älskarinna - ok att avslöja?

Christine

Jag vill bara att du ska veta att jag känner med dig.
Allt är inte svart och vitt jämt. Men för din egen skull så ska du göra slut på det här förhållandet och hitta en man som älskar dig och behandlar dig med värdighet.

Min fd sambo var otrogen mot mig, de hade inte sex men det de gjorde räckte för mig... Jag gick till tjejen för att få detaljer. Och hon berättade att de varit i hans (vår) sommarstuga och haft det "mysigt". Varit i en annan stad och fikat osv. Fick reda på en massa som mitt fega ex inte vågat säga.

Jag hade själv önskat att någon berättat det här för mig. Istället för att luska ut det själv el vad man ska säga.

Jag tycker du ska berätta helt klart! Sen är det upp till henne vad hon vill göra med informationen. Låter väl mest vettigt enligt mig.

jag tycker också du ska berätta det, om det känns som att mannen själv inte skulle göra det. och det låter ju som en notorisk lögnrare så då kanske det inte är troligt. men du behöver kasnke inte gå in på detaljer, kanske inte om dig själv heller? jag vet inte det är svårt...

definitift tycker jag du ska bryta helt med mannen, snabbare än kvickt så du har gjort det tydligt innan du eventuellt berättar något.....

du kommer ju förmodligen få hett om öronen efteråt. han kommer ju nog inte bli så glad i att han blivit avslöjad....

Vilket elände...

Nr.1 Bryt din relation med honom nu.

Det kommer en dag när hon får reda på alltihop, men det måste ju kännas värre för henne ju längre tid det har gått. Förhoppningsvis så kommer han själv att göra ett misstag, så att hon får veta. Men vad skulle man själv valt på, att få veta det idag eller om 10 år??

Det blir nog lättast för dig själv om du inte berättar, men å andra sidan så tycker jag att hon har rätt att veta. Man sårar ju henne, men samtidigt kanske det kommer något bra av det hela för hennes del.

Vem vet hur hon känner för honom?? Tänk vad mycket hon kanske missar genom att spendera hela sitt liv med en "skitstövel". Om hon inte är likadan som honom, så förtjänar hon ju så mycket bättre.

Jag kan förstå dig vilket du än gör, men tänk på dig själv i första hand, så att du inte behöver ångra dina handlingar i framtiden.

Jag tror på att förändringar har något gott med sig.

Jag tycker det är lite lustigt att bli älskarinna åt en upptagen man med barn, och sen avslöja honom för flickvännen för att du vill 1) hämnas på honom eller 2) vara schysst mot flickvännen så hon slipper skitstöveln.

Det är ju inte så att du är en ängel i dramat precis, du är ju eg lika mkt skitstövel som killen i fråga. Bara för att du är singel så är du ju inte fri från ansvar.

Jag vill inte kasta skit på dig för skoj skull (ingen pajkastning på forumet) utan bara att du ska inse din egen del i situationen. Varför skulle du beblanda dig från första början? Är det din uppgift nu att berätta för flickvännen så att hon förskonas från honom??

VARFÖR har du en sexuell relation med en man som inte respekterar dig, förnedrar och utnyttjar dig? Ursäkta mitt uttryck men du är bara ännu ett hål för honom att stoppa k*k*n i!

Lägg ner alltihop, låt hans tjej och familj vara, jobba på din egen självkänsla och ditt beksärftelsebehov istället!

Skulle du mot all förmodan berätta något för henne kan jag garantera dig att den tillfredsställelse du förväntar dig att känna inte kommer väga upp för hur du svikit dig själv! Det kommer bara kännas som ett tomt, svart hål...

bekräftelsebehov skulle det stå...

Jag tycker att du definitivt ska berätta. Du säger själv att du hade velat veta då är det bara att gå på det. Det man känner själv antar man att andra också känner i såna situationer, jag hade också velat veta om min kille var otrogen speciellt om jag hade barn.

Jag hävdar inte att jag är fri från skuld eller ansvar. Precis som jag skrev ovan finns det många saker som borde varit ogjorda i det här. Dessvärre går det inte att ändra på det som varit utan nu står jag här med facit i hand: så här blev det. Eller snarare; så här valde jag att det skulle bli, för jag påstår verkligen inte att jag är något offer för omständigheterna.

Att jag valde detta beror nog på, precis som många av er skriver; dålig självkänsla, bekräftelsebehov osv osv. Han var under en period mitt ljus i mörkret som gav mig uppmärksamhet, om än för en kort period. Men priset var högt.

Det är klart att det kan låta märkligt att jag nu byter ben, bara för att jag ?tagit mitt förnuft till fånga? och ska bryta helt med den här killen. Från att ha accepterat spelets regler (dvs att hålla tyst), smusslat och varit honom till lags, nu bryter det hela och vill berätta för flickvännen.

Jag vet inte hur jag ska göra och jag känner att jag behöver ta mig en rejäl funderare på detta. Låta tiden gå, för jag tror det är lätt att göra nått förhastat nu när allt är så rörigt. Jag har nu inte träffat den här killen på 3 veckor, och från att ha legat sömnlös vid telefonen (väntandes på sms) tycker jag det känns så smått ok. Jag tog dessutom mod till mig att börja nät-dejta, mest nu i början i syfte att få den här killen ut ur huvudet. Och bannemej, jag tror det börjar lyckas så smått? Det FINNS faktiskt andra killar därute? Nu menar jag inte att hela mitt liv går ut på att ha NÅN, jag vet jag klarar mig bra på egen hand, men det börjar kännas lite bättre för var dag som går?

Oavsett vad jag bestämmer mig för har jag i alla fall lärt mig en läxa. Det var ett högt pris att betala, både för mig och framför allt för den flickvän som jag förstört för (även om hon för tillfället ät ovetandes). Återigen, tack för ris, ros och råd - jag är så otroligt glad imponerad att ni orkar engagera er i detta!

Chrsistine_1979

jag tycker det låter väldigt bra det du kommit fram till. misstag gör alla, det är hur man tar sig ur dom som räknas mest!
tycker du gör bra i att låta tiden gå och avakta. hoppas det går bra för dig, du kommer bergis hitta massa härliga andra killar därute, för det finns faktiskt massor, även om det ibland verkar somdet är skitstövlarna som syns/hörs mest.