Ska han be pappa om min hand?

Eftersom det inte verkar ha skapats någon tråd där detta kan stötas och blötas, så varför inte här?

Mina erfarenheter i ämnet:
Min första man bad om min hand hos pappa. Då var jag ung och tänkte inte så mycket på det, lite kul gammaldags sådär, fast förvånande. Pappa skrattade lite och sa typ, "Jaaa, men det bestämmer inte jag. Har du pratat med min dotter?"
(Senare insåg jag att jag faktiskt var en "pryl" som skulle införskaffas, ni vet villa, volvo, vovve.) När jag förstod att jag faktiskt bara var hans fru och inte hans livskamrat så tog det ganska snart slut.

Man nummer två skulle aldrig komma på tanken att fråga och jag skulle ta mig både en och två funderare om han hade velat göra något sådant:
"Tycker han innerst inne att jag inte är en självständig människa även om han aldrig skulle erkänna det eller är han bara en gammaldags romantiker som inte tänker på vad det betyder."

Fram med popcornen, så kan vi börja.

Akvavit

Äldre 16 Oct 12:23

#31

Persianbride 2009,
Som tillägg till alla ovastående synpunkter skulle jag även vilja tillägga att du även bodde hemma fortfarande under din fars tak och därmed frågade honom om lov i diverse olika frågor. Jo, det är väl en sak, även om jag tycker att ett giftermål inte borde falla inom den kategorin.

Men de allra flesta idag har flyttat hemifrån sen många år och tar alla sina beslut själva. De allra flesta har en relation till sina föräldrar där man inte längre frågar om lov för att få göra saker, utan gör sina egna val i alla frågr som rör både dagliga beslut och livsavgörande frågor som studier och jobb och flytt och jag vet inte vad...skaffa barn o dyl. Varför skulle då ett beslut såsom giftermål falla utanför alla ramar och behandlas på ett helt annat sätt?

Vi2iJuli

Äldre 16 Oct 12:45

#32

Persianbride2009 skrev 2008-10-16 11:22:40 följande:

Känner på mig att mitt inlägg kommer bli långt i och med att jag får ta ch förklara hela den persiska kultrens tankesätt vad gäller detta. Jag måste ju först också påpeka att jag talar för mig själv nu och för hur jag har tolkat min kultur, jag pratar inte för alla iranier och jag vill heller inte dra alla svenskar över en kam eftersom det verkar finnas tjejer som tänker som Vi2ijuli? Hur som? när vi växer upp i en persisk familj får vi extremt mycket kärlek från våra lite då och då överprotektiva föräldrar. Jag har från väldigt tidig ålder märkt att min pappa (har växt upp med honom största delen av mitt liv) verkligen lagt hela sitt liv åt mig och min bror. Jag var 19 när jag träffade min m2b och 20 när vi förlovade oss. Jag bodde hemma hos min pappa fortfarande och så länge jag bodde där levde jag under hans tak. Min pappa har bott här sedan han var 19 år gammal och jag är född och uppväxt här och vårt sätt att leva är väldigt blandat i dessa två traditioner. Me är det något som följt med från den persiska är det just respekten. Jag har ALLTID frågat om saker jag velat göra och han har fått tid att tänka fram ett svar. Sedan har jag ägnat timmar åt att tjata och övertala honom att förstå min del av saken. Jag har ofta fått som jag velat i slutänden ändå MEN jag har alltid frågat och involverat den människa som genom hela mitt liv funnits för mig och gett mig mat, tak och kärlek. Genom att fråga min pappa (och mina andra föräldrar, har 4 stycken=) visar jag honom att jag bryr mig om att i varje fall höra hans åsikter! När vi och satte oss för att prata med min familj sa min m2b, nervös som han var, att han älskade mig och att han ville leva resten av sitt liv med mig och frågade om det var okey att han gav mig ringen han hade köpt. Pappa skrattade lite och sa fösta några visa ord om att äktenskap aldrig är en dans på rosor och han tyckte vi skulle studera klart innan vi drog igång med bröllop (vilket vi lovade men inte höll). Sedan sa han om det är ett beslut vi två hade funderat över länge nog att det var ok för hans del . Om min pappa hade ogillat min m2b hade han ändå sagt exakt samma sak. Det handlar inte om att han får säga nej eller ja för att han gillar eller ogillar min partner utan det handlar om att han är äldre, han ett ton mer erfarenheter än vad jag har och han har rätt att få veta om dessa stora beslut. Det känns som om svenskar (INTE ALLA), har svårt att föra sådana diskussioner med sina föräldrar, det känns som om ni har så brottom att bli 18 och få göra vad ni vill att ni ibland glömmer av hur mycket föräldrar gör för en och hur glada dom blir av att få vara med i ens liv. För oss är detta konstant, det spelar ingen roll om vi blir 18 eller inte, vi är deras barn hela livet och våra föräldrar har alltid mer visa ord än oss. Vishet ligger i erfarenhet och det är ett privilegium att ha föräldrar i livet som man är så pass nära och kan dela med sig med av sina känslor och tankar.Så NEJ, det är ingen som går bakom någons rygg, det är ingen som sätter ner foten och tar någon annans beslut, NEJ det är ingen som blir förtryckt, NEJ det är ingen sketch utan det är att man är vuxen nog att kunna erkänna ett ens föräldrars visa ord ibland kan ge mycket mer än vad man tror. Kan man tänka så visar man en hel del respekt. Visar man respekt blir man också respekterad.

MYCKET BRA skrivet!

anne på grönkulla

Äldre 16 Oct 12:52

#33

Frågar jag chefen eller en överordnad kollega till råds och han säger nej, då följer jag ju det (om jag inte har galet bra skäl att övertyga honom om motsatsen) sen - hade jag inte varit osäker och behövt deras vägledning hade jag ju inte frågat.

Frågar jag mina föräldrar till råds (för det gör jag ofta, om jobbsök, val av bostad) så är det ju ändå min magkänsla om hur jag vill leva mitt liv som avgör. De är kloka och har bra synpunkter, vi kan resonera om hur man ska avgöra hurdant kylskåp som är bra, eller om man ska byta karriär eller när man borde binda räntan - ganska avgörande grejer i olika storleksordning.

Ore

Äldre 16 Oct 13:38

#34

Chamor och Vi2iJuli, tycker ni på fullt allvar att det som Persianbride2009 beskriver är att ha respekt för sina föräldrar. "Tjata igenom " sin vilja, om inte förälderns åsikter och råd passar en, och att alltid be om råd även om man struntar i råden man får?

EllaM

Äldre 16 Oct 13:53

#35

Men alltså - om man ber om någons hand, dvs frågar om man får gifta sig med dottern - så måste det ju ändå betyda att man på ett eller annat sätt efterfrågar ett ja eller nej (är man så osäker att man behvöer råd kanske man ska vänta helt med att tänka på att fria). Eller? För annars är det ju inte att fråga eller be om någons hand. Om man ändå tänker fria även om pappan/föräldrarna säger nej så har det ju ingen betydelse att fråga om kvinnans hand. Eller hur? Då respekterar man ju inte svaret.

Jag tycker att det är betydligt bättre att i så fall informera! Antingen - som ju är vanligt i Sverige - att man samlar familjerna och berättar att "vi har tänkt gifta oss, och vi hoppas att ni är glada för vår skull och ger oss er välsignelse" eller att killen kanske informerar brudens föräldrar innan själva frieret på samma sätt. Istället för att fråga alltså.

För om frågans svar saknar praktisk betydelse, varför fråga över huvud taget?

Ore

Äldre 16 Oct 13:55

#36

EllaM skrev 2008-10-16 13:53:22 följande:

Men alltså - om man ber om någons hand, dvs frågar om man får gifta sig med dottern - så måste det ju ändå betyda att man på ett eller annat sätt efterfrågar ett ja eller nej (är man så osäker att man behvöer råd kanske man ska vänta helt med att tänka på att fria). Eller? För annars är det ju inte att fråga eller be om någons hand. Om man ändå tänker fria även om pappan/föräldrarna säger nej så har det ju ingen betydelse att fråga om kvinnans hand. Eller hur? Då respekterar man ju inte svaret.Jag tycker att det är betydligt bättre att i så fall informera! Antingen - som ju är vanligt i Sverige - att man samlar familjerna och berättar att "vi har tänkt gifta oss, och vi hoppas att ni är glada för vår skull och ger oss er välsignelse" eller att killen kanske informerar brudens föräldrar innan själva frieret på samma sätt. Istället för att fråga alltså.För om frågans svar saknar praktisk betydelse, varför fråga över huvud taget?

Tydligen finns det en del som tycker att det är ett tecken på respekt mot kvinnans föräldrar att mannen ber om deras dotters hand... Även om svaret är betydelselöst...

chamor

Äldre 16 Oct 13:57

#37

Nu vet jag inte vad hon menar med att tjata men jag är emot den "förakt" som ofta visas mot ordet respekt, här på BT och i samhället. (Tänk nu sund respekt). Jag tycker det är fel på det "fria" samhälle vi har funtat ihop där elever har noll repekt mot sina lärare, där barn skiter i tillsägningar från vuxna m.m. Jag är enormt FÖR att överbrygga generationsklyftor med RESPEKT och bra kommunikation vilket oftast saknas i egosvenskens liv där man på sin höjd ringer ibland och tittar in vid födelsedagar (jag vet att jag generaliserar men många svenska lever i sin egen bubbla, ser tillsynen av sina föräldrar som ett nödvänigt betungande ont, har inte tid för någon annan än sig själv och sina intressen). Jag kan inte svara för Persianbride2009 men när jag frågar om råd så har jag med dessa råd i övervägningen och speciellt min pappa frågar jag om råd i allt från lägenhetsbyte, val av studier och andra stora beslut. Inte för att hans ord är lag men som hon säger så känner han mig och är mer objektiv än jag och mina känslor i stundens hetta. Han har inte alltid rätt men jag vill gärna höra hans åsikt. Tycker många kör för mycket av sitt eget race. Skulle kanske inte tjata igenom min vilja men skulle heller inte göra något som den jag bett om råd verkligen avråder mig till. Skulle inte heller tvinga mig in i något jag inte vill pga någon annans åsikt. I slutändan är det ändå jag som fattar besluten som rör mitt liv men skulle inte för nåt i världen vilja vara utan de pelare som stöttar (inte störtar) upp mitt liv!

Megi

Äldre 16 Oct 14:06

#38

OMG, NI FATTAR JU VISST INGENTING!!!!!
NI ÄR SÅ LÅSTA VID ERAT TÄNK ATT NI INTE KAN ACCEPTERA DETTA...

ÄR DET NÅGOT FEL ATT FÖRÄLDRARNA FRÅGAS?? OOO NEJ MAN FRÅGAR INTE OM LOV, UTAN DET ÄR EN GREJJ MAN GÖR FÖR ATT FÖRÄLDRARNA SKA LÄRA KÄNNA VARANDRA OCH GLÄDJAS ÅT PARETS BESLU TILLSAMMANS!!!!!!!!!!!!!!!!!

MulleNuh

Äldre 16 Oct 14:06

#39

Skulle min kille fråga pappa så hade det INTE varit för att få ett ja i den bemärkelsen att han får tillåtelse.

Han skulle fråga för att först o främst berätta att vi ska gifta oss och för det andra se pappas lycka att hans hopplösa dotter ÄÄÄNTLIGEN ska gifta sig.

Sebastiána

Äldre 16 Oct 14:08

#40

Jag håller med precis allt du skriver... men jag skulle ändå inte vilja att min M2B frågar min far om min hand. Jag flyttade hemifrån för 20 år sedan och har på grund av jobb, studier och nu på grund av kärlek bott på helt andra orter i landet. Jag ringer dock till mina föräldrar varje dag eftersom jag tycker om att prata med dem och jag frågar dem ofta om råd i olika saker.

Sund respekt för både föräldrar och lärare saknas i samhället. Det är säkert ett resultat av en frigörelsekamp = man var så ofri innan så nu har pendeln slagit över helt åt andra håller istället för att stanna i ett mer "lagom" läge.

chamor skrev 2008-10-16 13:57:56 följande:

Nu vet jag inte vad hon menar med att tjata men jag är emot den "förakt" som ofta visas mot ordet respekt, här på BT och i samhället. (Tänk nu sund respekt). Jag tycker det är fel på det "fria" samhälle vi har funtat ihop där elever har noll repekt mot sina lärare, där barn skiter i tillsägningar från vuxna m.m. Jag är enormt FÖR att överbrygga generationsklyftor med RESPEKT och bra kommunikation vilket oftast saknas i egosvenskens liv där man på sin höjd ringer ibland och tittar in vid födelsedagar (jag vet att jag generaliserar men många svenska lever i sin egen bubbla, ser tillsynen av sina föräldrar som ett nödvänigt betungande ont, har inte tid för någon annan än sig själv och sina intressen). Jag kan inte svara för Persianbride2009 men när jag frågar om råd så har jag med dessa råd i övervägningen och speciellt min pappa frågar jag om råd i allt från lägenhetsbyte, val av studier och andra stora beslut. Inte för att hans ord är lag men som hon säger så känner han mig och är mer objektiv än jag och mina känslor i stundens hetta. Han har inte alltid rätt men jag vill gärna höra hans åsikt. Tycker många kör för mycket av sitt eget race. Skulle kanske inte tjata igenom min vilja men skulle heller inte göra något som den jag bett om råd verkligen avråder mig till. Skulle inte heller tvinga mig in i något jag inte vill pga någon annans åsikt. I slutändan är det ändå jag som fattar besluten som rör mitt liv men skulle inte för nåt i världen vilja vara utan de pelare som stöttar (inte störtar) upp mitt liv!

Ska han be pappa om min hand?

INNEHÅLL