Correction: Ser INTE med spänning fram emot att bli trött, det är klart att det är trevligare att må ungefär som vanligt, men jag har också hört att man blir otymplig och får svårt att sova på rygg och resa sig upp, knyta skorna osv. Än så länge har det inte hänt men det kommer kanske senare.
Oki, där ljög jag lite. Det är svårare att knyta skorna än innan jag blev gravid. Jag har ju en hel jordnöt i vägen. Men det går, med lite stånk och stön.
Förhoppningsis:
En gång var jag med om en helt absurd budgivning där en tjock direktörstyp som var rik som ett troll satt mitt emot oss i en soffa och höjde alla våra bud - med en krona! Vi höll nog på i en kvart, innan vi insåg att han ändå skulle få den till slut. Vi var helt förstörda efteråt, hade verkligen velat ha den och så kommer en sån sadist. Jaja, det blev bra till slut... hittade världens finaste lägenhet. Fast då inträffade det knäppa att säljaren, en privatperson, hade fått ett bud som hon var "nöjd med", vilket till en början innebar att hon inte ville ha in fler bud! Då hade vi redan tittat på och förälskat oss i lägenheten. Till slut sa vi till henne att hon var tjaskig som inte gav oss en chans, och då blev vi insläppta ändå. Ogillar emotionella säljare nästan lika mycket som sadister...
Om trötthet: Skulle aldrig palla en vild festnatt eller ens kväll, den saken är klar! Är definitivt tröttre (och latare) nu än innan jag blev gravid. Idag är jag helt däckad efter en intensiv jobbvecka, och sen sjukhusbesök, uppackning + omstuvning av lägenheten, storhandling, storbak, styrketräning, pyntrace, julfest, simning... ungefär på samma sätt som jag känt mig varje gång vi haft besökare som man tagit hand om i flera dagars tid, eller när vi kommit hem från Malaysia. Men det har varit på samma nivå hela graviditeten, förutom första trimestern som var tråkigast och jobbigast, då var man verkligen tokigt trött. Men nu har jag inte så mycket inbokat framöver, har mycket luft i schemat och kan göra saker när jag har lust och ork. Så det lär bli jättemycket vissa dagar och nästan inget andra dagar. Såååå skönt!
Så oartigt av din väninna! Har varit med om samma sak med en annan väninna, hon hade haft jättetufft under graviditeten och varit deprimerad, sen slog det liksom över när bebisen var född och hon var helt nervig och fixerad vid honom. Själv var han extremt mammig, sjåpig och possessiv, satte handen för hennes mun när hon försökte prata med någon annan, vilket på något märkligt sätt verkade göra henne nöjd. Det där höll på tills han var fyra - fem, sen dess vet jag inte vad som hänt, hon är tyvärr nästan omöjlig att umgås med.
förhoppningsis: Det var en helt vanlig budgivning i Malmö år 2000, vilket ofta innebar att man kunde pruta eller att det var typ två spekulanter, som i detta fall. Och då kunde det ibland bli budgivning face-to-face. Mäklarna var inte alls lika proffsiga eller slipade som i stockholm och SMS-budgivning och liknande förekom inte.
Känslomässiga säljerskan bestämde sig, i sin förvirring att hon "gillade oss och det andra paret", därför fick vi bjuda, men inte de andra spekulanterna. Skitknäppt. Och sen blev vi naturligtvis indragna i hennes och makens oerhört jobbiga skijsmässa, där de använde oss som bollplank. Sweet!
Förstår att du är tokig av allt budande, har ni nåt tak du och mannen?
Stålis, om bara ljusinsläppet är tillräckligt i lägenheten och du känner trivsel så kör! Lägenheter från 50-70-tal är ofta grymt välplanerade med finfin förvaring, genomtänkt arbetstriangel i köket osv. Sen vet jag inte hur det är med materialen i 70-talare, i 60-talare brukar det ju vara nån sorts senfunkis med parkett osv. Sånt är viktigt för mig, att det känns genuint och välbyggt (utan asbestplattor osv). Alltså går det mesta från 80-tal och framåt bort... men på senare år har man ju börjat föra in nån sorts kvalitetstänk igen.
Förhoppningsis: Wow, superflyt! Känns riktigt lovande just nu, ditt liv. Hoppas att allt går i lås nu. Själv ligger jag i sängen efter en natt med finfin sömn, igår... har aldrig varit med om nåt liknande förutom när jag varit sjuk. Låg bara som en grönsak i soffan och gäspade, utan att kunna ta mig för något. Lite senare på kvällen kom mannen hem riktigt tidigt för att vara en måndag (kl. 20), vi käkade och han var så kärleksfull och, ja, allt kändes bra sen när jag fick ligga i sängen och läsa barnaboken högt för honom medan han snickrade på bebisens grejer.
Amelle, Berluti är ett jättejättegammalt märke som har en kvinnlig designer. Lite kul tycker jag. Min man har ett par Olga III som inte görs längre men jag la upp en bild på gemligheter.blogg.se, tror att du kanske redan sett den. Och sen har han bröllopsskorna, Tatoués B0066, väldigt klassiska blanka svarta skor som han lät lägga ett extra bordeaux-lager på så att de skiftar en aning. Kul att våra män kan lära varandra dåligheter. Vad köpte din för skor?
Idag har jag gott om projekt att pricka av på listan, i alla fall på morgonen. Sen planerar jag fortsätta plöja barnaboken för jag vill ha en liten hum om vad som händer efter förlossningen också. Har ni förresten stiftat bekantskap med Anna Wahlgren? Hon är typ galen och grymt underhållande. Man håller absolut inte med om allt hon skriver, men som hon skriver! Det är nog bäst att jag läser snabbt så att jag hinner med ytterligare ett perspektiv (amerikansk förfagttare, "The first year, what to expect"). Anna Wahlgren är lite som en enmanssekt.
Kram på er, G
Hallå Amelle, om din man ska till Paris kan du tipsa honom om Berluti-butiken i St. Germain, minns inte vad gatan heter men det är huvudgatan, finns säkert på hemsidan. Mannen hade två outfits eftersom vi gifte oss i stadshuset på morgonen och i kyrkan på eftermiddagen. På borgerliga bröllopet hade han en mörkröd sammetskostym, crèmefärgad skjorta och en svart/bordeauxmönstrad sidenhalsduk. På kyrkliga bröllopet hade han en kritstrecksrandig kostym uppsydd här i Shanghai (han ville absolut ha kritstreck även om det kanske hade varit lämpligare med en enfärgad, tycker i alla fall att han var jättefin), en crèmefärgad skjorta samt en champagnefärgad väst + plastrong uppsydda i paris. Och så skorna då. Alltihop var en hemlighet för mig ända fram till precis innan bröllopet - det ska vara rättvist! En bra grej var att jag gav honom ett litet tygprov från mitt sidenskärp (champagnefärgat) och sen fick han ta med det till skräddaren - utan att veta nåt om hur jag skulle se ut i övrigt. Om du vill kan jag lägga upp nån bild på oss på bloggen.
Lapinette, er lägenhet verkar superfin och välplanerad, helt i min smak! Ser som sagt fram emot att se en och annan bild så småningom (tjat tjat tjatI ;) Det där julbordet -mmmmm.... vill bara teleportera mig själv, "tjoff" rätt ner i den där cheesecaken. Förstår också att desserterna måste ha varit något alldeles extra, du är ju ingen direkt socker-person annars, eller hur?
Amelle, vad gulligt att du redan skvallrat. Din klänning var vanvettigt elegant om jag inte minns fel... skulle du orka lägga in en liten länk igen?
Amelle, finns bilder från bröllopet på bloggen, bilder på oss hamnar alldeles strax på Fisbök (KAN inte sluta säga det nu när Stålis har lärt mig).
Amelle, fisböken är utökad med tre bilder nu, under "mishmash". Nu ska jag - tvärtemot förhoppningsis och mina egna principer om minsta motståndets lag - trotsa rushhour i en tjugomiljonersstad och gå genom toxisk bilköluft (vi snackar fyrfiliga vägar i TRE etage) och gå till posten för att hämta ett paket... fortsättning följer, om jag överlever.
Kram, G
