Ibland händer det att jag involverar mig i pinsamheter, och då snackar vi i kategorin mega, mega. Men iofs ska man klanta till det kan man likväl göra det ordentligt, haha. Efter just denna incident fick jag gå under namnet trappspanaren en längre tid. Min äldste son gick t.o.m så långt att han klippte ut en bild med en råttliknande varelse med Sherlock Holmes hatt, o skrev mitt namn och trappspanare bredvid.
Det som hände var följande; Jag hyrde på den tiden en lägh av en privat hyresvärd. Trots att den låg mitt i stan, så var det ett mycket lugnt område. Det hände nästan aldrig att man såg någon man inte kände inne på gården. Det är nog det enda jag kan säga till mitt försvar.
Det var höst, o sent på kvällen. Mörkret var kompakt, o det enda som lyste upp området var några gatlyktor. Jag skulle ner till tvättstugan, o såg att den tunga plastmattan framför porten hade placerats så att dörren skulle hållas öppen. Ja, jag hoppas ni förstår hur jag menar. Jag sparkade snabbt den tillrätta igen, nitisk, o ordentlig som jag var på den tiden.
Då jag senare kom gående tillbaka med tvättkorgen, såg jag en person stå framför min port. En man som absolut inte hörde dit. Jag kunde se att han blossade på en cigarett. Han såg liten, o klen ut. Jeansjackan tycktes vara något för stor.
Då jag tog fram mina nycklar för att låsa upp porten, ville han följa med in. - Stopp, sa jag. Det går inte, o föresten ska du inte stå här och röka. Här går både polis, o securitas och kollar flera ggr varje kväll. Detta var ren lögn förstås, men det tog skruv för mannen såg plötsligt dödsförskräckt ut.
På mycket stapplande svenska, fick han fram. - Jag bara skulle ryka. Bo där uppe, han pekade upp mot 3.e våningen där jag oxå bodde. -Nej, nej. det gör du inte alls, svarade jag med myndig stämma. Där bodde nämligen en äldre kvinna, med en tonårs son.
- Jag har bott här i flera år, o vet att hon inte är hemma så det så.Tillade jag innan jag stängde porten. Det sista jag hörde honom säga var. -Min familj där uppe. Det jag sa var sant, jag hade sett hur min granne, o hennes son åkt iväg dagen innan. Därmed var jag 100% säker på att jag gjort en välgärning mot alla som bodde på min gård. Genom att förhindra att skumma typer tog sig in huset hur som helst.
Men hur det nu var, då jag var på väg uppför trapporna kändes min välgärning, inte så vänlig längre. Nej, den kändes överhuvudtaget inte som en bra gärning. Mmmmmmmmmmmm, tänkte jag.
Jag bar in tvätten, o ställde ner den i min hall. Gick ut i trapphuset, o ringde på min grannes dörr. Döm om min förvåning då det hördes hundskall där innifrån. Två barn i 8-10 års-åldern öppnade, efter dem kom en kvinna. Oj, tänkte jag...... shit.
- Jo, började jag. Det står en man där ute, han säger att han bor här. -Pappa, utropar de båda barnen. Det är pappa, han skulle bara ut en kort stund. Men har varit borta så länge. Det visade sig att frun, o min granne var systrar. Och att hennes familj fått låna lägh under tiden hon, o sonen skulle vara bortresta.
Oh, my god. Det här var så otroligt pinsamt att jag knappt kan tänka på saken utan att rodna, o börja flacka med blicken. Så är det. Att jag fick heta Liz - Trappspanaren en längre tid, o stå ut med att bilden Jimmy klippt ut satt på vårt kylskåp var sannerligen rätt åt mig.
Hur det gick för familjen har jag ingen aning om. Jag såg dem faktiskt aldrig mera. Ja, så perfekt är jag inte. Inte alls.