Vidalilas syn på saken:
Kl halv nio vaknade jag lite smått salongs-bakis eftersom vi haft planeringsmiddag kvällen innan. Steg in i duschen, gick in i garderoben och funderade på "Vad tusan har man på sig på ett bröllop där man verkligen inte känner nån?!" jag bestämde mig för klänningen jag köpt för att ha på vår brunsch dagen efter. Tänkte att "Är det bröllop så är det". Sminkade mig, tog på mig guldskorna (ett misstag visade sig när kl började närma sig halv elva på kvällen) Gick fundersam till folkets park och mötte Dolliver. Där satt hon i bilen hon beskrev! Öppnade dörren och presenterade mig som Vidalila! Det var så himla kul. Vi körde, läste den fina hemmagjorda beskrivningen ;) och pratade om hur underligt det här var egentligen, men att det är så himla kul.
Vi hittade dit, gick in i lokalen och såg att allt var fixat! Det var jättefint! vita dukar med JÄTTEFINA placerkort, ljusrosalila och gröna rosblad och tyll i fönsterna. Där stod en kille (toastmastern) och vi presenterade oss som hjälpredor från börllopstorget.
Sen kom tärnorna, kollade så att allt stod rätt till och sen åkte allihop igen. Vi funderade över hur mycket dessa människor litade på oss! Vi rekade i kylarna, ordnade en matkyl och en dryckkyl och sen kom det två killar som skulle hjälpa till. Vi instruerade dom lite försiktigt i att börja lägga fram all mat, för nu skulle vi på vigseln. (Vilket inte gick så bra till en början, när vi sa att de skulle ta fram salamin undrade den ena om det var den som började på M. Detta blev sedan det stående interna skämtet i köket! :))
Vi körde till kyrkan eftersom vi visste att vi skulle behöva vara snabbt tillbaka. På kyrkbacken sa alla hej, och vi kände oss som små spioner, eftersom ingen visste vem vi var :)
Vi satte oss i kyrkbänken och lyssande på skönsången (Åsa) som övade. Folket började fylla på och sen ringde klockorna. Vi ställde oss upp (jag vet inte med Dolliver, men jag var i alla fall jättenervös!) sen kom Vinnaren med sin pappa, hennes man och son stod där framme och en jättefin ingångsmarsch hördes.
Vigseln var jättefin, den vackraste jag varit på i alla fall. altl var så underbart, kyrkan, prästen , vigseltalet, tärnornas texter, sångerna och slutligen KLÄNNINGEN! Jag blev jätterörd, fast jag egentligen inte kände nån.
Efter vigseln smet vi snabbt iväg och körde tillbaka till festlokalen och började vårt chefskap över köket, lassade upp mat och lärde killarna vika parmaskinka så det stod härliga till. Vi ställde ut bålen på bordet vi fixade innan, Dollivers underbara fruktfat med marshmallows på och sen kom gästerna och drack bål. "Jag hörde att ni var änglar" var det en kvinna som sa :) Vi smet in och fixade med resten av maten. Sen hörde vi ett frasande och ett "Åhh! Heeeeeej" Då var det Vinnaren som utan ett ljud gav mig den varmaste av kramar. Vi skickade ut henne till festen igen, tog hennes brudbukett och BTare som vi är så insåg vi en kris på vas-området och stoppade den i en olivburk, klädde burken med en servett och en syrenkvist, satte ihop allt med ett diksret plåster (i färgtemat givetvis) och ställde på Vinnarens plats brevid corsaget.
Vi jagade på killarna, som avancerat till salamin och snart var all mat ute och gästerna högg in. Vi smet ut ibland och kollade, och smygåt lite goda rörer (MUMS var maten!!!)
vi lyssnade på alla underbara tal medans vi diskade och bara stod i köket och mös...
Toastmastern dubbelkollade oss och vi honom, och vi satte igång med kaffe, Dolliver gav order om ett tårtbord med tyll och rosenblad, vilket fixades i ett nafs.
Dolliver åkte sedan på en blixvisit på ett annat kalas, och undertiden fortsatte jag och killarna köksfronten. De var underbara, hårtjobbande killar och vi hade verkligen jättekul.
Sen blev det dans på bordet, snabbutdelning av lakan till de å-badande, och lite bugg i köket. Dolliver kom tillbaka, Brudens far tog kort på oss alla i köket och nästan alla sa till oss vilka änglar vi var. Vi blev så skamsna och generade till slut av allt beröm! men det var så himla roligt!
Det var en oförglömlig dag (även för oss) och det var så kul att se Vinnaren och hennes man tillsammans och känna att allt blev av.
Vid elva tänkte vi att allt var fixat, så då fick vi återigen varma kramar av alla gäster och av brudparets fina familjer.
Vi (jag vet att jag talar för Dolliver också) vill verkligen säga att det var jätteroligt, underbart och spännande att vara hos er! Ni är så fina varma människor, och era familjer likaså.
Nöjet är som sagt helt på vår sida ;) Dagen var verkligen perfekt!
Vi pratade på vägen hem om att vi borde träffas igen vi tre!
En stooooor kram och varmaste av lyckönskningar Vinnaren!!
