Hej på er! Dag tre, nya tvättprojekt. Känns lite typiskt att man anländer till ett tomt kylskåp och en överfylld tvättkorg, och en man med hjälplös uppsyn... grejen är att han klarar sig alldeles fantastiskt bra utan mig, men han vill nog känna sig behövande, och att jag ska vara behövd.
Mitt enda nyårslöfte, att dricka en massa champagne, har jag redan börjat infria. I söndags träffade vi lite vänner och käkade champagnebrunch på four seasons hotel, med pilgrimsmusslor, sushi, caviar, oxfilé, frukter, bakverk... ja ni fattar. Och fritt flöde av veuve cliquot. Tänker ha som ambition att upptäcka nya ställen flera gånger i veckan, även när vi båda jobbar. I går sov jag till halv tolv, sen mailade jag större delen av eftermiddagen medan jag tvättade. På gymmet körde jag stenhårt i en och en halv timme, i ren frustration. Och när jag kom hem låg mannen på soffan och såg uttråkad ut. Efter en enkel middag gick vi ut i natten, temperaturen är riktigt behaglig här, runt 15 -20 grader med en frisk vind och riktigt okej luft. Vi bor i de gamla franska kvarteren med pampiga tjugotalsvillor och vita trädsstammar som böjer sig över de slingrande gatorna så att det känns som om man vandrade genom arkader. Överallt finns hemliga trädgårdar bakom höga gjutjärnsstaket. Och efter en halvtimmes promenad kom vi fram till vår destination, en helt nyöppnad bar inhyst i en av tjugotalsvillorna. Det var HELT underbart! I trädgården porlade vatten och det stod lyktor utplacerade överallt. Invändigt fanns sprakande brasor i varje rum, vackert mörkbetsat trägolv, guldspeglar och tomatröda väggar. Huset hade fyra våningar och det gick slingrande trätrappor mellan varje våningsplan. Mannen drack en martini-cocktail och jag tog, naturligtvis, champagne. Jag jobbar ju hårt på det här med nyårslöftet och än så länge går det alltså utmärkt. Vid halv ett vandrade vi hem genom sammetsnatten och stötte bara på små grupper med tjattrande shanghai-prinsessor, modedockor som lever sina liv genom Elle och Vogue och bara tycks ha ett enda mål i livet: Att snärja en västerländsk man. Så att de kan ha äkta Gucci och Louis Vuitton istället för fejk. Man ser dem för övrigt ÖVERALLT, västerländska män som travar två meter bakom sina snorkiga prinsessor, kånkande på deras handväskor och papperspåsarna från Sephora, La Perla och Mango (japp, västerländskt som västerländskt - allt är lika bra).
De stackars kinesiska männen börjar få svårt att gifta sig, kvinnorna har höjt sin standard, exempelvis kräver de ofta en schysst bostad och en sån har man bara råd med om man får sin lön betald av ett västerländskt företag. Tretusen dollar i månaden är normalt för en bostad och för oss är det inga problem eftersom mannens (franska) företag betalar vår, men för hans kinesiska kollegor är det svårt att hänga med. Och ingen 120 kvadrats etagevåning med städhjälp och terrass är lika med ingen kvinna som väntar på en efter en tolv timmar lång arbetsdag.
Och med tanke på min egen väntande mans dystra ansikte igår verkar ju sånt vara rätt viktigt.
Lapinette: Du har så mycket fler psalmer att välja mellan eftersom du gifter dig på sommaren! Vi tog Härlig är Jorden för det fanns nästan inget annat som folk kände till, förutom då En Vänlig Grönska, i denna ljuva sommartid och annat som inte lämpade sig i oktober.
Din stackare, känn nu ingen organisationspanik utan unna dig att vara sjuk på riktigt. Du är så effektiv att du kommer bli klar i god tid, om du bara tar hjälp av dina vänner och släktingar.
Är SÅ nyfiken på hur klänningen blir!
Laban, jättekul att få höra om din galna klänningsjakt och grattis till din slitsade nya kompis. Sorry att det fanns så mycket dyringar i affärerna ;)
Kramar, G
