Ni som vill gå ner 10-15 kilo. Forts.

Haha... tänk att man kan vara en inspiration va... =)

Jag som själv känner mig så grymt oinspirerad nu... Jag får hitta ngt som sätter fart under fötterna på mig igen.....

Jag tror att lite av problemet ligger i att förrut blev jag så himla arg för att jag inte gick ner, och därför gick det bra att gå ner sedan.. fick mkt energi av ilskan... Men nu har mitt humör blivit mkt jämnare och jag är tom snäll ibland tycker gubben... Så får inte samma energi längre ur mina känslostormar....

Imorgon skall jag ut och "tränga mig på folks privata sfärer"... Också ett sätt att studera socialpsykologi på, men ändå... Kan väl vara en kul grej att se hur folk reagerar om man kommer närmare än 1 meter, men känns samtidigt som rätt annorlunda grej att "måste göra" för att få betyg...

Nästan så man hellre leker ta fatt och små grodorna på skolgården som lärarna... ingen som tar illa upp iaf =)

Nåväl, idag var en dålig dag och humöret är kört i botten.... Men eftersom jag är trött så tror jag att det är lika bra att gå och lägga sig iaf... och hoppas man vaknar på rätt sida imorgon......

Häng i!

Inda - Ja ngn måtta får det vara.. Jag kan väl tycka att folk är lite tramsiga när de ställer sig med typ 1½ meter mellan sig och den framför i en kö eller så.. Eller att folk flyttar ut från inre till yttre sätet när det kommer på folk på bussen.

Men när folk kommer ½ meter upp i ansiktet på en är lite störigt....
Men men vad gör man inte för vetenskapen ;)

Haha, jag hade samma problem... När jag jobbade som simtränare, en av simmarna var dels 10 år äldre än jag och 2 meter lång. Jag var 16 år och han var skitsnygg. Inget intresse men man rodnade ju ändå när han som var så stor (både ålder och längd) kom iklädd minimala simbrallor, och ställde sig jättenära framför och tittade ner på en.... Och man bara stod där med näsan i hans bröstkorgshöjd och ... tja.. rodnade....=)

Brud-2008 - Jo jag vet att man får muskler av bara promenader också... men det är ju såpass lite... vad jag tänkte var att ta bort den tyngre träningen ett tag... Eftersom gått har jag ju alltid gjort, bara lite mer eller mindre...

JO jag vet att måtten ändras, och det är bra, men i nuläget pga min stora övervikt är det viktigast för mig att kilon försvinner.... så kroppen inte är lika skadlig för sig själv...

Så minskade mått är trevlig, men just nu är det kilon som räknas för min del...

Stönig ? Javisst.. fullt och fast

Brud-2008 - Låter vettigt....

Fast jag har 40 kg kvar tills min "kan jag tänka mig vikt"... är 45 kvar till målvikten

Och jag vill vara slank och känna mig vacker när jag gifter mig om ett drygt år... Så det är i första hand en satsning tills dess... Men som jag naturligtvis tänkt hålla efteråt.

För att det skall funka med klänningen och utan stress och så behöver jag bli av med kilona till årets slut... Så visst, 1 kg ner i veckan - konstant... Det räcker... Men det kommer komma bakslag, och det kommer inte bli så mkt på slutet.. så jag måste "vinna tid" nu ibörjan... för att det hela skall gå ihop...

Och skulle det vara så att det inte går alls, och jag inte ngnstans på vägen känner att "jag är nöjd såhär".. ja då får vi flytta bröllopet framåt i tiden.

Jag har aldrig någonsin gillat att vara med på bild, och mina bröllopsfoton vill jag iaf kunna kolla på med stolthet... Skulle vara första bilden i väldshistorien isf...

Sitter just nu och försöker sätta mig in i olika program och grejer... OM jag fortsätter upp nu så får jag väl försöka följa ngn av dem.. Då finns det ju "ngn att ställa till svars" iaf, om det inte funkar....

Förlåt att jag itne är ngt trevlig nu, men jag är heligt förbannad, på mig själv, min kropp och undrar varför i h*vete jag förtjänar det här just nu.....

Och jag vet att jag inte är ensam

Brud-2008 - JO om jag bara visste att jag skulle gå ner konstant 1 kg i veckan skulle jag jubla =).. men det är nog tyvärr inte så enkelt =(

Jessie - Oj.. tack =)

Jag försöker att vända den uppgivenheten och ilskan över att jag går upp nu, till att bli en god ilska och motivation att köra vidare istället, hitta nya vägar och grepp om det behövs.... Jag helt enkelt vägrar att vara extremt extremöverviktig längre.... Strl 46 väntar runt hörnet och jag bara skall ta det.. kosta vad det kosta vill... (just nu)

Jag hoppas innerligt att jag kan gå ner de där kilona som är kvar nu, tills jag kan känna mig säkrare och tycka att det är ok med 1 kg i veckan..... Längtar inte efter ngt onyttigt, men så efter en hel del gott som jag inte kan äta nu....

Kör hårt med er =)
*lusläser alla möjliga bra kokböcker*

Kontentan.. Jag har redan så mkt muskler, jag vill inte ha mer... om jag förlorar en del mer fett kommer jag se ut som en kroppsbyggare eller, det vill jag inte...

Jag har hellre höga mål och når halvvägs, än att känna att jag är "för feg för att satsa"... Men vem vet, jag kanske trivs jättebra att väga 80 kg... men i nuläget kan jag itne tänka mig det..

Men nu har jag och min mor bestämt en ny variant att försöka med, börjar på måndag.. får vi se om det ger ngt...

Öhhmmm jag vet nog inte vad man skall kalla det... Men när min mor gick ner i vikt slutgiltigen för nga år sedan så använde hon sig av ngt som hette rotationsdiet... Innebar att man skulle variera hur mkt man åt, för att hålla förbränningen uppe.
varva dagar med 600-900-1200 kcal under en treveckorsintervall.

Jag har ingen aning om den funkar för mig, men är ju värt att prova.... Hon hade då ca 10 kg för mkt och dessa försvann på de 3 veckor som det sträcker sig över....
Jag hoppas att jag kan få en ny "kick" av det, även om jag inte går ner så mkt... eller alls...

Den som lever får se, men jag kan inte sitta och rulla tummarna iaf...

Och just det, eftersom jag är borta under hela helgen så blir det ingen vägning och mätning denna vecka.. Kanske lika bra det... Blir "ny invägning" på måndag istället innan nya varianten =)

Drakdal - Min kropp tycks lagrat vatten i en vecka nu... Men idag har jag drukit som en kamel, så jag har sprungit på toa som en sådan också antagligen....

Bara hoppas det var ngt tillfälligt.. Men kan ju ändå inte räkna kalorier under helgen.. så jag får väl räkna 10 minus första månaden... och så får vi se vad det blir nästa månad... ngt förhoppningsvis.... =)

Får hoppas du övervinner suget, låter jobbigt.....

Nu är jag dötrött, skall gå och lägga mig.. sitta och svriva rapport imorgon om att folk tror att man är ett UFO... Nåväl.. Nattis

Långt !

Suck... Nu tycker jag det börjar bli lite väl mkt om muskler hit eller dit, och annat...

Jag tränar inte styrka, och jag vill inte ha mer muskler... Oavsett om jag skulle ha 5 kg eller 50 kg muskler så vill jag inte ha mer... Jag ser ut som en rugbyspelare eller ngt... det vill jag inte.. jag vill se kvinnlig ut, och jag vill inte ha större muskler i lår och armar än en "vanlig karl"... Jag kan ta mer i benpress än de flesta stora pojkarna på gym (under förutsättning att inte mitt knä pajar) sådana saker är inte roligt.

Och ja jag borde i all rimlighetens namn ha bra förbränning, men det har jag helt uppenbarligen inte... Jag och min sambo och min mor är alla lika förstummade över att det kan vara så svårt för en såpass fet person som mig att gå ner i vikt... Skall försöka få tid hos en läkare för att göra ämnesomsättningsprov, för ngt skumt är det.

Nu vill jag iaf inte harva det här mer, nu vill jag se framåt och få stöd igenom nästa fas, som börjar på måndag... Och hoppas att det skall göra gott.
End of story

Att för övrigt klara sig på få kalorier anser jag inte vara ngt större problem... Jag äter hellre jättefå och utsätter mig därmed inte för frestelsen, än att äta lite och sedan sluta mitt i så att säga.
Men det är som sagt bara ett försök till att få igång nergången igen, bryta det faktum att jag nu går upp istället... Jag måste ju göra ngt ju...

Men tanken är fortfarande att när jag gått ner lite till slå mig ner på ngt "långsamt"... eller kanske snarare hälsosamtsätt att gå ner... typ GI, VV eller ngt sånt... Så det är ju inte för alltid... Men själv offrar jag gärna 2 månader av mitt liv för att kunna göra det hela "rätt" sedan istället för att misslyckas.

Skall träffa väninnan idag, som inte har sett mig sedan jag började att gå ner... blir intressant att se huruvida hon märker ngt.... får hoppas det (blir genrep inför helgen)... =)

Hej Alla - Jo jag förstår att folk kan undra, men det känns inte som att jag orkar "försvara mig" jämt"... Det är ngt som sitter i från förr, jag har alltid fått försvara olika saker med mig själv... Därmed är jag känslig för när folk som inte vet vem jag är "antar" saker.

Jag vill inte ha mer muskler, trots att jag vet vad muskler gör för kroppen osv.. var förr übertränad, så jag vet. Jag känner bara att oavsett orsaken till att jag inte vill ha mer muskler, varför behöver "andra" bry sig om det?
Känns lite som att jag skulle lägga mig i varför någon vill ha storlek 36 på kläderna istället för 38...

Jag vet inte hur många av er som har erfarenhet av det, men det känns inte jätteroligt att min sambo inte kan lyfta mig, men jag kan utan problem bolla med honom i famnen.

Jag vet inte vad det är, men skumt är det iaf... Jag skall testa och se hur det går nästa vecka, och om det inte tycks ske ngn ändring då så får jag testa olika saker.. Är ju bra att få veta att man är frisk, eller om man inte är det, så man kan anpassa sig efter båda.

Jag menar inte att vara surig mot någon eller så, men önskar bara att man inte skulle behöva "förklara sig".....

Det har inte med någon här att göra, utan ligger som sagt djupt begravet i mig... jag blev mobbad för allt tänkbart och mer där till i skolan.. Den jag varit har aldrig varit bra, jag har inte varit ngt värd, och det jag säger, det skiter man totalt i... Därmed en liten överkänslighet mot att folk "ifrågasätter mina motiv"..

Så förlåt om jag överreagerar !