Hej gourmet girls. Har precis svängt ihop en spicy black bean.-kyckling med massa färsk koriander, börjar bli riktigt haj på kinakäk. Gillar att det är så billigt och lättillgängligt med färska örter och grönsaker som koriander, mynta, dill, sockerärter, chili, shitakesvamp, färdigskalad vitlök, gillar också sesamolja och en massa annat. Det jag inte gillar låter jag bli att ha i, lätt som en plätt och busbilligt! En stor knippa färsk rosmarin kostar ungefär en krona, cocktailtomaterna kostar bara några kronor kilot och klementinerna ligger runt 3 spänn kilot, me like! Börjar känna att kina är ett riktigt matland, tänk er färska haricots verts, sockerärter och skärbönor året runt - för några ynka kronor kilot! Mynta, dill, persilja, gräslök (okej, inte lika god som hemma men ändå) salvia, timjan, rosmarin - stora, färska knippor för 1 krona styck! Tycker synd om alla de utlänningar som lever på importerade, svindyra amerikanska snacks. Ofta blir de otroligt feta plus att de inte kommer in i kulturen. Men det är klart, kortsiktigt är det en smula krävande att sätta sig in i en ny kultur. Ser det som en investering.
Lapinette: Jag är nog inte riktigt som du beskriver, alltså att jag pressar mig. Hoppade av skolan innan jag slutat gymnasiet och har aldrig riktigt gillat att plugga, men språk har jag tack och lov väldigt lätt för. Eftersom kinesiskan mest är en kul grej för mig går det ironiskt nog superbra rent akademiskt också. men det är mest en trevlig bieffekt. I början av terminen bytte jag ju för övrigt från den svårare kursen eftersom jag kände att det inte skulle bli roligt. Och med facit i hand är det det bästa jag gjort! Enda trista grejen är väl att jag får rätt mycket spydiga kommentarer i klassen, typ "well that's easy for you to say because you're good." Eller "You should be in level two, you don't belong in this class." Eller "Oooo, I HATE you when you're right!" Antagligen är det menat som någon skruvad sorts komplimang men jag känner att det faktiskt påverkar relationerna negativt. Många av de andra studenterna har antagligen ont i magen inför tentorna och att jag då råkar klara uppgifterna utan att behöva anstränga mig supermycket gör att de mår ännu sämre... och så klandrar de mig. Men det är svårt att vara alla till lags... får tänka på mig själv. Och jag har ju så många söta väninnor i andra klasser! Ikväll är jag - utvandraren - medbjuden av ett stort, franskt gäng till ett café´med det fånigt typiska namnet Montmartre för att dricka beaujoulais. Som mannens pappa påpekade en smula avundsjukt, vi får ju fira hela sju timmar före europeerna. I Shanghai finns ju en rusktigt stor fransk community, typ 15.000 pers, därför finns också möjlighet att fira BN på säkert 30 olika restauranger. Allt från urflotta varianter vid The Bund till mer folkliga alternativ, som det vi valt. Har aldrig provat drycken men har förstått att det inte är smaken som är grejen utan mer någon sorts folklig invigning av det nya vinåret. Därför passar det bra att gå på ett folkligt ställe.
bergen var underbara, fullt med gamla villor, pagoder och dimhöljda tempel, rullande teodlingar, flammande lövskog och viskande bambuskog, vattenfall, småslingriga stentrappor... men mest älskade jag att det var nästan precis som hemma. Jag tog ett djupt andetag innan vi åkte därifrån, för att försöka behålla lite bergs. och skogsluft i lungorna hemma i kvalmiga shanghai. Men lagom tills vi kom tillbaka blev det riktigt kallt här, omkring 15 grader och ruskigt och rått. Sitter med värmen på och huttrar, tänker på hur dyr vår elräkning ska bli... det är en ekvation som inte går ihop. Nu ska det bara bli kallare, ner till minusgrader, och med enkelglas och utan centalvärme i ett gammalt hus med fönster åt tre väderstreck lär det bli tufft. Men än så länge har jag inte ångrat vår flytt en sekund.
Hur har ni det? Måste jobba på att läsa ikapp...
Kram, G
