Nån mer som är hopplös med pengar???

Det är helt fel att maken har rätt att spendera sin parterns pengar bara för att man är gift. Man och hustru är två självständiga ekonomiska individer, men man har försörjningsansvar för varandra. Det är en helt annan sak än det du säger.

Margareta Brattström (jurist)"...eftersom de har en ömsesidig underhållningsskyldighet mot varandra och ska leva på samma standard."

Advokat Helen Wiwen-Nilsson svarar:
Under äktenskapet har makar rätt att leva på samma ekonomiska standard.

Såvida ni inte skriver äktenskapsförord är "allt mitt ditt" och delas vid skilsmässa.

Ja, men världen är inte svart eller vit.

Det handlar ju inte om att den ena åker på lyxresor medans den adnra vår leva på vatten och bröd. Ge och ta helt enkelt.

Men att jag köpte möbler för 30.000 och min man var skyldig mig 15.000kr det är väl chockerande eller? (han har nu betalat tillbaka)

Inget chockerar mig...

För mig handlar det mer om hur mycket man satsar på sitt förhållande än hur mycket man tjänar. I perioder har maken tjänat mer än vad jag gjort (inte minst i början av vårt förhållande då han "försörjde" mig helt) men eftersom vi aldrig har gjort skillnad på mina o dina pengar har det inte varit något problem.

Nu tjänar jag mer om man räknar in vinsten från företaget men för mig är det inte "mina" pengar trots att jag jobbat ihop dem själv utan självklart "våra".

Vårt förhållande är ett gemensamt projekt som bygger på ömsesidig respekt. Eftersom vi kommer att leva tillsammans tills döden skiljer oss åt (det är vår utgångspunkt) finns ingen anledning att låna pengar av varandra.

Jag tycker det mest verkar krångligt att ha delad ekonomi men var och en blir lycklig på sin fason och är man överens sinsemellan så ser jag inte problemet? För TS verkar det dock vara ett problem förnärvarande.

Vi har gemensam ekonomi, fast min man har lite företräde när det gäller att köpa dyrare saker eftersom han tjänar mycket mer och jobbar mycket övertid för att dra in extra pengar. Det känns helt okej och rättvist. Ibland händer det dock att vi "bjuder" varandra på saker, turas om att ta notan osv. Egentligen är det ju bara någonting vi låtsas eftersom våra pengar är gemensamma, men det känns trevligt att kunna göra så.

Så vårt förhållande är alltså mindre seriöst eftersom vi har separat ekonomi? Löjligt.

Det här handlar oxå om ömsesidig respekt, när jag tjänade 5 ggr mer än honom så ville han inte att jag skulle betala allt, han ville dela lika på allt. När han tjänade mer i början så ville inte jag att han skulle betala mer. Så funkar vi.

Det är faktiskt inte krångligt alls, vi för över en lika stor summa på ett gemensamt konto, där dras alla räkningar och där köper vi mat och allt som rör det gemesamma hemmet samt vår dotter. Det som finns kvar på våra egna konton gör vi vad vi vill för!

Oj det menade jag inte alls! Nu är jag rejält feltolkad!

Utan bara att man kan göra som man vill bara man är överens sinsemellan (vilket inte verkar vara fallet för TS).

Jag gör också vad jag vill med våra pengar och samma sak gör min man, vi har vant oss vid detta system och trivs bra med det, skulle inte drömma om att anse ditt förhållande mindre seriöst för att ni har separerad ekonomi!

Om man läser lite mellan raderna här så verkar det vara så här att såna som jag och sambon(tillsammans sedan 20 år)har oftare gemensam ekonomi än vad de har som bott tillsammans kortare tid OCH de som har längre utbildning är mer benägna att ha delad ekonomi än vad så kallade låginkomsttagare har(båda vi är låginkomsttagare).Vi har alltid haft gemensam ekonomi och oss passar detta bra,endast extrajobb har gett "egna" pengar som vi ändå till 99% lagt på oss=familjen.
TS sätt dig ner med din sambo och prata igenom hur det skall fungera i er familj redan nu och ta gärna hjälp av er bank tex,de har privatekonomer som sysslar med detta varje dag.Kanske kan det komma en superlösning som funkar för er men som är totalt värdelös för andra par.

Finns nog inga rätt eller fel här...

Min mor och hennes sambo sedan 25 år delar inte ett öre, i mina ögon är dom jättekrångliga (varje fredag skriver min mor ner summan som hon köpt mat för, eller nåt annat kanske plant eller nåt, kvitton spar hon givetvis, om min styvafar tex betalat sophämtningen skriver han upp det på sin lapp, sen kollar dom vad var och en lagt ut och sen betalar nån utav dom till den andre, om min mor köpt ett paket tuggummi till min dotter på matkvittot räknar hon bort det osv)
Men det funkar bra för dom, inget bråk, inget gnäll på 25 år...

Min man sa när vi flyttade ihop att i hans tidigare förhållande hade de alla pengar (som lön osv) in på ett och samma konto som då han hade "hand om" sen fick hans sambo typ "veckopeng"

Jag skrek rakt ut...aldrig i livet!! (när han föreslog detta då vi skulle flytta ihop)

Istället sätter jag över en summa till hans konto, resterande behåller jag för egen del......men....om nån utav oss är utan pengar ger vi den andra "en slant" utan förbehåll, ingen lånar eller så, det kan ses som en gåva isåfall!!

Man har underhållsskyldighet, men bara för att man har det så betyder det inte att man har rätt till de pengar sin make tjänar.
Vad som händer vid en skilsmässa är en annan sak.

Du "golfkillen", tydligen så jobbar du inte på kronofogdemyndigheten,prova att berätta detta för dem, de kommer att visa dig att du har fel.Låt oss säga att du är skyldig någon pengar;ALLA inkomster i ett hushåll räknas ihop och sedan så räknar de ut vad var och en kostar ,det som blir över är utmätningsbar inkomst oavsett vem i hushållet som är skyldig pengarna= att all inkomst är gemensam.

Som sagt, man har en underhållsskyldighet. Det står också klart och tydligt i äktenskapsbalken att kan inte den ena parten betala så skall den andra skjuta till pengar.

Det betyder dock inte att du har rätt att ta din makes pengar och spendera dom hur du vill. Må så vara att din make tjänar 10 gånger mer än vad du gör.

Oj, tack för alla svar

För att ni inte ska missförstå, det handlar inte om att jag "lånat" pengar till bröllopet utan mer att min m2b lagt mer pengar till det än jag och det tycker jag inte är rätt, därför ska han få igen pengar i efterhand så vi betalat lika mycket!

Vi har inte gemensam ekonomi och jag vet inte om jag vill att vi ska ha det sen heller... Detta för att jag köper mer saker än han och även om jag skulle minska mina utgifter, vilket jag nu måste göra, så kommer jag ändå handla mer för han köper aldrig något till sig själv Sen har han dessutom barn varannan vecka och då har vi sagt att han får betala lite mer på matkontot (som vi faktiskt har gemensamt) m.m.

Ni som har gemensam ekonomi - hur löser ni det om ni tjänar olika mycket och den ena handlar mer än den andra?

Till er som gett tips om att sätta sig och gå igenom ekonomin - det ska jag göra imorgon Ska till banken till en ekonomisk rådgivare och gå igenom hur mkt jag ska lägga undan och att de pengarna går direkt på ett speciellt konto för just räkningar. Så det blir nog bra, bara jobbigt att vänja sig av med att handla så mycket till sig själv som jag gjort... Lyxfällan nästa?

En sak som jag dock aldrig kommer gå med på är att min man skulle betala för mig för att det finns någon lag som säger det, jag skulle aldrig klara av att leva på någon annan när det är jag själv som gjort bort mig och slösat för mycket. Däremot om något skulle hända, typ sjukdom, då tycker jag att det är okej att man hjälper varandra ekonomiskt.

Vi löser det inte på något annat sätt än att vi unnar varandra de inköp vi gör. Självklart följer ett ansvar så att inte alla matpengar är upphandlade innan lön etc.

Nu har vi så god ekonomi att det ändå blir pengar över men även när vi pluggade med barn fungerade systemet med gemensam ekonomi bra, inköpen blev ju färre förståss.

Vi har nog tänkt att det i slutändan går jämnt upp, vissa år gör jag av med betydligt mer pengar än vad han gör och vissa år är det tvärtom. Vissa perioder (dvs 15 år!) tjänade han mer än vad jag gjorde eller hade vi samma inkomst. Först nu de senaste åren tjänar jag mer än vad han gör men det är ingen stor grej eftersom alla pengar är våra pengar spelar det ingen roll vem som drar in dem.

Tex skulle det inte spela någon roll om jag ville köpa en klänning för 12.000, det skulle ändå tas från vårt gemensamma konto, samma sak när han köpte ny saxofon för något år sedan (var ännu dyrare).

Det här är det smidigaste systemet för oss och jag kan inte tänka mig något annat men alla måste göra som de själva vill!

Didis - det låter ju som en bra kompromiss, men jag är bara så rädd att det blir tjaffs om att "du minsann köpte den där dyra saken och jag har inte köpt nånting på flera år" och liknande... Sen har min m2b barn sen tidigare och då blir det ju mina pengar som går till såna saker också...

Vi kommer till en början ha ett gemensamt matkonto, sen även ett semesterkonto och så ett konto för oförutsedda kostnader, typ ifall kylskåpet går sönder och liknande. Sen har vi delat upp räkningarna mellan oss så gott det går och resten av våra löner behåller vi för oss själva.

Jag börjar med att skriva att jag inte vill döma nån, jag är bara nyfiken:

Ni som inte har gemensam ekonomi, antar att ni inte har barn?
För hur gör ni isf när den ena är föräldraledig?

När jag var hemma med våra barn så snålade vi massor med föräldradagarna, så jag fick kanske 3500 kr i månaden på mitt konto och så levde vi på sambons lön.
Men vi betalade alla räkningar och delade upp resten, och satte då lite mer på mitt konto för att jag var den som handlade all mat och allting till barnen.

Sedan bestämde vi dessutom att när jag varit mammaledig klart och vi fick bättre inkomst så skulle vi börja pensionsspara till mig för att kompensera det jag missat genom att vara hemma med barnen.

Nu har vi ett gemensamt konto där all lön går in. Sedan betalar jag alla räkningar, lägger undan till bröllopet och delar upp resten av pengarna.
Alla större inköp, oavsett vem som vill ha nåt, diskuterar vi och räknar på om vi tycker att vi har råd med det eller inte.

Min sambo har massa skulder som han tar med sig in i äktenskapet, och visst är det tråkigt att så mycket varje månad går till att betala hans lån, men samtidigt så tjänar han ju mer, så då går det säkert på ett ut i slutändan..
En släkting till mig sa en gång att när han gifte sig med sin fru så gjorde han sitt livs sämsta affär, eftersom hon hade massa skulder och han inga, men han sa det med kärlek

Har glömt bort om jag överhuvudtaget hade nån poäng, så slutar skriva nu

Jo, vi har barn.

Funkar utmärkt även om jag är föräldraledig just nu!!

Jag tar ut 4-5 dagar i veckan och får ut ca 6000-7000kr
Han pluggar och får ut ungefär lika mkt.

Inga problem!