
Sedan håller jag med dom som skrivit att lusten minskar när dom är utan sex och ökar när dom har sex.. Vilket gör att jag personligen skulle få bäst sex om jag var aktiv och sämre sex om jag varit utan så länge.. *fniss*
Med det sagt så är det ju upp till var och en och inget val är fel. Om det känns rätt så är det väl bara att köra på det!
Min första tanke var att det kanske inte blir så romantiskt när akten är över på 4 sekunder (risken är ju ganska stor efter 1,5 års uppehåll).
Sen så vet jag att när min m2b friade så blev vi som nykära och "gosade" hur mycket som helst... trist att missa den nytändningen!
TS - vilken orginell idé, har aldrig hört om något liknande.
Personligen skulle jag inte leva i självvalt celibat och att återuppleva "första gången" - nej tack
Hahaha, kan inte låta bli att skratta!
Här blir det inte celibat en längre period iallafall, möjligtvis en månad innan eller så, men det är nog mer så det inte blir några bebisar innan bröllopet. Då får jag inte på mig min klänning!
Oj, då! Det var värst. Vill ni verkligen det? Klarar ni det så all heder! Lycka till!
Tanken är att klara det. :)
jag får nog hålla med det någon annan redan har skrivit; jag skulle inte VILJA att jag o min m2b skulle kunna hålla sig ifrån varandra så länge!
Jag tycker om det här eviga pillandet på varandra och skulle inte vilja vara utan det för allt i världen ;)
Jag måste bara få komma in i den här diskussionen...
Jag tycker det är en jätte mysig idé, tror dock inte att jag skulle klara av det och då är jag ingen sexgalning det kan jag lova... Men min m2b fick vänta 1 år på mig och då var det dessutom min första gång så att säga och nu är varje gång väldigt viktig för mig... om det går för länge mellan varje gång så börjar jag fundera om hans känslor försvunnit eller om han hittat nån annan vilket jag vet att han inte gjort
Jag vet också att min m2b blir väldigt grinig om han inte få komma till så att säga men om ni klarar av det så ska ni självklart köra på det alla är vi ju olika
Jag tänker iställe för att hålla upp kanske klä mig i lite sexigare kläder på bröllopsnatten eller nåt sånt så det blir något nytt...
Lycka till...
Hmmm.. jag maste säga att bröllopsnatten var nagot speciellt ända.. (även om den var nagot kort för var del). För TROTS att man var trött efter stress, resa, inte ha sovit pa tva nätter, festat till kl 6 pa morgonen, hade druckit lite.. sa kunde vi inte halla fingrarna ifran varandra! (Jag menar, i den situationen skulle vi annars STUPAT i säng och börjat snarka efter 2 sek.) Vi behövde alls inget uppehall. Och jag skulle heller inte vilja vara utan den närheten i 1.5 ar! Bläh! Men det är ju vi det
Vi har klarat av att leva i avhållsamhet under 2,5 års tid, vill inte fuska innan bröllopet...men nu sker det snart och vi håller båda på att spricka av nervositet!
Ja, men om man har gjort så som Yoko så är det ju en annan sak. Då finns det ju ingen anledning att INTE vänta lixom...
Jag är en sexgalning, jag erkänner villigt! För mig ligger mycket av ömhet, närhet, bekräftelse och glädje i att ha sex med min blivande. För tillfället håller vi ett snitt på 2-3 gånger i vecken vilket vi båda tycker är för lite, det har dock varit mycket runt omkring det senaste.
Ingen har sagt det här och kanske är jag ensam om att känna så, men mina känslor för min m2b behöver underhållas. Skulle vi inte ha sex på 1,5 år och det inte fanns något verkligt hinder för det skulle nog mina känslor svalna. Hur mycket vi än älskar varandra så är sexualiteten en stor del av vår relation och det håller lågan uppe!
Ja, det är ju bra att det hände innan bröllopet och inte att det uppdagades efter bröllopet... men visst sved det rejält att ställa in allting när allt var klart och färdigplanerat 
Jag inser nu att den enda fråga jag egentligen tycker är relevant i detta är vad ni tänker göra om en av er plötsligt säger att "nej, nu jävlar går inte det här längre"? Vad är Plan B så att säga?
Det är nog rätt vanligt att känna så.
