Era förlovningsberättelser...

Finns det ingen mer som har lite romantiska berättelser från sina frierier... eller?

kände att det var dags att puffa igen.

Detta är lite pinsamt ....
han friade till mig på julaftons morgon samtidigt som han gav mig ett litet paket med ett fint halsband med hjärta i.
Jag sa "klart jag vill gifta mig med dig det vet du väl" ....men fattade inte liksom att det var det "riktiga" frieriet förrän för några veckor sedan när jag frågade hur vi friade egentligen (trodde vi friat till varandra tidigare iu samband med förlovningen liksom)......Vi hade pratat så mycket om det under våra 4 år så det var liksom självklart att vi skulle gifta oss ...usch vad jag skäms !

Jag lägger in min berättelse som jag kopierat från min blogg...
Detta var när vi var på Mauritius i Oktober förra året och nu är det bara en månad kvar till vårt bröllop
-----------------------------

Han har friat!!!Jag ska ta historien från början....

Igår hade vi som vanligt en mysdag och började med lite massage mitt på dan. Efter det la vi oss vid poolen och njöt, inget konstigt med det.
Men vid tre tiden kommer en av kyparna med en flaska champagne och ett brev som det stod "Sophie" på. Va?! Jag öppnar brevet och där står typ "Dear Sophie, I would like you to be in the lobby at 17.00 and enjoy your chamapgne. Bring your boyfriend and I will meet you there..."

Haha, sååå sjukt! Och Darling verkade lika chockad som jag men ganska irriterad över det som hände... Sa att han inte tänkte dricka nån champagne som nån annan kille fått för sig att bjuda mig på... Och tyckte att jag kunde gå själv till lobbyn om jag var nyfiken för han tänkte inte göra det. Hmmm. Självklat var jag förvånad och tänkte först att det var ju Darlings påhitt men sen verkade han ju så anti det hela så jag blev osäker. Kanske att det var någon av våra vänner som spelat oss ett spratt eller vem vet, kanske nån sjuk männsika som VILLE bjuda ut oss, hahahaha...

jaja, vi avnjöt iaf champagnen där vi låg på våra solbäddar sen upp på rummet för att byta om. Jag tyckte att vi kunde gå dit i våra beachkläder men Darling sa att han verkligen inte ville gå dit klädd så ifall det stod nån "stekare" där, han ville göra sig lite snygg (Sa att tänkt om det var tvärtom o nån tjej bjudigt honom, hade inte jag velat gått dit snygg isf...?!)

Vi gick ned i lobbyn och där kom en man som sa åt oss att kliva in i hans taxi och så körde han iväg oss till en brygga i närheten, där låg en stor katamaran med en besättning på 4 pers som bjöd ombord oss. I det läget berättade Darling att det självklar var han som ordnat allt och nu skulle vi ut på en tur i solnedgången.
Sååå sjuuukt mysigt!!!!
Båten var dekorerad med blommor och plamblad och det strålade musik ur högtalarna. Det bjöds på drinkar till oss och vi seglade i solnedgången.
Sen bjöds det på grillmiddag, lobster, mörlin, kykling mm och vi skålade i champagne.
Sen efter mycket tisslande och tasslande mellan besättning o Darling så fick han något i sin hand av kaptenen.
Han gick då ned på knä och friade till mig, jisses! JA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det var så otroligt romantiskt och på vägen in mot land så låg vi tillsammans på nätet i fram på båten under stjärnorna, heeeeeelt perfekt!!!!

Haha, det där är en historia jag kan relatera till.

Frieriet var spontant och fint.

Själva bytandet av ringar var katastrofalt.
Min ring passar helt plötsligt inte på dagen D. Jag hade gått upp något kilo och allt, allt hade satt sig på mitt vänstra ringfinger. Jag får då börja med att ila Melbourne runt för att hitta en guldsmed som kunde banka ut den. Inte helt lätt en lördag runt lunch. Efter många om och men passar ringen, men jag förlovar mig nu istället med "PETTE". Ett E fick stryka på foten då guldsmeden i sin vrede över hysteriska blivande fruar och avsakanden av få sluta tidigt en lördag bankade på så att gravyren flög.

Middag skall inmundigas och jag har då en liten film i huvudet med romantik, romantik, romantik. Mina tårglittriga ögon i ljuset av stearinljus...vilket säkert hade funkat om bara resturangen hade haft vår bokning. Snopet!
Det var dessutom något event eller mässa i stan och att hitta en annan bra restaurang (med i min dröm det där skära stearinljusskenet) visades sig vara omöjligt. Det blir vedervärdig hämt-thai (med bandspagetti av någon märklig anledning) och ett rödvin som sedemera visade sig ha förvandlats till ättika.

Det var liksom inte mer grejer som kunde ha gått fel när dagen var slut.....men det kunde å andra sidan aldrig bli annat än bättre alla efterföljande dagar. :D

sotj: vilket underbart frier! Det var lite busigt gjort av honom att få det att se ut som att det var någon annan som hade skickay meddelandet.

Mirri och Daemia: vad synd att era frierier inte riktigt gick som ni tänkt, men jag håller definitivt med att det är det som händer sen som är det viktiga.

Det här är taget från vår hemsida, orkar inte skriva om hela så ajg klistrar in det här...

Det var en helt vanlig fredagskväll i Färgelanda som Rebecca med lite hjälp av sin familj och vänner friade till Stefan. Planeringen hade skett under en längre tid och den blivande brudgummen anande ingenting. Rebecca hade t.o.m. med lite kvinnlig list lyckats ta reda på Stefans ringstorlek och hittat ringar som hon visste att han skulle tycka om.
Förlovningen ägde rum i Färgelanda sporthall och det blev ett jätteromantiskt, perfekt frieri! Dagen i ära hade brudens mor och far lurat Stefan att ta sig an ett elektrikeruppdrag hemma hos dem. Rebecca själv hade sagt att hon skulle till sporthallen och kopiera lite kurslitteratur. Men egentligen befann sig bruden i sporthallen för att göra i ordning allt inför den viktiga stunden (med tacksam hjälp av bästa vännen Sanna och sin syster Anki).
Det som behövde göras var att tända massor av värmeljus som skulle bilda en stor ring och där tanken var att bruden festklädd och fin skulle stå i mitten av den, omgiven av alla värmeljus i en övrigt nedsläckt hall och ställa den viktiga frågan. I högtalarna så spelades det nationalteaterns låt "men bara om min älskade väntar" som har en personlig innebörd för brudparet. Förutom att Ankis rastlösa hund roade sig med att springa runt i hallen och stöta ut ljusen i tid och otid så gick det ganska snabbt att göra allt färdigt.
Ett antal värmeljus och snygg makeup senare så åkte Anki och Sanna. Rebecca ringde då Stefan och bad honom komma och hämta henne eftersom hon inte ville gå hem. Hon trodde att denna plan var vattentät. Det hon inte hade räknat med var att Stefan inte var klar med sitt elektrikeruppdrag och att han inte hade bilen för den stod på lagning. Så givetvis frågar Stefan sina blivande svärföräldrar ifall de kunde hämta henne.
Efter mycket velande och några vitlögner senare lyckades brudens far och mor trots allt lura ner Stefan till sporthallen. Han var lite sur när han åkte eftersom han inte tyckte om att åka ifrån ett oklart arbete. Men när Stefan kom in i den nedsläckta hallen, möttes av den vackra synen av hundratals värmeljus, musik som strömmade ut ur högtalarna och såg sin blivande fästmö blev han tom på ord.
Självklart svarade han JA!
Efteråt var det en glad samling hemma hos brudens familj där man åt pizza och hade det jättetrevligt! Dagen därpå hade bruden beställt bord på den efteraktade restaurangen kvarterskrogen i Uddevalla där brudparet klädde upp sig till tänderna och avnjöt en läcker 3rättersmiddag.

Eftersom TS tjatar så, så kommer här en liten saga till
Vi bestämde tidigt att vi någon gång skulle förlova oss i Narvik. Har egentligen inte en aning om varför, faktiskt. Men ett par år senare köpte vi ringarna. Och ytterligare ett halvår senare kom vi iväg...;) Ingen brådska här inte!
Vi tog tåget upp till nordnorge. Jag hade ganska hög feber och det var 30 grader ute, vilket innebar att det var ganska svettigt i kupén... Ett dygns fantastisk tågresa senare var vi framme i fjordland, och jag mådde fint igen. Vi checkade in på ett mysigt pensionat, och tog en promenad i vår by, som vi pratat om så länge. Framåt kvällen tog vi kabinbanan upp på fjället, där vi åt den dyraste korv & pommes man kan hitta, i toppstugan. Utsikten var dock gudomlig, så den middagen glömmer vi aldrig!
Jag är svag i toppar och skulle givetvis bestiga även denna, så vi började gå.
Den natten var magisk. Vi hade inte bestämt dag för förlovningen, men vid midnatt sa mannen min att "vackrare än så här kan det inte bli - vi gör det nu!", och så plockade han upp ringarna. Så mitt i natten, i midnattssolens varma sken, på en fjälltopp högt ovan Ofotfjorden, bytte vi ringar.

Något frieri i sin rätta bemärkelse blev det aldrig. Det är inte vår grej..;) Men det var väldigt romantiskt och oförglömligt. Sedan dröjde det fem år tills bröllopet stod nu i juni. Även denna gång var det bara vi två och solen stod lågt, men istället för blånande berg och hav var vi omgivna av röda klippor och kaktusar i Arizonas öken. Hänförande...