Hur "ber" man om pengar till sitt bröllop?

Kan bara hålla med här...

Alla här verkar tycka ganska snarlikt om att "man inte ber om pengar". Jag tycker inte alls det. Allt beror på hur ni brukar göra i vanliga fall.

Jag ber ofta min pappa om pengar. Och det är för att jag pluggar utomlands på hans bekostnad och att han alltid sagt åt mig att be om pengar när jag behöver. Så allting beror på vad ni har för förhållningssätt till pengar. När jag börjar jobba kommer jag så klart inte be pappa om pengar längre, men just nu försörjer han mig.

När det gäller dig kanske det vore konstigt att be om pengar om han aldrig "bidragit" ekonomiskt till andra saker i ditt liv... Tex har min pappa köpt lägenhet åt syrran och så... Han köper ofta saker till sina barn och när vi sa att vi ska gifta oss sa han direkt att han ska betala.

Om din pappa har liknande inställning + möjlighet tycker jag du kan ta upp frågan. Däremot tycker jag inte det är rätt att ni förväntar er bidrag av brudgummens pappa BARA för att han har råd. Det handlar ju om inställning och vilja också. Vill han bidra? Brukar han göra det?

Om du tror att din pappa eller hans pappa vill bidra (men inte tagit upp det än tex för att de inte förstår hur lång tid det tar att planera ett bröllop) då kan du alltid ta upp den ekonomiska frågan indirkt. Tex säga "vi har tänkt oss ha ett budgetbröllop". Om nån av dem då "vaknar" och erbjuder sig betala, fine! Om inte kanske du inte ska förvänta dig nåt ekonomiskt från deras sida.

Självklart räknar vi med att själva få betala allt. Och planerar därför ett budgetbröllop men HOPPAS på bidrag för att få lite guldkant.

Tack Fröken Figo för en annan synvinkel. Kände mig lite påhoppad...lätt att missförstå skriva ord utan betoningar...är ingen person som tigger eller förväntar mig att någon annan ska betala för mig.

Men som sagt, det verkar väldigt vanligt att folk får hjälp och det finns kanske bättre och sämre sätt att lägga fram det på.

Vi sa ungefär så här.

Vi planerar att gifta oss. Vi har tittat på följande lokaler som kostar bla bla. Vi skulle gärna vilja vara där men det lutar åt att det blir här istället för det var så dyrt.

Min mamma sa typ att något ska väl pappa och jag bidra med. Jag svarade om ni skulle vilja bidra med en lite peng så är det välkommet men det är inget ni ska känna att ni måste utan vi gifter oss hur som helst.

Mer pengar ger mer möjligheter bara.

Av mina föräldrar kommer vi få ca 20 000kr och av mina svärföräldrar kommer vi få mer beroende på var vi hamnar. Svärfar har sagt att han hellre går på bröllop i fin lokal än i närmaste bygdegård där han varit på många andra fester... de hade själva sitt bröllop där. SÅ han väljer lite lyx och vi blir överlyckliga eftersom det var den lokalen vi hade planerat innan vi började räkna på det. Kan tänka mig att mina svärföräldrar kommer bidra med ungefär det dubbla mot mina föräldrar.

När jag räknat lite hamnar vi på en budget på 125 000kr 80 gäster och 2 rätters med dricka och avec. En drink och sedan betalbar.

Vi utgick från att vi hade råd. Vi fick ändå bidrag från min far, men det hade vi absolut inte räkna med.

Jag tror det är svårt att fråga om pengar till bröllop om jag ska vara helt ärlig. Idag är det ju allra vanligast att man betalar själv och väntar tills man har råd.

Jag vill inte vara elak, men jag skulle nog vänta eller gifta mig "i smyg".

Vi har frågat våra föräldrar ifall de kan tänka sig att sponsra vårt bröllop. Vi vet att min sambos syskon har fått bidrag. Inget vi tar för givet o inga stora belopp men allt är ju välkommet.

Det skulle aldrig komma på fråga att jag skulle be mina föräldrar om pengar till något eftersom jag är en vuxen människa. Dock har jag lånat pengar av dem någon gång, men gör då upp en betalningsplan som jag stenhårt följer.

Vi har lagt upp vårt bröllop så att vi kan betala det själva. Sen är det upp till föräldrarna själva att erbjuda hjälp med pengar om de känner att de vill det.

TS hakar upp mig lite på att ni inte känner att ni har råd att gifta er eftersom du pluggar, men ni vill skaffa barn snart?
Ett barn är inte billigt..

ninnirosa

Varför så bråttom??? Barn är inte billiga, och ekonomin lär knappast bli bättre när du är mammaledig på en studieinkomst. plus att ni äger ett hem. Varför inte ta en sak i taget? studierna först. Det är verkligen sketasvårt att börja plugga igen efter en mammaledighet. och MYCKET dyrare. Hur som haver...din fråga: Du kan inte "be" om pengar, men berätta för föräldrarna att ni tänkt gifta er och se hur de reagerar. Antagligen så erbjuder de sig direkt eftersom du skrev det i ditt inlägg att "du tror att de kommer att hjälpa till" men säger de inget så får ni tyvärr nog vara utan deras hjälp. Ni har ju alltid möjlighet att gifta er borgeligt och kanske bara ta ut hans och din familj på en resturang efteråt och sen försöka spara ett tag till en riktig fest eller så sparar ni och gifter er om ett två år och kan ha fest då istället. det går faktiskt att gifta sig ganska vettigt billig :o)

Men herregud... "barn är inte billiga"?????

Det finns ju annat än pengar som styr här i livet. Ska pengar och inkomst bestämma när man ska ha barn också? Visst, livet blir enklare med stålar. Men det finns nåt som heter magkänsla också! Och romantik och kärlek!!!

Klart man kan gifta sig med dålig ekonomi! Pengar ska inte styra NÄR man gifter sig heller. Bröllopet får anpassas efter pengarna, man gör det man har råd med helt enkelt. Att gifta sig är gratis, det är festen som kostar.

Att göra barn är gratis, det är deras behov som kostar. Men man behöver inte vara prylfixerad där heller. Det finns mkt man kan köpa begagnat. Det finns nyttig och bra mat man kan handla billigt...

Jag gillar inte när folk predikar om andras val här i livet. Har två otroligt bra tjejkompisar med urkass ekonomi, den ena pluggar den andra är outbildad låginkomsttagare. De har helt underbara söner och är fantastiska och unga mödrar! Deras energi, engagemang och kärlek känns så mkt mer naturligt för mig än alla snofsigare "senaste modellen barnvagns" dragande 30 + morsor med en sliten blick och en latte i handen i Stockholm.

Mammorna i tidig 20 års åldern (som jag känner) uppfostrar sina söner på ett exemplariskt sätt, de har tid för barnen, de orkar. De leker och skrattar med dem och NEJ livet är inte så enkelt men de är inte slavar för pengar...

OBS: jag har PMS. Ta inte åt er... men tänk efter på vilket värde pengar har för er egentligen... vilken oproportionerlig roll det har fått...

TS

jag har inte läst hela tråden. men vet hur det är att ha lite pengar och ändå av olika anledningar vilja gifta sig.

jag håller dock inte med de människor som säger att man inte kan fråga om pengar. vi har det dåligt ställt. och jag satte mig ner med mina föräldara visste eller misstänkte att de ville bidra. förklara att vi vill gifta oss varför och att vi inte tänkt nått stort och att vi undrade om de kunde tänka sig att hjälpa till lite? mina föräldrar har dock inte möjlighet att ge en stor summa på en gång så de blev så att de sparar en lite summa varje månad på vårat bröllops konot.

men allt hänger nog på vad man har för relation med föräldrarna och hur man frågar.