Vad är kärlek?

jag är likadan, och nu sitter jag här och är singel... *surar*

Malin22

Skratt... Personligen är jag dock hellre singel faktiskt! :) Jag trivs med att vara singel... Men klart att man drömmer om att ha någon.

aircondition

Självklart får du det! :)

pickolina,

jo, jag gillar också att vara singel (egentligen) men skulle ju vara roligt att prova på ett långvarigt förhållande också... men det är väldigt ont om killar som duger tycker jag! jag är ju ett sånt kap menar jag skämt å sido, du har rätt, hellre lycklig själv än olycklig ihop!

Malin22

Precis! Men jag håller med dig, drömmen om att hitta någon finns ju ändå, även om man trivs som singel och hellre är singel än med fel kille.... Men vi som är sådana kap har ju svårt att hitta värdiga killar, det har du ju helt rätt i.. ;) *asg*

Jag tror det oftast handlar om ett val. Jag får helt enkelt välja utifrån det jag värderar mest - ett stabilt förhållande att bygga på, tryggt, varmt, kärleksfullt, samtförstånd - eller den heta passionerade bergodalbanan där man nästan väntar sig att bli sårad eller lämnad eller sviken. Visst älskar vi, men inte med hjärtat som insats. Det är väl där jag har svårt att vänja mig. All denna trygghet. Tänker han inte svika mig snart? Tänker han inte börja vara oförutsägbar och flirtig mot andra? Den där härliga känslan när han ändå vill stanna hos mig? Nej. Snarare - där går min älskade, han som är vacker på ett mer särskilt sätt och som jag vet aldrig kommer att svika mig. Oavsett hur jag ser ut i håret eller hur andra tjejer ser ut. Jag behöver aldrig oroa mig, han älskar mig.

Ett val. Det tror jag. Passionen kommer i olika gestalter men för mig har den aldrig varit en bergodalbana - i den har bara funnits ensamhet, förtvivlan och en ständig jakt. Jag sänkte mina krav för två år sedan och har sedan dess levt i ett någorlunda stabilt förhållande. Ibland blir jag bra trött på honom, och han på mig, men ett liv utan honom är otänkbart. Han är min nu och jag är hans, och vi trivs så bra tillsammans.

Kickit

Hmmm, fast jag förstår faktiskt inte hur det fungerar?! Jag har försökt ge dessa trygga och mysiga killar en chans men det resulterar bara att jag blir helt av och klarar bara inte av att vara intim med människan, vilket resulterar att det blir jobbigt att ha honom nära överhuvudtaget och om jag då inte bryter med killen så börjar jag bli äcklad av honom och det kan eskalera tills jag blir otrevlig för att bara kontakten med honom kryper under huden på mig...... :( Om den attraktionen inte finns så är det liksom ingen ide´att försöka ens, inte för mig i alla fall... Å än så länge har jag aldrig träffat en sådan kille som jag dessutom varit attraherad av. Nej då blir valet att vara singel, alla gånger.. Finns inga andra val för mig!

kickit

För mig är inte lusten till sex och passion samma sak. Lusten till sex och att man tänder på varandra är givetvis viktigt i ett äktenskap. Skulle inte vilja vara utan det.

E T

Mmm, det är väl det man letar efter... Den där trygga killen som man kan vara sig själv med men som man ändå har den där attraktionen till... För mig har det varit lite antingen eller liksom. Aldrig träffat någon där allt stämt. Kanske därför jag inte ser det som ett val som "kickit" beskriver... För att välja den där trygga killen finns liksom inte på kartan eftersom attraktionen aldrig finns där... Då blir det så att man väljer de killar där attraktionen finns istället och då slutar det sällan i någon "sagoboksromans"... *s*

Pickolina

Jag vet hur du känner. Ibland, ungefär en gång i månaden, känner jag att han är fel, att han är ful, tråkig, att det finns så många andra killar som är snyggare, roligare, klär sig bättre, mer spännande... men så råkar man på dessa annorlunda killar på krogen/jobbet/genom vänner och helt plötsligt inser jag återigen att va fan, va fan sysslar jag med? Varför vill jag ens TA i en sån här flyktig kille som inte känner mig alls, som inte fattar mina skämt, som aldrig kommer klara av att hantera mig utan tröttna, som säkerligen börjar spana efter andra om man inte är på tiptop eller kanske, smygflirtar när man inte är med? Lite bakom ryggen? Eller som inte ger mig den närhet utan krav på sex som man ibland behöver? Eller som är så ömsint mot mig när vi väl älskar? Vad spelar det för roll i fall han är snyggare/roligare/mer spännande/mer imponerande/klär sig bättre, när han inte går att leva med?

Där väljer jag. Jag vet hur du känner, men jag har valt bort det. KLart man inte ska leva med en kille som får en att må dåligt, men jag har upptäckt att denna gång låg problemen hos mig när det gällde att bara älska, utan krav. Jag arbetar fortfarande på det. Ibland svajar mina känslor, som vid ägglossning eller mens, men det ska jag göra något åt för däremellan... sexet, allt vi pratar om, han är mitt stöd, jag är hans, vi har ROLIGT tillsammans, vi lär oss av varann. Jag kan berätta allt för honom. Det är värt att offra allt för. Han är min partner - så enkelt är det. Oavsett hur snygga alla andra är, de kommer aldrig kunna ta hans plats. Hur trits min partner ibland kan verka är han mest rätt :)

E T - jo för sjutton, att man tänder på varann är jätteviktigt. Där ligger mycket av attraktionen. Man behöver attraheras av varann helt enkelt, fysiskt som mentalt. Men att det måste brinna hela tiden, och är det lugnt och tryggt är något fel? Det är så jag menar. Och det är så jag har levt och inbillat mig länge nog. Det är för lätt, för tråkigt, för tryggt, något måste vara FEL. Men nej. Det är snarare den inställningen som var fel för mig. Det är såhär jag blir lycklig för alltid :)

Kickit

Min tanke har varit att testa att dejta en sådan kille en längre tid, utan att bli intim och se om jag kan få känslor med tiden... Har känslorna sedan kommit så tror jag att attraktionen infinner sig naturligt, tror jag?!.. Men det är svårt.... Intimiteten kommer alltid för tidigt och då blir jag totalt AV om killen inte är "rätt"... Av nästan 20 killar så har jag bara haft långavriga relationer med 3st killar... Resten har jag dumpat efter jag varit intim med och många innan det ens kommit till den punkten... Jag klarar inte av det helt enkelt... Hmmm... Kommer nog dröja många år och mycket terapi innan jag hittar någon! *s* ;)

Kärlek är att han lockar fram det bästa hos mig och står ut med det värsta. Vi skrattar och vi gråter tillsammans. Vi pratar och är tysta med varandra, och båda är lika bra!

Har gått på många nitar tidigare med män/killar som velat bli kära så himla gärna att de försökt för mycket. Med min man som det är kärlek med, vi bråkade mycket i början och gör det fortfarande ibland, men det slutar alltid med att vi blir sams och skrattar åt det, vilket är viktigast. Förut var jag rädd för gräl men nu vet jag att det handlar om att "positionera" sig.... Jag tror många är rädda för att bråka och gräla och säga sin åsikt men det är värt det, man växer ihop om det är meningen så, än mer.

För mig handlar det så mycket om

"are you strong enough to be my man" som i Sheryl Crows låttext.

Med en riktig man blir det kärlek.
En riktig man lockar fram det bästa hos en kvinna och står ut med det värsta...

Kärlek för mig (både romantisk och platonisk) är när två människor förstår varandras persona så väl att man vågar visa sitt hela och innersta jag, och att man genom detta bidrar till varandras personliga utveckling.

Att vara med någon man kan vara ärligare mot än man är mot sig själv.

Kärlek är det som tar bort rädsla, det som krossar våra masker, och gör att vi lär känna oss själva.

Physalis skrev detta, kunde inte säga det bättre själv!

Tycker dock att det kan vara svart att halla passionen vid liv efter manga ar tillsammans. Allt eftersom man lar kanna varandra mer sa forlorar man mycket av den dar forsta spanningen och pirret. Hur behaller man det dar fladdret i magen kanslan?

Jag tror det handlar mycket om att bryta de cirklar som uppstår. Så fort man ser en cirkel: HÄPP! Nu gör vi något HELT annat, spontant, knäppt, va fan som helst.
Som sex i baksätet på bilen på en parkering :)
Nästa cirkel: ZAPP! Drar iväg och rider islandshäst ute i Gällinge, över ängar, genom skogar.
Några månader och en ny dum cirkel: KAPOW!! Bjuder med partnern på picknick, middag, annat.

Så försöker jag tänka. Döda alla cirklar=rutiner=själadräpande :D