Summan av allt fortsätter

Izunia: Man magasinerar tills man kommer hem igen ;) Vi kommer nog att göra oss av med en hel massa prylar för vi tycker att det är rätt skönt att vara utan, plus att vi nog kommer att ha en mindre lägenhet än den förra (120 m2). Den var för jobbig att städa (plus att den låg i Malmö - det är för dyrt med så stort i Stockholm) och i Sverige finns ju dessvärre ingen Ayi! Antagligen kommer vi hem inom två år, jag vill till Stockholm. Det jag saknar mest är våra viner! Kunde inte ta mer än tre flaskor den här gången pga alla julklappar. Grr... och vouvrayerna behöver drickas nu.

Vänner... Lapinette, jag frågar mannen vad han tycker. När han började jobba i Sverige kände han inte en kotte; när vi träffades kände han hela stan. Det började tydligen via Institute Francais som ordnade träffar, på en av dem mötte mannen en annan trevlig fransman som höll på med teater. Mannen började kort därefter i en fransk teatergrupp och dit drogs en massa andra kulturintresserade svenskar och fransmän (inte minst söta tjejer, grrr).
En annan grej var att mannen, via en kollega, fick tag på en lägenhet. Och lägenheten ägdes av en kille som jobbade på en innekrog i Malmö, vilket innebar att han typ "kände alla". Så mannen och hans teatergrupp började hänga på innestället och inom loppet av något år kände han typ hela stan.

Mannens råd är: Fixa en badmintonpartner, gå på biokvällar på franska konsulatet eller kolla programmen på institute francais (ligger på Kungsholmen). Eller vad nu din man är intresserad av. Själv har jag ju träffat kompisar på tunnelbanan, cafeer och skolan. Men det är lättare för oss utlandssvenskar i Shanghai, här kan man börja snacka spontant med folk utan att de tror att man är knäpp.

Hoppsan, jag har visst "glömt" när vi börjar på morgonen, insåg just att de andra redan sitter i sina skolbänkar, jag gör alltså inte det. Jaja, får väl gå snart.

Lapinette: Ni kan ju alltid gå på franskträffar tillsammans? Det kan vara riktigt trevligt faktiskt, plus att du ju får möjlighet att hålla kontakten med ditt "gamla" hemland. Svenskkurser är nog en bra idé så länge de är på din mans nivå, min egen man hade tyvärr inga goda erfarenheter av kurserna på folkuniversitetet, däremot gillade han dem som KTH ordnade (han pluggade alltså där).

Izunia: I vilken del av Malmö bor ni? Jag var där för några dagarna, gick ut och åt med kompisar på ett nytt Möllan-ställe som heter Volym, det var riktigt trevligt.

RoslagsbrudEN (som gått från generell till "the one and only" har jag noterat ;) ), fortsätter det såhär kan ni snart plocka färdigstekta kantareller, ironiskt nog är det svinkallt i Shanghai, betydligt mer så än i Sverige trots att alltihop nog är vårt fel. I gengäld kan man konstatera att miljöbelastningen per capita är oändligt mycket högre i väst än i Kina, antalet bilar per person likaså. Plus att Kinas ekonomiska utveckling ju till stor del handlar om att väst flyttar produktionen till ett land som är billigt just för att man inte behöver följa stränga miljölagstiftningar. Största problemet här är nog ändå korruptionen, det finns alltså en teoretisk lagstiftning som blir allt strängare men den gäller främst utländska företag, har man "kompisar" inom regeringen slipper man granskning, likaså om man betalar "konsultarvode" till utsänd myndighetsperson, då utfärdas tillstånd väldigt snabbt och utan problem... Vet att handelskammaren här, som ju är till för att underlätta för svenska företag, har en hel del skit att vada genom. Ja, även bildligt då.

Apropå extra semester, lediga kvällar och att de är ovanliga i mannens liv. Han måste ju hantera en hel del pappersexcercis. Fast nu har vi i alla fall fått oss två underbara veckor i Sverige! Och i hans nya kontrakt finns FEM veckor istället för fyra! Bra inte minst med tanke på att han - lite längre fram - kommer att behöva söka jobb i Sverige under sin lediga tid. Plus att vi väntar en hel del besök under våren.

Utvandraren: Lingonbröd är bäst! Gjorde en stor limpa med linfrö, rågkross, kesella och just rårörda lingon på julafton. Smakade smaskens flera veckor efter, rostat.
Nu ska jag pallra mig ut i badrummet och drälla in i klassrummet en halvtimme efter alla andra. Aja baja.

Kram, G

Hej alla! Känns som om det är lite vinter-blues... ekonomisk- och annan baksmälla. Stålis, jag kör på din linje och försöker vara hälsosam, ska alldeles strax bege mig till gymmet. Jag blev ju tack och lov och peppar peppar inte sjuk, fick bara halsont men det var nog för att här är så kallt i lägenheten. Och då har jag ändå ett halvmetertjockt duntäcke från Hästens och har ställt el-elementen i en halvcirkel runt sängen. Mannen svettas däremot under sitt sommartäcke... orättvist! Är era män också varma?

Izunia: Visst sjutton, Lund var det ju.

Det är en vacker dag idag, igen. Sol och ögat och näsan börjar lära sig att filtrera bort skiten. Är inte lika jetlaggad heller. Ha en skön dag, alla! /G

Hej Lourdes, välkommen in med alla dina underbara bröllopsbestyr. Jag upptäckte dessvärre BT EFTER att jag hade gift mig så jag fick hanka mig fram på egen hand... det gick dock bra. Kanske mest för att jag råkar vara begåvad med en man som älskar att planera och fixa lika mycket som jag! Plus att jag fick hjälp av en massa söta vänner och föräldrar.

Sen hade vi ju en massa massa jobb med allt översättande av gästpresentationer, vigselprogram, menyer osv plus såklart all den franska pappersexercisen... men inga direkta problem.

Lourdes... när det gäller klänningen är det nog bra att inte bestämma sig för exakt vilken man vill ha på förhand, det är så lätt att bli besviken om man inte kan få tag på just den, eller om den inte passar. Keep an open mind, och ha kul!

Nu kommer mannen och vi ska laga middag. Kram, G

Lourdes: Precis som Lapinette sa har jag behållit mitt namn, åtminstone tills vidare. Dels är det så bökigt att byta med alla pass, kreditkort och så vidare. Dels har jag - som du - utländskt namn som är jättemycket jag. Det känns liksom viktigt på samma sätt som en logga för ett varumärke.

Lourdes igen: Inbjudningarna var det jag la i särklass mest tid på! De satte ju liksom tonen för hela bröllopet och gick som en röd tråd igenom alltihop.
Höll på i ett halvår med en grafisk formgivare (kompis) som gjorde en grund med lager i photoshop, sen kunde jag använda grunden och variera den till allt från tackkort till menyer. Hur blir din inbjudan?

Izunia: Japp, jag är också lindrigt sagt hooked on BT... fast inga kompisar vet om det. Gillar att det är hemligt! Fast mannen vet, och han tycker att det är knasigt men festligt. Sen tror jag att jag tittade in här två-tre gånger innan bröllopet, mest för att jag hade ångest för att jag köpt en så dyr klänning. Och när jag "biktat" mig fick jag en del intressanta reaktioner: Några som inte tyckte att jag var klok, och några söta tjejer som tjatade på mig att jag skulle NJUTA!
Hade till skillnad från många här, rätt svårt för bröllopsproylen... kommersen, hysterin och framför allt att jag inte kände igen mig i folks åsikter och smak. Men nu har man ju insett att det kan vara helt fantastiskt härligt att gifta sig, och inte minst att det faktiskt finns en hel del kul, smarta och snälla människor här ;)

Pratade just med min man om det... det var ganska länge sedan vi hade ångest för att vi spenderat pengar! Förr hade vi det nästan jämt, men sen vi började få bättre ekonomi och började spara både här och där (bostad, fonder, aktier) plus bestämde oss för att skita i att ha dåligt samvete, har vi av nån anledning mindre behov att göra tokigt dyra köp. På nåt sätt känns det inte lika magiskt längre. I gengäld unnar vi oss mer vardagslyx, som champagne minst en gång i veckan, spa- hotell- och restaurangbesök... vi mår bättre så! För var det mer... "okej, vi investerar 5000 i en kran som Porsche designat, det får vi nog tillbaka när vi säljer lägenheten." Liksom... hur mycket njuter man då av livet? Tror att varje par måste hitta sin egen njutningsformel. Och det kan ta rätt många år... eller så funkar det direkt. Vi har rätt olika bakgrund så för oss tog det lååång tid.

Izunia... har glömt, vad har du utbildat dig till? Jag jobbar ju för närvarande heller inte med det jag utbildat mig till... och inget annat heller för den delen ;) Men det tänker jag ändra på rätt snart.

Lourdes: När jag provade klänningar var de flesta omkring size 10 - 12. Jag var en size 8 så jag fick tänka mig hur plaggen skulle sitta. "Min" klänning råkade dock finnas inne i en size 8, men den var jättestor! Så sömmerskan fick ändå sy in den. Hon var superduktig så det blev hur bra som helst. Idag använder jag den som cocktailklänning och är rätt glad för att det är stretch i den ;)