Ännu en tur med barnkarusellen
Detta med projektledarrollen: Mitt största problem ligger nog hos mig själv. JAg har haft barn i 11 år så jag har naturligt tagit på mig den rollen/det ansvaret (mycket eftersom sonens pappa var en slö playboy) - tyvärr även in i denna relation. Och det är inte lätt att ändra på sig märker jag. JAg vet nu att min man gärna gör mer hemma - det gäller "bara" för mig att släppa in ... Sedan har ju han säkert tyckt att det varit bekvämt och bara låtit det vara när jag sprungit omkring och uppdaterat Livias garderob och fixat middagarna. Det jag är trött på är att vara den som är "polisen" - som ska säga att: nä nu gör jag för mycket.
Städningen är inget stort problem. Vi har en städare varannan vecka i alla fall.
Jag tror att min irritation dykt upp nu för att jag är på smällen och mår illa - värst på eftermiddagarna: just när det ska handlas och lagas mat och hämtas på dagis. Fast jag tror att det var bra att vi kom fram till en förändring!
Det ÄR ju EGENTLIGEN roligt att handla kläder och laga mat. Och jag är ju väldigt bra på det - några av mina bästa grenar faktiskt ... Det är bara det att jag självpåtaget fast ofrivilligt fått/tagit ansvaret för det som stör mig. Att jag inte jobbar så mycket är ju också en orsak till att jag tagit på mig ansvaret/har tid att utföra sysslorna. Det är ju bara det att jag gärna vill jobba mer (fast inte heltid) med måleri, skrivande, copyuppdrag. Fast det är ju svårt att dra igån för fullt om man har huvudet fullt av urväxta strumpor!
Och det är helt sant som Telis och Nenne skriver: Det är först när barnen kommer som det blir ett egentligt problem. Det är då rollerna blir extra tydliga och i värsta fall cementeras.
Hur som helst: JAg inser att det är mest mig själv jag måste jobba med. Att våga släppa ansvaret och våga lita på att min man drar sin del till stacken. Nu när vi är medvetna om VAD som ska göras.
Det var det om det. Nu till något roligare:
GRATTIS FRULLAN!!! Trådens mest självunderskattade frögurka!!!