Glamour, mon amour!

Hello ladies!
även jag har hittat till Gemmas nya tråd, lite senare än alla andra. Jag har inte varit så flitig här på BT på senaste tiden... måste bli bättre för jag gillar att läsa om era liv!
Har haft ett par extrema månader med alldeles för mycket jobb och för lite sömn. Nu verkar saker och ting lugna sig ett tag framöver, i några veckor i alla fall. Var på en jobbintervju igår som kändes hur bra som helst. Lönen var så usel att jag knappt vågade berätta för monsieur, men jag vill jag vill jag vill ändå!!! På onsdag får jag svar.
Pojkvännen kom hem efter några dagar på affärsresa i Italien. Första nätterna låg jag bara och luktade på hans kudde, men sen vande jag mig vid tystnaden här hemma och njöt faktiskt av att vara för mig själv. Idag kom han hem! Underbart, men nu ligger han i soffan i sina mjukisbrallor, med en bira i handen och kollar på fotboll (dessutom på en lördagkväll). Hrrmm... hur påminner man sin darling om att uppvakta sin blivande hustru?
Hoppas ni mår bra allihop!!
Kram!

Ja ni, måndag igen! Varför är helgerna så korta? Jag vaknade upp på helt fel sida och såg till min förargelse att våren fortfarande lyser min sin frånvaro. Ibland undrar jag verkligen varför vi valde att bo här??!! Mina svärföräldrar sitter säkert på sin altan i Nice och dricker kaffe i solskenet. Grr...
Angående avslappning hemma. Jag älskar att göra ingenting, antingen ligga i badkaret och läsa nån bröllopstidning eller slöa i soffan och kolla på Cityakuten, min absoluta favoritserie.
Jag och min kille spelar varje dag in de gamla Vänner-repriserna och tittar på dem efter middagen och äter vaniljglass med hallonsorbet till. Jag antar att det är svaret på varifrån vår lilla trivselvikt har kommit sedan vi flyttade ihop...
Just nu bara läääängtar jag till sommaren. Den första varma dagen tänker jag köpa mig ett par nya löparskor och ge mig ut på joggingtur. Jag önskar jag gillade träning, då skulle jag gladerligen köpa gymkort, men snåljåp som jag är...
Nu ska jag sätta igång med att laga lite mat. Grönsakslasagne får det bli.
Kram!

Ååå vilket härligt vårväder vi har i Stockholm denna söndagmorgon.
Igår regnade det och var ruggigt och A och jag njöt av att vara hemma och göra ingenting. Vi handlade lite god mat och vin till kvällen och hyrde en film. Bestämde att jag skulle skjuta upp allt nödvändigt som att jobba, städa och plugga till idag. Och nu när solen skiner vill jag inget annat än strunta i det. Men, i stället får jag väl vara effektiv så jag hinner ut!
Jag är lite yngre än ni andra, 25. A är fyra år äldre. Vi träffades på ett uteställe i Stockholm för 4,5 år sen och blev väl ihop direkt egentligen. Han jobbade här tillfälligt och flyttade ganska snabbt tillbaka till Paris. Vi levde med resväskorna packade och träffades mycket. Jag gick då sista året på min förra utbildning (journalist jag med) och skrev C-uppsats mm i Paris. När jag blev klar sa A upp sig från sitt jobb och flyttade hit. Jag är så oerhört lycklig att jag prickade rätt redan så tidigt i livet. Vi passar grymt bra ihop.
Nu går jag min andra utbildning (sjuksköterska) och har ett år kvar. Jag längtar så fruktansvärt mycket efter att bli klar och bli "vuxen". Studielånet tar slut inom kort och vi kommer i princip att leva på mannens inkomst. Sådär kul när man samtidigt sparar till bröllop... Men det är en kort period. Efter bröllopet tror jag att vi bor något år till i Sverige innan vi flyttar vidare.
Igår bokade vi hyrbil och rum på ett värdshus i mellansverige för påskhelgen. Behöver komma iväg lite men ekonomin tillåter inte mer än så. Det ska bli mysigt att bara rå om varandra.
Nä, nu måste jag jobba!
kram

Gemma, kovändning skulle man kunna kalla det. Det känns som om det fanns tusen anledningar till mitt beslut att läsa till ssk. Hade som journalist halkat in på mitt stora intresseområde hälsa och träffade flera sjuksköterskor som jobbade som journalister och tyckte att det var en ball kombination. När jag sen gjorde reportage från en ambulans föll allt på plats. Skulle bli syrra jag med. När jag kläckte idén hemma pushade A mig att söka direkt, att passa på när man fortfarande är ung och inte har en massa ungar. Kom ju sen att tänka på att sjuksköterska är ett schysst yrke när vi ändå är ett internationellt par. Vi kan ju flytta varsomhelst och jag får jobb.
Jag har inte på något sätt övergivit mitt stora intresse journalistiken, men kommer ju att ha två yrkestillhörigheter. Har dessutom upptäckt att två så vitt skilda yrken kan komplettera varandra otroligt väl. Som skribent är det ju naturligtvis kanon att ha annan kompetens och som syrra har man nytta av att veta hur man får folk att snacka, kunna tolka svåra saker och förklara med enkla medel, osv. På något sätt tänker jag att i framtiden jobba med både och.
I sommar kommer jag dock att enbart jobba på sjukhus. Har sånt sug efter de där blå pyjamassköna kläderna och få sticka och greja...

Hej och glad påsk allihopa!
Oj, vad ni kan mycket om väskor och mode och allt sånt. Önskar jag vore mer kunnig i ämnet. Jag tycker om fina saker, fina kläder mm. Men jag är helt hopplös på att hitta grejer åt mig själv. Har nog också en hel del att göra med begränsad budget, men ändå. Jag släpar alltid med mig min bästis för att hjälpa mig att hitta bra och snygga skor.
Har funderat en del på varför jag vill bli syrra och varför jag kommer att vara bra på det. Och konstigt som det än kan låta är jag inte "ta hand om" typer heller. Jag är däremot grymt fascinerad av människokroppen och hur den mot alla odds klarar det mesta. Sen är jag fascinerad av hur mycket man kan göra när den inte funkar som den ska. Sen ska jag inte sticka under stol med att jag gillar provtagningar och sånt som alla andra tycker är äckligt. Har ingen aning om varför. Men jag antar att man måste vara en rätt social typ för att gilla jobba så intensivt med människor. En annan grej med sjukvården är att det på något vis kombinerar intellektuellt och fysiskt arbete. Jag måste röra på mig annars blir jag helt deppig. I dag har jag suttit och framför en dator och layoutat tidning och hjärnan känns som en sladdrig svamp och ögonen är helt rödsprängda, magen kurrar också oroväckande efter ca 8 koppar kaffe...
Nog om det, i morgon åker jag och min älskling iväg och ska bara vara för oss själva! Guuud vad jag har längtat efter att vara ledig!
Trevlig helg allesammans!
KRAM!

Hej igen!
Tillbaka från en alldeles ljuvlig påskhelg i Östergötland tillsammans med A.

Vi hyrde bil (kändes hur vuxet som helst), bråkade med biluthyraren eftersom dom försökte blåsa mig på priset (typiskt mig, men min fransos var mycket nöjd med att hans icke-konflikträdda fästmö fick ner priset med hälften), hittade ett supermysigt litet vandrarhem där vi träffade en massa roliga fransmän.

Vi tillbringade helgen mestadels i skogen. Det är verkligen underbart att promenera i vårvärmen som äntligen infann sig! Drack gott vin och lagade god mat och SOOOV! Vilken massiv sömnbrist jag har haft. Känner mig som en ny människa igen.

Väl hemma sitter jag klistrad framför datorn och har läst alla 12 000 mail som har postats under påsken. Vad gör folk på jobbet på långfredagen egentligen??

Fick även ännu ett "vi-har-fått-barn-och-är-världens-lyckligaste"-mejl. Vet inte varför men just i år ska (eller har redan fått) 7 av våra kompispar ha barn. Förra året var det ingen. Det är ju såklart grymt kul när ens vänner får ungar, men jag kan inte rå för att känna GRRRR, måste allt förändras och GRRR jag vill ju egentligen också ha barn... En liten (och lite elak) tröst är fotona på dessa nyblivna mammor och pappor som ser allt annat än glamourösa ut.

Skönt att höra att jag inte är den enda shopping-analfabeten. Min värsta plåga är att köpa skor. Går jag med min mamma (fördel = hon betalar) kommer jag hem med ett par fotriktiga ecco-pjuck som min bästis sen hånar. Går jag med min bästis har jag västa skavsåren i ett halvår och måste köpa nya kläder för att matcha skorna. Om jag handlar helt själv kommer jag hem med en kasse svarta topar och inga skor.

A bientot!

Izunia, har varken varit i västindien eller tanzania. Men ska åka till Tanzania i oktober! Jag åker till Kilimanjaro på praktik på ett sjukhus där och sen har jag semester och då ska jag på safari och sedan möta upp min kille på Zanzibar. Jag har länge velat åka till Zanzibar, det ska vara helt underbart.

Gemma, visst är det skrämmande med barn! Jag tror nämligen inte att man kan behålla sitt gamla liv när man har småttingar. Samtidigt tror jag inte heller att man någonsin ångrar att man skaffar barn, däremot kan man nog ångra bittert om man låter bli.

Jag är ju bara 25 och har ju egentligen inte bråttom, men jag har haft en enorm barnlängtan ända sedan det gick upp för mig att A är Mannen. Jag vill ändå plugga klart och gifta mig och hinna jobba lite först. Sen vet man ju aldrig, alla kan ju inte få barn...

...jag menar, det är dumt att planera sitt liv in i minsta detalj och tro att allt blir som man hade tänkt sig

Gemma, jag håller med dig om att ett väl genomtänkt beslut är något man sällan ångrar. Det finns ju många som verkligen inte vill ha barn. Men det är på något sätt lite "fult" att säga. Folk (särskilt kvinnor) med barnlängtan har svårt att acceptera att någon inte vill.
Jag själv är bara rädd för att alltid skjuta upp barnaskaffandet för att det aldrig är rätt timing. Jag har aldrig träffat någon som sagt att dom ångrar sina barn (men å andra sidan, om någon nu ångrar det är det väl knappast något de erkänner).