Varför gifter ni er?

Varför?

För att vi vill och kan!!
Jag trodde aldrig att jag skulle hitta någon karl som dög åt mig eller att jag skulle bli så kär, eller att det skulle kännas så rätt. Det här låter helt sjukt men jag kände redan efter nån vecka att det här är rätt för livet!

Sen är det ju juridiskt tryggt, i synnerhet nu när första barnet kommer vilken dag som helst!

Jag längtar så himla mkt till bröllopet! Augusti 2008!

Vi gifter oss för att vi älskar varandra mest av allt på jorden och vi vet att vi är väldigt kompetibla då vi levt tillsammans i 6 år. Jag vill dela hela mitt liv med honom och kan inte vänta att vara hans brud

Jag bryr mig inte ett skvatt om statistik - alla är unika och jag ser mig själv och oss som väldigt olika alla andra. Mina föräldrar är skilda men jag är inte dem. Dessutom vet man ju aldrig vad som händer, vad är det för liv om man aldrig ska göra något för att man är rädd för framtiden? Jag vill leva här och nu och vill visa för omvärlden att vi hör samman.

Jag känner lite så att om man känner sig rädd och osäker inför att gifta sig ska man inte göra det. Lyssna till ditt hjärta i första hand. Dock kan det ju vara bra att ha bott ihop ett tag innan man gifter sig. Tror inte riktigt på folk som gifter sig efter ett år ihop, det känns för tidigt för att veta att man hittat sin själsfrände.

Men who am I to say!? Framför allt ska alla göra vad som känns bäst för dem

Båda mina o sambons föräldraar är gifta. Så varför ska inte vi gifta oss, dels för att vi älskar varandra varit tillsammans i 8 år, 1 barn på 2 år o 4 månader 2:a barnet på väg om 4 veckor. Blir så mycket smidigare att vara gift när man har barn. lika så om något skulle hända oss har vi en trygghet. Det hela stora få ha samma efter namn då känner man verkligen att man är en riktig familj.

Så sant Tågjäntan =)

kunde inte sagt det bättre tågjäntan! Sen är det en helvetes fest som man annars sällan kan ställa till med, så den ser vi väldigt mycket fram emot! :)

Jag håller med många som redan svarat.
I princip, skilda vägar kan man gå oavsett om man är gifta eller "bara" sambo. Så varför inte gifta sig? Kanske det gör att man tänker en extra gång innan man separerar? För mig innebär mitt giftermål att jag har hittat den som jag just nu vill leva resten av mitt liv med, och vill kämpa hela livet för att det ska bli så.
Jag har haft ett långt samboförhållande tidigare på nästan 7 år, där funderade jag aldrig på giftermål förutom det första rosiga året. Jag ville att det skulle vara stabilt för att jag skulle vilja gifta mig.

Jag kan inte garantera att inget händer, men för mig känns det som att nu när vi gifter oss tar vi ett AKTIVT beslut att satsa på oss för resten av livet och jobba för det. Ibland känns det som att folk fortsätter att bo ihop av bara farten och skaffar barn och så för att det liksom flyter på, men ett bröllop är ett aktivt beslut att satsa och kämpa.
Och jag tror att det är en speciell känsla som uppkommer också när man tillsammans tagit det där aktiva beslutet, att nu gäller det, nu är det vi, på riktigt, för resten av livet...

Orkade inte läsa svaren du redan fått men..

Ja, skilsmässostatistiken är hög. Men statistiken är högre bland ogifta. Dvs gifta försöker nog i alla fall lite mer innan dom bryter upp. Det är svårt att få det att hålla oavsett om man är gift eller ej. Men det är ju inte så att man är fast för all framtid om man gifter sig, man kan alltid skilja sig. Däremot så har man som gift en helt annan trygghet än som ogift, rent praktiskt när det gäller lagar osv. Speciellt om man har barn.

Så, någon garanti har man ju aldrig oavsett men oddsen ser faktiskt bättre ut för dom som gifter sig.. Så varför inte gifta sig kan jag ju fråga istället då? Klart man inte ska gifta sig om man inte vill, men att inte gifta sig pga rädsla verkar egentligen lite underligt tycker jag, när jag tänker efter...

jag vill gifta mig med min man för att sedan vi haft ett uppehåll på ett halvår men funnit varandra igen så vet jag att jag inte vill åldras tillsammans med någon annan man. Jag lärde mig en viktig sak när vi var separerade: gräset är aldrig grönare på andra sidan. Den enas goda kvaliteer är den andras brister. Man kan aldrig hitta det perfekta. För att kunna vara lycklig hela livet så måste man lära sig överseende och älska det som är bra och helt enkelt lära sig leva med det som är mindre bra. Alla har vi brister.
Och så är det som johansdotter sa: "kärleken är som en trädgård"
Lycka till alla brides 2 b!

Visst kanske en del tycker att man lika gärna kan leva tillsammans utan att vara gifta, samförstådda att man vill leva livet ut med varandra.

Jag ser på äktenskapet som ett slags förbund med den man älskar. Det är mitt sätt att visa min älskade att min kärlek är så stark, att den håller för ett förbund där jag lovar evig trohet och att stå med honom i livets alla skeenden. Vi blir ett.

Det som anses höra bröllop till, t ex brudklänning och frack, buketter, bröllopsfester och tal osv. är ju i själva verket inte viktigt - utan att två månniskor,(vad jag personligen anser) inför Gud, ingår ett kärleksförbund.

Vi skiljer oss som aldrig förr, och jag tror att en del av detta "varför", är för att vi tar för enkelt på äktenskapet. Växer man ifrån varandra eller att det helt enkelt "inte funkar", är det bara att gå sin väg och kanske hitta en ny partner. Enligt mig är äktenskapet mycket större än så.

Det är just därför jag och min blivande ska ingå detta förbund.

Nu har jag läst igenom hela tråden och jag vill bara säga -vilka kloka och bra svar!