Barnkarusellen

Telis - jag tror att jag förstår din situation lite bättre av din beskrivning. Det här med hypokondri har jag sett på nära håll och även om det kan gestalta sig på olika sätt är det nog jobbigt för omgivningen. För att det är precis så som du säger, om man inte slutar bry sig kommer det dåliga samvetet in "tänk om det verkligen är någonting nu, denna gång". Hypokondri kan ju också ses som en form av neuros.

Tänkte på en sak: kan det vara så att din mamma avleder det som hon har varit med om genom att agera hypokondriskt? Efter traumatiska händelser förstärks vissa egenskaper/symptom/beteenden just för att slippa konfronteras med själva traumat och dess efterverkningar. Omgivningen kan dock tro att personen i fråga agerar irrationellt och det är lätt att man tillskriver människan vissa personliga egenskaper när det i själva verket handlar om någonting annat.

He he, märks det att ämnet ligger mig varmt om hjärtat? Avbryter mig själv innan tråden dör ut så där strax före lunch.

AM - det låter mysigt när Livia gör så här.

Zozo - he he, sådana kontroller skulle jag behöva om jag någon gång blir gravid. Det inger trygghet undrar precis om det är förstadiet till hypokondri

AM, Tinga - tack!

Zozo - jag frågade henne faktiskt igår om någon läkare har nämnt just det men det hade dom inte. Men som jag förstår det med fibromyalgi så har man ont typ överallt? Min mamma är mer så där att ett tag är det hjärtat, ett tag magen, ett tag huvudet osv. Hon tror ju alltid det värsta själv också och jag tycker så synd om henne att hon hela tiden oroar sig så mycket. (Sådan mor, sådan dotter va? )

Telis - det låter som hypokondri när du beskriver det hela. Precis så känner jag igen det, ibland är det hjärtat, ibland magen, sedan kommer nya symptom, och alltid är det överdrivet, med total fokus på sig själv och sina symptom. Dessutom använder man ofta läkarspråk eftersom många hypokondriker läser på om "sina" sjukdomar.
Att vara anhörig till en sådan person är supersvårt.

Oj, nu måste jag rusa för att inte missa tåget till Södertälje. Det känns som en utflykt, får se vad besöket resulterar i.

Kram och hej så länge!

Åhhh, Telis, fyyyy vad jobbigt. Hur är det nu, är du ensambarn eller har du ngt syskon som du kan bolla/ventilera lite med?
Känner igen det där med att vår föräldrageneration & far/morföräldrageneration som stoppar allt under ytan, inget ska synas utåt etc. Såååå jobbigt. ...och så resulterar det istället i sådana symptom som tex din mamma verkar dras med. Skickar en lång & varm kram från Götet

Lappis - jag avundas verkligen inte dig din berg- & dalbana denna veckan. Skönt att din man verkar vara ett sådant grymmestöd för dig. Tänker MYCKET på dig & tyst för mig själv så hoppas jag såååååååååå innerligt att det ska gå vägen denna gången. Skickar en stor kram till dig med

AM, vad härligt att det funkar så bra med inskolningen av Livia!

Liten, angående vaccination, Amanda sa inte ett pip när hon fick sprutan & var som vanligt fram tills kvällen dagen efter. Då var hon kinkig & vi vet iofs inte säkert om det var vacinationen då eller ngt annat (det ska ju gå över inom 24 h), men vi garderade oss & hon fick sin första & hittills enda Alvedon (supp), som verkade göra susen. Så se till att ha barn-alvedon hemma! Suppar vet man ju att de liksom får i sig, även om det var lite pilligt att få dit den, men med flytande kan man ju bli tveksam om hon får i sig allt.

Känner igen såååå väl det där med att ena stunden vara överlycklig & nästa djup, djupt ner i avgrunden, inom loppet av några timmar. Nu känns det som om det stabiliserat sig lite mera, men visst svänger det fortfarande...

Vickan, grattis i efterskott!

kramar Telis!

Tack gullosar!

Jag har en brorsa men han är hopplös att prata med.

Lycka till i Södertälje, Frejis!

jooo, lycka till i Södertälje, Frejis!!

Själv har jag inte mycket att meddela, en perfekt ÄL i helgen, såklart. Nu när vi inte skulle tajma någon sådan. Så igår kväll hade vi masturbation-contest och jag vann. 1,5 vecka kvar till spolning. det går sååå lååångsaaaaaaamt!!!

Hej allihop! Passar på att slänga in ett inlägg medan Matilda för en gångs skull sover...

Pirr - Grattis grattis grattis!!! Vad kul! Ser fram emot att läsa din förlossningsberättelse!

Liten - Mindre kanske helt enkelt börjar ändra sina sovvanor nu? Det har nämligen Matilda gjort och hon och Mindre är ju nästan lika gamla. Matilda sover numera mycket mer på natten och nästan inget på dagen. Små tupplurar bara och då oftast ofrivilligt i samband med maten... Ibland kan hon somna i vagnen oxå. Hur går det med Mindres nattsömn?
Ang vaccinationen så märkte jag ingen skillnad på Matilda alls. Hon skrek till lite när hon fick sprutan, men sen var hon sitt vanliga jag igen. Fick rådet av BVC att ge henne lite flytande alvedon på kvällen i förebyggande syfte eftersom de kan få lite feber, men Matilda var som vanligt så jag lät bli. Hon reagerar nämligen kraftigt när jag tagit alvedon och hon fått i sig det via bröstmjölken så jag tyckte det var dumt att chansa när hon ändå verkade ok.

Telis - Jobbigt läge med din mamma. Skickar en styrkekram!

Lappis - Jobbigt läge för dig med. Att kastas mellan hopp och förtvivlan kan ta knäcken på vem som helst. Hoppas att väntan snart är över och det tagit denna gången! Skickar en stor varm kram till dig med!

Junilejon - Se till och njut! Härlig tid att vara hemma nu när våren äntligen kommit!

Oj, jag hade massor att kommentera men nu står det helt still bara för det... Läste ikapp tidigare idag så nu har jag glömt...

Här har vi annars haft dop i helgen. Det var tre barn som döptes samtidigt och Matilda var jättesnäll i kyrkan. Skrek ingenting, det var jag och maken annars övertygade om att hon skulle när hon fick vatten på huvudet - men icke! Det var jättefint hursomhelst och "festen" hemma efteråt var jättemysig och lyckad! Är helt slut nu efteråt dock efter all städning, matlagning och andra förberedelser...

Oj, nu vaknade Matilda. Återkommer senare om jag kan!

kram till Lappis också!

mäh ... Så klart!
när jag ändå är igång så kramar jag er allihop!