Vilken skojig banner jag har ovanför mig, om "brudprovning".
Margaux, I have missed you! Men håller med om att tiden har gått fort. Izunia går från klarhet till klarhet, Izunia hur länge måste du vänta och plågas?
Margaux igen, hur var det nu, hade ni hittat något ställe i Norge som passar med era bröllopsplaner?
Sydafrikafrågor: Kan man karaktärisera de lokala vinerna på något vis, alltså... skiljer de sig från de franska när det gäller smak? Och vilka druvor trivs där? Sen undrar jag lite över Cape Town. Liksom FÅR man inte gå i vissa områden eller vill man inte? Och hur är folket på landet, våldsamma eller gästvänliga eller både och? Hann ni få någon uppfattning? Trist också med den missade första dagen, måste ha lagt sordin på lite av den glada semesterkänslan.
Mitt kinaliv har verkligen tagit fart igen, ideliga möten, ganska mycket jobb och en hel massa språkstudier. Vädret är fantastiskt, strålande sol dag ut och in och arton grader! Hade min Burberrytrench igår, plus mammas gamla vintage hermes-scarf i grågrönt. Stora, bruna solbrillor. Hoppas att jag såg mer ut som Jane Fonda 1975 än någons mormor, men man vet ju aldrig.
Började alltså dagen med ett möte, sen träffade jag min kinesiska väninna som jag försöker lära svenska. Rätt snart växlade vi över till Kinesiska, som hon envisas med att prata med mig. Trots att hennes engelska är superb. Är så glad för henne.
Klockan sju hade jag stämt möte med en fransk väninna i turisternas absoluta favvoområde XinTianDi. Även om jag tycker att det är ganska vidrigt där, var det magiskt igår. vi satt utan ytterplagg på en uteservering på en av gågatorna och lät ljumma vindar smeka våra kroppar, under träd som dekorerats med miljoner små lampor. Medan vi drack coca cola för 40 kronor burken (betänk då att en burk kostar under två kronor i butik).
Men alltså jag hade fortfarande såååå ont i kroppen efter mina dubbla gympass i måndags, var tvungen att boka in mig på en shiatsumassage igårkväll, fick en massös som var helt adorable. Hon såg på pricken ut som de där kineserna i filmer, ni vet, ansikte som en fullmåne med små, sneda streckögon och en skär mun som skrattade hela tiden. Knut i nacken och liten puckelrygg. Hon var 23 år gammal och kom från Xian-provinsen in västra Kina. Drog mig till minnes att jag hört något om någon terrakotta-armé som grävts fram och frågade om hon sett den. Hon var ju väldigt intresserad av kultur och historia. Men... det hade hon inte för inträdesavgiften var för hög. Och nu när det är Chinese Newyear och alla åker hem till sina provinser stannar hon och jobbar, och bor i sitt lilla kyffe utan badrum. För hon har inte råd. Såååå sorgligt. Men hon verkade hyfsat glad ändå och erbjöd sig att följa med mig till Xian och guida om jag någonsin ska dit. Kineser har ofta en häpnadsväckande förmåga att acceptera svårigheter och streta på, utan att beklaga sig. Och vi hade en trevlig stund. Hon lärde mig lite Xian-dialekt också.
(Stålis, håll i hatten: I Xian talar man alltså en dialekt där ORDEN oftast är desamma, men TONERNA är annorlunda! Exempelvis "nihao", som ju på vanlig mandarin har ton 3 + 3, har på Xiandialekt två aggressiva fyror! Och ZaiJian (hejdå) har inte två fyror utan två flata ettor! Fatta det är ju OMÖJLIGT!!!)
På hemvägen köpte jag ljuvliga nyplockade jordgubbar och småtjattrade med mannen i fruktståndet, innan jag klapprade hem genom tomma, trädkantade gator. Mannen hade just kommit hem från företagets årliga nyårsfest. De hade hyrt en jättestor restaurang och bjudit samtliga anställda, även arbetarna. Trehundra pers åt en buffé bestående av bland annat kokta maneter och wokad sköldpadda. Sen lekte man lekar, rockring-tävling, eller "kläm fast en ballong mellan dig och en kollega", ja ni fattar. Förstapristagaren fick en mobiltelefon från Nokia. Men innan prisutdelningen var klar var det dags för den årliga presentutdelningen, stora röda boxar hade dukats fram på ett bord. "Lugna nu, det finns en box per person", meddelade ansvarig från personalavdelningen fåfängt, för trehundra kinesiska anställda hade redan vräkt sig upp från stolarna och stormade mot bordet som en bistucken buffeljord.
Mannen låg på soffan när jag kom hem, inte lika full som förra året eftersom man valt att slopa den vita spriten och uteslutande köra öl (för många personer blev medvetslösa tidigare år). På bordet stod den röda boxen innehållande - tada - kinesiskt instant coffée som luktade brännt hår, en "non dairy creamer", en mugg där logotypen hamnat på sned och en tesked. Eftersom det är mannens år i år fick han dessutom, tillsammans med de andra "grisarna", en bonuspresent: en knallgul gosedjurs-gris som höll i den enda tänkbara symbolen för lycka och välgång: En glansig pengapåse med ett stort dollartecken på.
Margaux, vilken tur att du inte la alltför mycket jobb på att bikinitrimma kroppen om du bara badade en gång.
Det är en sak jag älskar med Kina. Här finns inget klotter, i princip inget våld och väldigt låg brottslighet. Visst läser man fruktansvärda saker i tidningarna och de är säkert sanna, men den typen av strömningar ligger inte i luften generellt. Man känner sig fri, trygg, lätt om hjärtat. Sa till mannen igår att om folk i europa lekte lika mycket lekar som kineserna, då skulle antalet depressioner garanterat halveras. För vi behöver ju inte bli deprimerade på grund av att vi jobbar sexton timmar per dygn, sju dagar i veckan, träffar vår familj en helg i halvåret och sover under en presenning.
Nu ska jag kolla lite DVD och sen bär det iväg till en powerlunch / möte. Jag är ju så insyltad numera.
Kram, G
