Vad är kärlek?

För mig är kärlek viljan att ge utan att vänta sig något tillbaka och att vilja det bästa för den man älskar.

Att leva upp till det är dock en annan femma...

E T

Men kan man bygga ett liv tillsammans utan passion då???

Klart att ett förhållande förändras och att nyförsälskelsen avtar osv men hur kan man leva utan passion???

Jag hade den diskussionen med en kompis härom dagen. För honom betyder inte passionen allt men det gör den för mig, jag kan inte vara intim med en person utan passion. Å man kan ju inte bygga upp ett liv tillsammans på enbart platonisk vänskap! Eller ja, klart man kan men jag skulle inte vilja eller kunna det i alla fall, för det är inte kärlek för mig. Inte rätt typ av kärlek i alla fall...

för mig är kärlek (som jag skulle vilja att den var iaf) när du kan vara dig själv helt och hållet med någon, någon som förstår dig utan att du behöver förklara (mitt favorit kärleks citat är "see!? I understood what you meant in spite of the exact words you were saying" fr. serien scrubs). När det pirrar sådär gott i magen och du inte kan låta bli att le när du pratar om den personen (iaf för det mesta).

undrar om jag kommer hysa samma passion till min man, och han till mig, om 25 år när han är flintis och hårig på ryggen och jag är tjockis med hängbröst ner till knäna (och förmodligen också hårig på fel ställen)? undrar om vi kommer att tycka att den andre är lika vacker som vi tycker nu? ...hopppas...

Lite passion måste det ju ändå finnas, men passion kan ju definieras på många olika sätt. För min del föredrar jag trygg och lugn intimitet (menar nu inte sexbiten) och för det krävs ju respekt och vänskap. Jag skulle inte orka med ett liv med alltför många bråk, vilket en definition av passion ("hetsig kärlek, hetsiga bråk") verkar innehålla. :) Utöver intimiteten måste det så klart finnas attraktion, men för mig är det helt okej att det pendlar mellan att man ibland bara vill vara nära med kramar, kel och samtal och att man andra gånger inte kan hålla fingrarna ifrån varandra. :) Jag tror att alla pusselbitar måste finnas på plats.

Det var i och för sig ungefär så som jag tolkade det E T skrev också. :)

Jag måste både kunna beundra personen i fråga och samtidigt känna att vi är varandras jämlikar. Min pojkvän beundrar jag exemeplvis för att han är så otroligt snäll, opretentiös och att han bjuder mycket på sig själv. Å andra sidan gör ju det att jag kan vara precis lika snäll och öppen tillbaka. :) Jag litar på honom och han är min bästa vän, men jag har också svårt att hålla fingrarna i styr när han är i närheten och jag saknar hans fysiska närhet med allt vad kramar och pyssel heter när vi inte är på samma plats. Det är nog definitionen för den kärlek vi har, för ett annat par är den säkert annorlunda. :)

picachu

Ja det är väl drömmen... :D

Buslinna

Ja då har man nog träffat rätt kille! :) Jag tycker att det där är svårt att kombinera... Tyvärr! Antingen så finns attraktionen och passionen eller så finns resten, dvs tryggheten osv.... Men det fungerar ju inte om man inte har alla delar...

ja, usch, det är så fint när man ser gamlingar som fortfarande älskar varandra. Dagen innan vårt bröllop hade min mans morföräldrar tydligen firat sin 55 bröllopsdag. Det finns inga härligare gamlingar än dem, jag vill också va så där! *mys*

det är sååå ofta jag önksar att jag kunde välja tryggheten över passionen... men när man står där med antingen världens snällaste (men tråkigaste) kille eller en kille som garanterat kommer orsaka svid i hjärtat men får knäna att vika sig på en med bara en blick och kan reta en till vanvett med en enda kommentar, för att inte tala om att han får en att smälta som vax med bara några få ord.... ja.... tyvärr så väljer jag passion (och hjärtesorg) framför trygghet....

Malin22

Samma här! Faktum är att finns inte den där passionen så spelar det ingen roll om jag inte har ett annat alternativ, då väljer jag att vara singel... Jag klarar inte att ha en relation utan den där passionen.