När märker man av att man är...GRAVID???

Ansluter till Koko - Page, du får inte försvinna. Vem ska diskutera litvet åkommor tillsammans med mig? Och vem ska analysera alla tjejer här om inte du? :)

Koko: ville bara uppmuntra Page att komma tillbaka och hjälpa till :) så att vi kommer i mål snabbare :)

Försvinner själv nu, dags för mat och träning :) trevlig kväll allihopa! :)

Mindre - känner igen mig i det som du har beskrivit:( ägglossningstiden är väldigt rolig i början, men det krävs uthålligshet. Vi har skämtat en del om leveransen, depåerna och tid för återhämtning som behövs, men som inte riktigt finns där. Spontant... nej, jag försöker inte ens låtsas om det, men det finns en gnutta romantik. Det blir nog kul att minnas hur det var när man skulle "tillverka" barn.

*har försökt läsa ikapp, men vet inte hur mycket jag minns av det som jag läste :(*

Hoppas verkligen att den röda faran håller sig borta från Lapinette och Sweet den här gången. Usch, kan vi inte skrämma bort henne på något sätt?

Muggles: roliga jobbfantasier om tyskarna :) nästan så att jag tyckte synd om de här datanördarna, inte för de är så tacksamma objekt för olika skämt utan för att de verkar vara oskulder och inte har något vettigt liv.

Lite nytt har det hänt här. Var hos min gyn igår. Det visade sig att vår utredning startade redan i augusti, men har blivit liggande för att någon, dvs. jag, inte kom tillbaka som hon hade lovat. Nåja, nu gjorde jag det och fick remiss till KS för fortsatt behandling, vilket enligt min gyn blir ivf. Får se om vi snällt ska vänta i den evighetslånga kön eller om vi ska överväga att göra det privat. De föreslår kanske någon annan behandling... "hurraa", vårdkarusellen är igång.
Tänkte på dig Koko som verkligen har påbörjat det hela.

Frulan: Att du ska behöva må illa...:( hoppas att illamåendet försvinner lika snabbt som det kom. En större frukost än normalt hjälper kanske.

japp, vi har provat hormoner, men det funkade inte. Kan säga att jag undviker gärna det i fortsättningen, är hormonkänslig och... ja, har ju inte ens kunnat äta p-piller. Får höra med KS vad de föreslår, det finns ju par där inga fel konstaterades, men de blir ändå inte gravida.

Ibland vet man inte vad man förlorar innan man har prövat det ;) det passar både datanördarna och alla oss andra *pekar på mig själv*. Tycka synd... tja, absolut inte bokstavligen och de behöver inte bli som man själv är. Men jag är ganska osäker om man är så väldigt medveten om när man väljer ett visst sätt att leva, det blir kanske så när man är intresserad av någonting. Har varit i det läge själv när jag började på forskarutbildningen; med facit i handen kan iaf jag säga att det hade varit lite sundare att vara mindre fokuserad. Men det är jag det :)

Sedan beror det på vilket skede i livet man befinner sig. Att byta perspektiv och se på livet på ett annat sätt, tex genom någon annan (typ ens partner) kan vara rätt nyttigt. Kan ju bli lite sent när man är 50+ och upptäcker att man missat en massa i livet som hade varit jättekul att göra. Om DET inte händer... då kan man nog skatta sig lycklig.
*svamlar nog lite för mycket och fråga mig inte alltför exakt vad jag menar*

Det funkar kanske att försöka suga på en karamell... om man jämt har någonting i munnen kan det ibland hjälpa mot illamåendet. Vet dock inte om det hjälper mot graviditetsillamående.

Frullan: tänkte svara på dina retoriska frågor, men hoppar över det. Det känns inte så meningsfullt att sitta och försvara mig inför en massa människor som inte har en aning om vem jag är. Någon lust att informera världen om det har jag inte heller.

Frullan: du behöver inte skämmas, det är jag som blir lite lätt stött. Extramaterial för Page i personlighetsanalysen :)jag tycker att det är jättesvårt att prata om sånt på nätet. Man kan ju inte se varandras ansiktsuttryck och förtydliga vad man menar, det kan bli tom värre när man försöker förtydliga det. sedan så tar det jättelång tid att skriva ner vad man menar, det blir lite av medvetandeström i det hela.
Jag håller med dig när det gäller ditt ex om nörden från Hamburg, har själv varit med om sådant. Konstigt nog så kan man faktiskt komma nästan bättre överens med människor som är annorlunda än vad man själv är om man bara ger dem en chans och kan se bortom "skalet" och stereotypen. Jag tycker inte synd om nördar så och det var absolut inte så jag menade när jag skrev till muggles om deras oskuld. Tänkte faktiskt på en äldre man som maken berättat om och som var gift med jobbet (nörd ;) och hur ensam han verkade vara. Han satt på jobbet på julafton och alla helger, och kom dit samma dag som han varit på en begravning. DÅ är det kanske lite synd om människan i fråga och man vill nästan att farbror försökte byta perspektiv på livet. Fast som du säger så kan man inte veta varför det blev som det blev.
Jag har väldigt lätt för att tycka synd om människor och djur som far illa (då menar jag riktigt illa). Djur är det nästan värre med, avskyr människor som inte tar hand om sina husdjur *Frejis emotionella prat som kan pågå hur länge som helst*
Att döma folk efter sig själv är superlätt att göra, många gör det helt automatiskt. Men man kan ju också döma sig själv efter andra, det perspektivet tillämpar jag ibland på mig själv. Funkar bra :) och kan vara en nyttig upplevelse.

Hm, av någon anledning så tror jag att i grunden kan du och jag komma ganska bra överens med varandra när det gäller nördfrågan.