Varför gifter ni er?

Håller i princip nästan fullständigt med tidigare svar förutom det där med sambon då min sambo verkligen ser fram emot att vara gift och har inget problem med att stå i centrum .

GME76 080802 skrev 2007-11-11 00:22:40 följande:

Jag måste säga att för mig är det en trygghet att gifta mig...

Vi har en dotter var på varsitt håll, och en son gemensamt.
Vi köpte hus för ett år sen och jag är i sanningens namn lite orolig rent juridiskt..OM (gud förbjude) det skulle hända någon utav oss något (syftar på dödsfall)

Sen ÄR jag faktiskt säker på att M2B ÄR mannen i mitt liv..
Jag älskar honom och VILL dela allt med honom...

Men då är jag 40 och han 41 (vi får väl ingen annan gissar jag*fniss*

Mitt i Prick Brud skriver en följdfråga som få har svarat på egentligen.

Osäkerhet

Blir förundrad över hela bt och alla brudar som är så rosa-molnigt lyckliga. Jag har ett snart närstående bröllop och har stora skälvan. Jag tror inte det är ovanligt alls men det verkar som tabu att prata om på bt där alla bara är lyckliga.

Blev väldigt glad när han frågade och då vi har varit ihop ett bra tag var det kanske inte heller så förvånande. Det var ett år sen. Nu har vi diskuterat saken och båda är rätt hyfsat nervösa. Inte bara för festen utan faktiskt för vad vi givit oss in på. Är det rätt? Det kändes så enkelt för ett år sen men nu när man snart ska stå där och lova honom, inför alla andra, ett helt liv tillsammans känns det så påtagligt.

Jag kan tycka att vi varit tillsammans såpasslänge att det inte borde vara nån issue, men det är ett stort beslut och ju närmare dagen desto räddare blir jag.

Till saken hör en liten flirt som egentligen inte är mer än en väldigt god vän men som såklart skäl tanketid och ställer saken på sin spets. Har hört att det är väldigt vanligt att folk vänstrar just innan bröllopet - sista chansen liksom. Skulle aldrig kunna göra det, men har på nåt vis förståelse för de som gör det.

Har även hört om andra med jätteångest och som gråtit i veckor efter bröllopet därför att det är ett stort beslut. Men inte hittat ett enda tråd om ämnet här på bt. Jag skulle gärna höra om andra som varit lite skakis inför bröllopet.

mE

Tack alla som svarar!
Intressant att läsa era tankar...

Tack missy E för seriöst svar på min lilla följdfråga! Jag tror att det är naturligt att känna en viss osäkerhet, en viss beslutsvånda, över det stora steg man faktiskt är på väg att ta. Det är klart att man "ska" vara rosamolnslycklig och skutta omkring med ett stort leende, men precis som du kan jag ibland känna den där gnuttan av osäkerhet... Tänk OM jag misstar mig. Jag vill inte skiljas, vill inte ens tänka tanken att det skulle spricka när vi väl tagit det steget. Men hur vet man, bortom minsta tvekan, att han är den rätte? Svaret är ju att det kan man inte veta! Man kan veta att han är den rätte just nu, men man kan aldrig veta vad som händer i framtiden. INte så att jag menar att man skall bädda för otrohet eller skilsmässa, men så mycket kan hända i ett liv. Man kan växa åt olika håll. upptäcka att man vill ngt annat än det man trodde.. Massor kan faktiskt hända, och gör det hela tiden. Såklart att man då kan känna lite oro mellan varven.

Kalla fötter har väl alla hört talas om.
Om de kalla fötterna är så kalla att hela kroppen börjar frysa och helst flyr nån annanstans, då är det kanske dags att ta det på allvar. men om fötterna kan värmas av närheten till den utvalde, då är det nog bara att köra. Gräset är inte grönare på andra sidan.

Ah, säg inte det, ibland är faktiskt gräset grönare på andra sidan :).

Har inte läst alla svar men hörde en psykolog som sa att det som bland annat gör att förhållandet varar längre är att gifta sig. Tidigare hade hon tänkt att det hade med att göra att det var krångligare att skilja sig än att flytta isär men hon hade kommit på att det nog snarare handlade om att man innan man gifter sig diskuterar igenom åsikter, tankar och framtiden om man vill ha barn mm.
(En andra faktor var att man delade på föräldrarledigheten, det tredje faktorn minns jag faktiskt inte.)

Dessutom är det faktiskt så att även om många svenska äktenskap spricker så att de som inte spricker håller LÄNGST I HELA VÄRLDEN. Ingen annanstans firas så många 50-åriga och 75-åriga bröllopsdagar som här!

Gräset är inte grönare på andra sidan så länge man vattnar sitt eget, har jag lärt mig! ;)

Vi väljer att gifta oss mest av juridiska skäl-o kärlek,Vi har köpt hus ihop,har levt 10 år ihop o har tre barn ihop.varför ska vi bara vara sambos?
Tryggast för alla är att vi är gifta i rent juridiskt syfte om nåt händer nån av oss!!
Vi lever ihop o har ju tänkt göra det i framtiden,så då kan man väl lika gärna vara gift!?

jag känner lite att med logiken "vågar man gifta sig när så många skiljer sig" så kan man lika gärna fråga "varför har man förhållanden när så många gör slut?"

och pja, varför begränsa sig för att saker kan gå åt skogen?
allt kan gå åt skogen, hela tiden, vad man än gör, ska man för den sakens skull låta bli att ge saker en chans att bli något bra?

Missy E

Håller absolut med dig i mångt och mycket. Och ibland, så kommer den stora paniken efter giftermålet...