Emetofobi

Jag är också livrädd för att spy, det finns inget, INGET, värre!

På nyårsafton fick jag klökningar och trodde att jag skulle spy - vilket inte var så konstigt: jag satt på tåget på väg in till Mamlö, då en främmande tonårskille spyr på golvet framför mig så att det stänker upp på mina byxor!! Det var det äckligaste jag varit med om, tror jag... =/

Ingen ursäkt eller nånting. Vidrig början på en annars dryg natt...

OH JA. Har haft hela mitt liv.... Skönt att man inte är ensam om det!

jag hade klappat till honom hahaha hade brytit ihop totalt

Hej!

Jag vet precis vad ni pratar om.
Min bästa vän har lidit av de syndromen sedan hon var barn. Riktigt ordentligt. Hon hemlighöll det tills vi kom upp i tonåren och började dricka. När jag var bakis och spydde så bröt hon helt ihop.
Nu vill jag ju inte göra er nervösa men det hela slutade med att hon började gå regelbundet hos psykolog. Kanske en gång i veckan. Det hela är fortfarande ett mycket känsligt kapitel som hon sällan pratar om men så som jag förstått henne så har det nästan helt gått över.
Så om det är någon som lider otroligt över det, tveka inte att söka hjälp.

Kram, Nilsa.

Usch vad hemskt det är... min sambo blev matförgiftad på nyårsafton och sprang fram och tillbaka hela natten - medan jag låg med kudden över huvudet för att slippa höra minsta lilla ljud från badrummet...
Men han var så söt, igår berättade han att när han gick en promenad tidigt på kvällen i hopp om att känna sig bättre av lite frisk luft, så hade han passat på att smita in på toaletten vid tvättstugan för att kräkas, han hoppades på att det skulle räcka med att kräkas en gång så skulle det bli bra och så skulle jag inte behöva veta om vad som hänt... Knäppt men gulligt tycker jag (eller så är det kanske bara ett tecken på att han vet hur knäpp jag är )

Tror ni inte att en av våra gäster på nyårsnatten fick kräksjuknan o kollapsade hemma hos oss??!?!
Jag rusade upp på övre våningen för att "ta hand om barnet" och vågade mig inte ner förrän de åkte med honom
De som känner mig förstår ju men annars kan det nog tolkas jäkligt okänsligt!

Han spydder så dant så jag trodde han ......o jag ....skulle dö!!

När de åkte sanerade jag o maken hela, bokstavligen hela, hemmet! inte en fläck där han kan ha suttit, varit, legat, kommit imot eller nåt var missad

Vi fick inte kräksjukan så vi var nog duktiga på det ... städningen alltså!

men så märkligt det är; jsut hos oss!!

(som om det inte händer hos andra *Asg* )

Nä allvarligt talat ska jag gå till en terapeut ang det här för det är ohållbart då man inte ens kan ta hand om sitt barn, utan man spyr själv i kapp med barnet ist nästintill

Å herregud! Jag har nu läst hela tråden som förhäxad och känner att jag har hittat hem! Visste inte heller att det fanns ett ord för denna ångest.

Jag har precis som ni ätit vitpeppar så länge jag kan minnas.

Nu ska jag berätta en liten kräkhistoria för er som kanske hjälper lite.

Jag och min m2b åkte tåg till hans släkt två dagar innan julafton. På natten till julafton vaknar vi samtidigt och mår dåligt. Jag går på toa och tror att jag har ätit något dåligt eftersom jag är sååå dålig i magen. Men jag kräks inte. Några minuter senare springer min m2b och kräks. Jag får ångest så klart och håller för öronen och tänker hur jag ska kunna hålla andan när jag ska sova bredvid honom resten av natten...

Detta är ju ingen rolig histora för på julaftons kväll blir farmor dålig och kräks och en dag senare båda hans föräldrar. Vi blev nog smittade på tåget och förstörde julen för hela hans släkt...

Men min poäng är: jag kräktes aldrig! Alla andra gjorde det och det var ju garanterat samma baciller. Alltså vi med emetofobi kanske hatar det så mycket att vi låter bli?! Jag har inte kräkts på i alla fall 10 år.

Jag har kommit på en ny metod för att lugna mig när jag tror att jag kan ha blivit smittad. Det hela kommer från när jag läste psykologi och fick veta att det är bevisat att pesoner som har skadat sig fysiskt och har öppna sår och som tänker positivt läker snabbare än de som tänker negativt.

Alltså, tanken kan styra kroppen! Jag har därför en liten ramsa som jag tänker om och om igen när jag mår illa; jag är ung, jag är stark och jag SKA vara frisk. Låter nördigt jag vet, men det hjälper mig jättemycket. Det är dessutom viktigt för psyket att man inte har med något inte i sin fras, eftersom det är negativt tänkande.

Det var min lilla historia och mitt tips när det känns som att man är mätt på vitpeppar. Egentligen är det ju inte magsjukan man behöver hålla borta utan ångesten för att få den. Ångesten gör ju att man kallsvettas ännu mer, får hjärtklappning och mår illa. Jag jobbar stenhårt på att ta kontrollen över min kropp när det händer. Feel free att prova själva nästa gång det slår till.

Som avslutnng måste jag bara säga att det kändes f r u k t a n s v ä r t att vara den som smittade resten på julafton!! Jag bad nog hundra gånger om ursäkt, men ingen tyckte att det var så farligt som jag, så klart.

Det känns så skönt att se att jag inte är ensam, jag har aldrig pratat om det för alla tycker att jag är galen som är rädd för att spy. Ingen har vetat hur pass illa det eg är förrens nu när jag tillslut fick lov att berätta för min sambo.
jag har sån ångest över att pappa är sjuk och inte blev det bättre av att mina plastbarn utsattes för spyende barn igår. Jag har knappt sovit i natt. Jag vill inte jobba utan vill bara dra täcket över huvudet och gömma mig till i vår eller nått.
Jag har funderat mer och mer på terapi eftersom det tar så otroligt mycket kraft att oroa sig hela tiden. Jag har magkatar konstant och har haft i många många år.

Om man läser om emetofobi så står det att många av oss inte har kräkts på 10-20 ibland 30 år. Att våra hjärnor på något sätt tagit över den delen av hjärnan som styr kräkdelen. Att vi därför inte kräks så ofta.
Jag kan ju säga att jag sväljer och sväljer och sväljer för att undvika att kräkas....