Min partner ljuger, vad kan jag göra så han slutar?

Det är en svår situation. För mig beror det helt och hållet, på vad han ljuger om, och hur viktiga dessa saker är för mig.

Min fästman kan inte ljuga för mig, han försöker undanhålla saker ibland...som vad tekniksaker han köper kostar t ex. :) Låtsas inte höra mig när jag frågar vad hans sprillans dator med Windows Vista kostar nu när vi sparar till bröllop.

Dock tar jag detta med stor ro då jag innan var i ett förhållande där killen ljög om saker för att medvetet såra mig (jag har träffat mitt ex och det är henne jag är kär i egentligen) eller för att skydda sitt eget alkoholberoende. Det skadade förhållandet så djupt att det inte var någon idé till slut. Min misstro satt lika långt in i märgen som hand förmåga att ljuga.

Jag håller med andra röster här inne om att det låter som att han inte riktigt kan kontrollera sig själv, att det kommer nästan undermedvetet och jag skulle också fundera på terapi för att ta reda på om det finns någon bakgrund till det. Eller så känner du kanske redan till vad det kan bero på.

anne på grönkulla är klok som en snok. Håller fullständigt med.

"Du kan tyvärr inte göra så mycket. Han måste stå för sitt eget beteende. Försöker du göra det så stödjer du honom i ljugandet och blir medberoende. Tyvärr är nog det enda du kan göra att fundera på om du orkar ha det så eller inte? Bara dina egna ebslut kan du i slutänden påverka."

Ushh vilken flash back jag fick.
Levde med en för fleraår sedan som var som han bara ljög, när jag upptäckte det trodde jag att man kunde förändra men när det fortsate gång efter gång packade jag mina pinaler o drog.
Vet att han hittade en annan tjej och fortsatte ljuga så hon lämnade honom också.
Tyvärr sådana människor ( jag säger människor för det finns många av dom tejer, killar, mammor, pappor, som håller på så och dom förändras aldrig.

Ett råd vill du ha en som inte ljuger, hitta en annan.
En stor kram till dig.
Säkert vill du inte ens berätta det för dn omgivning för att du skäms. Men du kan inte göra något åt det mer än att lämna.

Tack alla ni som kommit med kram tröst, råd, synpunkter, tips och egna erfarenheter. Jag har läst och tagit åt mig varenda ord ni skrev.

Han sa till sitt försvar "du överreagerar", och det var så skönt att veta att jag inte var konstig, och att inte bara här som *Gudrun plus* härjar :)

Flera nämnde mytoman, jag hade bara hört ordet förut utan att riktigt förstå innebörden. Tanken hade inte ens slagit mig. Det verkar inte såpass allvarligt som en hel fejkad värld men visst finns det punkter som påminner.

Som flera av er skrev, ja, jag ska ta en allvarlig funderare. Vill jag jobba med det eller rädda mig själv en gång för alltid? Det är så svårt.

Jag vet inte om han ljuger för andra, och jag vet inte hur länge det har pågått. Just nu misstänker jag allt han säger. När "Tandläkaren blev sjuk och bokade av hans tid", vad min första tanke, jasså, fegar han ut nu och bokade av eller?
Man kan ju inte ha relation när man misstänker allt som kommer ur hans mun.....

Tindre> det är härligt att veta att du jobbat bort din ovana. Du är ju levande exempel på att det går, om man verkligen vill och jobbar. Vad fick dig att börja vilja jobba med det och hur jobbar ni?

Mumriks blivande fru> Intressant att läga ditt inlägg. Även om objektet för gräl är olika så känner jag mycket väl igen den onda cirkeln du beskriver. Jag liksom du vill ha koll, inga lögner, öppna kort. Ett av tillfällerna då lögner trillar fram verkar vara det när han gjort något som jag inte gillar. Han har tex ljugit om räkningar etc han missat. Kanske en ledtråd för att förstå "VARFÖR?".

Sweetsun> ja, han verkar ha dålig självkänsla, har svårt att säga nej och jag misstänker att han är osäker person som tappat bort sig i lögn och ideal-jag. Kan min nuvarande vara ditt ex? ;) skämt osido, kanske är det en viss kombination av egenskaper som skapar "lögnaren"?

Pebble> åh, så hemsk ditt ex var... Vad skönt att du har kommit vidare.

Min partner sa idag att han förstått att det sårat mig djupt, och han ska göra allt för att inte ljuga mer. Tyvärr så har han sagt det för många gånger för att jag ska tro det bara rakt av. Jag har redan gett flera sista chanser. En del av mig känner att han aldrig kommer sluta med detta, medan en del av mig vill tro på förbättring som vissa skrev om.

Samtalsterapi kanske inte vore dumt för hans egen skull, även om vi skiljs åt.....
Kanske ska jag ställa det som ett sista krav, innan jag ger mig. Finns det terapeuter som specialiserar sig i lögner? Hur hittar man....(via husläkaren)?

Tack även ni som tyckte att man skulle packa ryggsäcken och dra. Era inlägg kommer läsas flera gånger för att stärka mig, om jag bestämmer mig för det.

Känner igen det du skrev om att han porrsurfar och ljuger om det, och ryser inombords. Jag är en sådan person som tycker att det är obehagligt och jobbigt när ens partner porrsurfar. Mitt ex gjorde det och ljög om det hela, hela, hela tiden... Det gjorde ont, men saken är att det skulle göra mycket mindre ont om han inte ljög om det, om han spelade med öppna kort som du säger. Jag skulle kanske, kanske t.o.m klara av det om han var helt ärlig om det, men jag orkade inte med efter ett tag och då gjorde jag slut. Det var en period som jag grät flera gånger varje dag!

Som tur är så har är min nuvarande person väldigt ärlig...

Jag hjälper dig nog inte, jag kommer inte med några lösningar men jag vill bara säga att jag förstår dig och ger dig mitt fulla stöd!

Jag tror att din partner lider av en störning, mytomani t ex, som gör att han inte kan hålla sig från att ljuga. Det enda ni kan göra är att börja i terapi, både ni två tillsammans och han själv. Jag tror inte att det är något du kan ändra, varken genom kärlek eller ilska. Han måste börja jobba på denna fruktansvärda ovana så att ni kan leva ett harmoniskt liv tillsammans utan (oro för) lögner.

Jag önskar dig lycka till! Om han inte är beredd att söka hjälp så tror jag att du vet vad du bör göra, för att må bra själv!

Jag har själv varit där, så kanske kan jag ge en blid från andra sidan.

När jag var yngre(tonåren) ljög jag jättemycket om allt och inget för att få mig själv att framstå som bättre, roligare, smartare, populärare med mera. Jag hade enormt dålig självkänsla och hade under mellanstadiet varit mobbad och sedan på högstadiet om inte mobbad så var jag aldrig poppis utan kännde jämt att jag var tvungen till att vinna andras gunst för att få vara med dem. Jag kännde att jag behövde upprätthålla en tillräckligt bra nivå av att vara spännande, rolig, smart osv för att de skulle vilja vara med mig. För jag trodde att om jag bara var mig själv, då skulle jag aldrig få någon som tyckte om mig, varken som vän eller flickvän.

Idag har jag slutat att ljuga medvetet, men jag får jobba på det. Jag har fortfarande en dålig självkänsla och jag vill så desperat gärna att folk ska tycka om mig. Att man tycker jag är trevlig och rolig att vara med. Jag vill få känna att jag är poppis. Jag har inte kommit längre känslomässigt på den punkten är att jag fortfarande är 14 år och vill passa in. Vill få vara med andra. Vill få vara en som blir vald. Så det här är något jag får jobba med hela tiden. Jag får passa mig för att inte skrava till eller överdriva något som får mig att framstå som roligare, trevligare, duktigare, smartare eller vad det nu är. För det är så lätt. Jag levde med det i så många år. Men jag vill vara mig själv. Jag vill bli omtyckt för den jag är. För det finns igen bättre känsla än att ha en vän eller partner som älskar en med ens fel och brister och veta att de vet hur jag är, när jag är glad och trevlig och med alla mina brister också. Så det är värt att jobba med mig själv och min självkänsla och behovet av att få bli vald och omtyckt så jag inte ljuger för andra.

Så ja, en del känner att det måste ljuga för att någon ska vilja vara med dem, det kan vara en förklaring till hans smålögner som du beskrev. För man förstår inte, eller tänker inte på hur det påverkar andra när man lever mitt uppe i det. Jag skulle väl dock inte säga att det är förklaringen på de större lögnerna som att ljuga dig rätt upp i ansiktet om porrsurfning och sedan minuten senare bli ertappad, men det är lätt att när man har börjat ljuga på det där sättet så vet man inget annat sätt. Man litar inte på andra människor och deras reaktioner. Så man ljuger hellre för att då känner man att man har kontroll.

Jag skulle föreslå samtalsterapi. Enskilda för er båda och gemensam. Ni måste hitta ett gemensamt sätt att hantera det här på. Han måste vilja ändra på sig och vilja få hjälp att se sina mönster och förstå dem och hitta redskapen för att bryta dem. Och jag tror att du måste få hjälp med hur ni ska gå vidare. Hur bygger man upp en tillit igen när man fått den raserad. Och så tillsammans få hjälp att prata om det här.

Mish - jag tror man känner i hjärtat om man vill gå eller stanna. Många här skriver att du ska lämna honom direkt och att han aldrig kommer att bli bättre, men det kan bara du och han komma fram till.

Min kille har inte porrsurfat eller gjort något sådant som jag verkligen avskyr, men små lögner om pengar och poker och annat är lika illa och vi har faktiskt jobbat oss igenom det. Om jag hade lämnat honom när han ljög för mig så hade jag gått miste om allt fantastisk som vi har tillsammans och på ett sätt kan jag till och med säga vi kommit närmare nu när vi jobbat oss igenom det.

Att gå och prata med någon tror jag man behöver lite till manns och jag vet många, både par och ensamma, som blivit hjälpta av det...

Lycka till med allt!

KRAM!

mish; tyvärr känner jag även igen "ja jag vet" - "jag ska ändra mig" "Förlåt, men det var inte meningen, jag gör inte om det". eller när man konfronterade en riktigt stor lögn; då skrattade han och viftade bort det och sa "ja jag vet, det blev lite fel". "det sista jag vill är att såra dig".

Jag tror att om en sån person får hjälp på nåt vis kan de bli bättre, frågan är om du har tid och ork att vänta?

Jag vet PRECIS vad du menar. Jag har det EXAKT likadant själv.

Jag tror INTE att det här är mytomani! En mytoman ljuger för att ljuga och hittar på helt vilt. Det låter som att din pojkvän ljuger för att komma undan obehag. Det vill säga han känner sig dum som porrsurfar, han ljuger för att dölja beteenden som han inte tycker om med sig själv. Min nyblivna make gör precis likadant och det är jättejobbigt.

Vissa tycker att det är mitt fel, "han ljuger väl för att du ställer så höga krav så han måste för att komma undan, för att du får honom att må dåligt". Men det är faktiskt inte så. Jag är helt övertygad att din och min partner (och det är min make också) för att han har dålig självkänsla och inte tycker om sig själv. Egentligen är det inte dig han ljuger för, det är sig själv. Och så ljuger han säkert för att han tror att han inte skulle duga åt dig om han talade sanning om vem han var. Och kanske är det som för min make, att han ljuger för att han i sin uppfostran inte fått höra hur viktigt det är med ärlighet. Han är uppvuxen i ett hem där det viktigaste var att det skulle vara bekvämt, jobbiga sanningar hörde inte hemma där.

Det kan finnas så många skäl. Fråga ett är om han verkligen VILL kunna vara ärlig mot dig. Det finns ju de som faktiskt inte tycker att ärlighet är så noga. I så fall måste du ställa dig frågan om du är villig att leva med det. Men om din pojkvän vill bättra sig så får du ställa dig frågan om du orkar vänta under tiden. För att ändra invanda mönster från barnsben tar otroligt lång tid. Och att lära sig tycka om sig själv så man kan stå för vad man gör och inte behöver ljuga i rädsla att inte duga, det tar också otroligt lång tid. Och antagligen skulle ni må bra av att gå och prata med någon i så fall, så ni kan få hjälp med det.

Jag förstår de som säger att de aldrig skulle orka. Men jag är nygift och lycklig, trots att det slinker igenom lögner i vår vardag som ibland gör mig superledsen. Vi jobbar på det och kämpar och tänker inte ge upp. Frågan är vad han vill och vad du vill och hur mycket det är värt? Lycka till och kram och hör av dig om du behöver prata!