Era förlovningsberättelser...

Det som var så gøy er at han er ikke typen til å finne på slike ting. selv hans mamma ble overasket over hvordan han gjorde det.

Vi blev tillsammans 060606 och så sa jag lite på skämt (iom att vi inte varit tillsammans så länge) att det hade varit kul att förlova oss 070707 och gifta oss 080808. Vi var och designade ringar tillsammans men efter det så fick jag inte veta något mer. Ville inte heller. 070707 närmade sig och jag började bli mer och mer spänd, dagen kom och jag trodde det skulle hända på morgonen...inte då. Vi skulle gå på stan med mina systrar och deras respektive. Började bli lite smått putt. Begav oss in till stan och jag blev mer och mer irriterad över att inget hände. (Ville bara att det skulle vara han och jag och ingen annan fick veta något). Han var hur supergullig som helst hela dagen. Framåt 5 tiden åkte vi till min syster. Jag och m2b åkte en tunnelbana först och min syster blev kvar, dom skulle hem till oss för att byta kläder, trodde jag. Dom hade packat ihop sina saker för att sova hos en tredje syster. Perfekt att vi inte följde med så slapp dom smyga så mycket. Vi åker och ska spela BUZZ, kommer fram och får besked om att jag och sambon ska inte alls göra det utan vi ska iväg i en väntande taxi. Åker hem och blir tillsagd att packa lite finare kläder och för en natt borta. Åker till Clarion hotel på söder. Kommer upp på rummet och sambon rotar lite i väskan, hör ett litet klingande ljud. Står med ryggen mot honom och när jag vänder mig om så står han på knä och tar min hand. Säger massa fina saker som jag inte har en aning om är lite småchockad. Tar fram ringen och frågar om jag vill gifta mig med honom. Börjar pussas och kramas och efter en stund frågar han om jag inte ska svara, Svarar naturligtvis JA!! Tar en bild på våra händer med mobilen och skickar mms till föräldrar och syskon. Nu är det vi för alltid och alltid M + A. La telefonerna på rummet och gick upp till bubbelpoolen.

Skäms än i dag över mitt humör under dagen!

Vi förlovade oss unga, precis 18 fyllda. Vi hade bara varit tillsammans i fyra månader men vi tyckte att det var spännande och gjorde det ändå. Vi hade iofs kanske inte bröllop i sikte då.... Men Min blivande frågade mig en morgon då jag hade sovmorgon o var så trött. Jag reste mig upp från sängen (fort) o trillade av den igen! Va?? vad sa du??? hehe...
Sen åkte vi o kikade på ringar o förlovade oss på en festivalavslutning med raketer o grejor med familjen. Det var mysigt. Glömmer det nog aldrig. Min blivande är ingen romanitiker men på något sätt kändes det magiskt...

*Suckar förnöjt*
Ni har allihopa så underbara och gulliga berättelser. Själv hoppas jag att jag någongång kan skriva om ett lika underbart frieri.

Hej! Jag friade 3 ggr.!!! Min sambo tyckte inte det var viktigt, eftersom "vi älskade varandra ändå." Men de 2 första gångerna hade han svårt för att ge mig ett klart ja/nej så den 3:e gången förklarade jag att det var viktigt för mig att få veta hur han kände. Så .. han svarade ja till förlovning och "troligen" till att vi gifter oss. Så nu på midsommarafton förlovade vi oss på bryggan vid stugan med jordgubbar och scampagn. Det var så mysigt och han såg väldigt rörd ut. Min tonåring har frågat om vi ska gifta oss, och då har han svarat "kanske" .. "någon gång". Om jag känner honom rätt kommer vi att gifta oss, han behöver bara lite tid på sig. Det har jag överlåtit till honom då jag föreslog att han får ställa den frågan inom 2 år. Vill också berätta att det var han som föreslog vilken ring vi skulle köpa och han är väldigt rädd om den. Han har den inte på jobbet eftersom den kan bli sliten, utan bara när han är ledig. Vi är båda 51 år, men vi känner oss mycket yngre. Livet känns underbart igen!

ja jag som många andra hade inte tålamod riktigt för jag o min sambo hade pratat om det många gånger och han på fyllan frågat mig efter bara nån vecka ;) så tillslut frågade jag honom efter 1.5år om han ville förlova sig gissa om han blev besviken för han hade planerat det redan. Oj förlåt jag tar tillbaka det :D sa jag sen sa vi att vi går och beställer ringarna och så får han göra det när han är redo. Jodå på min 25års dag kom jag hem och in genom dörren sen fick jag blunda sen ledde han mig uppför trappan till balkongen och där hade han gjort det jättefint i solen med champange och chokladtryffel födelsedagspresent och förlovningsringar. Det blev inget gå ner på knä det ville han spara till vi närmar oss bröllop men han frågade blygt om jag ville förlova mig med honom.

Det var min drömförlovning för jag är inte mycket för all drama hade han friat på någon stor fest inför alla hade jag nog mest skrattat och skämts, är inte så bra på att all uppmärksamhet på mig.....

Jag är nyförlovad, sen drygt en vecka tillbaka. Sambon sa att vi skulle resa bort ett par dagar, jag fick packa lite kläder och vi lämnade hunden till min sambos föräldrar. Sen åkte vi, och han tog mig till sviten på Åkerblad i Tällberg. Där bodde vi en natt och dagen därpå åkte vi lite längs Siljan och "turistade". På eftermiddagen hade han bokat en 70 min massage och ansiktsbehandling åt mig, och när jag kom tillbaka till rummet därefter så... låg det röda rosenblad in i rummet, som ledde fram till sängen där det låg ett hjärta av rosenblad med en ask inuti... (bild i galleriet)

Han föll ner på knä och mina tårar bara sprutade.. Jag är så lycklig! :D

Jag och m2b var på bröllop strax utanför Birmingham i England dagen innan julafton förra året. Jag kanske ska skriva lite om oss innan så ni förstår. Vi träffades på nätet, via en community, i slutet av 2006. Då var jag fortfarande gift. Därför var vi vänner men jag lämnade min man i början av 2007 och jag och m2b umgicks jämt. Vi bodde i samma område och hade 2 min gångväg till varandra. Under våren blev det vi mer och mer och vi åkte till London ihop i juli.

Den 12 september åt vi lunch ihop, en helt vanlig onsdag, och då gav han mig en ring som skulle symbolisera att han såg mig som sin och att jag skulle förstå att det var vi, även om det då inte var en förlovningsring. Hans köpte vi lite senare. Så 12 september räknar vi som vår förlovningsdag.

Tillbaka till England. Det var min brevvän sedan nästan 20 år tillbaka som gifte sig. Tänk Fyra bröllop och en begravning så förstår ni lyxen. Gammal herrgård på landet, stort tält med värme och kristallkronor. M2b rökte då så vi gick ut i den svala kvällen och hånglade lite efter röken. Massa champagne gjorde mig på hångelhumör. Det var stjärnklart och sådär friskt ute. Mitt på gräsmattan stannade vi och jag såg upp i hans ögon och sa "Jag älskar dig så, Detta var en underbar dag, det finns inget som kan toppa den!". "Ska se om jag kan", säger han och säger att han älskar mig så mycket och går ner på ett knä, och frågar om jag vill bli hans på riktigt, helt och hållet. Vet ni vad jag svarar: SKOJAR DU?? Nej, det gjorde han inte. Så jag började gråta och svarade ja ja, jag vill bli din, för evigt.

Det var så jädra romantiskt och när vi dagen efter ringde till våra bästa vänner och berättade var det med tårar i ögonen av lycka.

Jag är nog en riktig romantiker för detta var helt fantastiskt.
Nu gifter vi oss den 30 augusti.

Ännu en för alla mysigheter...

Kom just hem från en 2 veckor lång helt underbar Danmarksresa. Vi åkte ner tillsammans med min familj (min mormor är danska) för att bo på östkusten, Ebeltoft, i min mormors brors stuga. Vädret har varit jätte bra! Strålande sol och 30 grader i skuggan nästan varje dag.
Förlovingen var planerad och ringarna köpte vi för nästan två månader sedan. Vi tänkte att vi tar det som det kommer, dyker det upp något läge som passar, så förlovar vi oss. Gravyren tänkte vi göra efteråt. Så det var med andra ord inget klassiskt frieri där mannen ställer sig på ett knä osv. En riktigt fin och varm kväll tog vi en filt och åkte ned till stranden tillsammans och skålade och åt körsbär. Nästan helt vindstilla och ensamma bytte vi ringar. Var så mycket som man innan tänkte att man borde säga, men det behövdes inte. Jag grät och vi kramades och myste på ett tag, njöt av solnedgången och avslutade med en promenad längs stranden. Vi hade inte tänkt säga något för min familj utan vänta tills någon upptäckte det. Det dröjde inte länge förrän min mamma såg ringen, så då blev det en liten förlovningsfest. Jag kunde inte ha önskat ett bättre sätt att förlova mig på. Allt var så enkelt och sjukt romantiskt!

Det låter helt superromantiskt LinneaJ. Och visst behöver det inte vara "traditionsenligt" med att killen går ner på knä... så länge som man ändå får det helt fantastiska frieriet.

Jag var bara 17 när jag träffade min sambo, han var 25, hade barn och hade varit förlovad innan i 5 år.

Jag kommer så väl ihåg när han frågade mig om vi skulle förlova oss, då hade vi varit tillsammans i 3 månader. Jag satt i skolan och skrev prov när det damp ner ett SMS i telefonen, där det stod: Ska du följa med ner på stan idag?
Mitt svart blev då genast vad vi skulle göra där.
När jag sedan fick SMS:et tillbaka fick jag en chock. Där stod
"Tänkte att vi kunde kolla på ringar"

Jag blev helt paff eftersom vi inte pratat om det tidigare så jag tjöt till och sedan ramlade jag av stolen i klassrummet, varav vår lärare inte blev alltför glad.

Senare den dagen var vi ner och tittade ut ett par ringar och den 31:a december 2003 förlovade vi oss i Herrfallet i trevligt sällskap med några goda vänner.