Jag vet att frågan varit uppe tidigare, men hur gör jag?
Vi ska gifta oss utomlands i augusti och tänkte skicka ut inbjudningar nu eftersom det fortfarande är hemligt. För att gästerna ska få en chans att kunna planera så skickar vi ut dem redan nu. Men hur gör man med kompisar's respektive som man aldrig träffat? Känns väldigt konstigt att bjuda dem. Eller?
Jag skulle fö heller aldrig vänta mig att någon skulle prioritera en middag eller fest hos mig om jag inte vore artig nog att bjuda med respektive. Igen, tjejmiddagar eller andra tillställningar som självklart är för en viss krets (t ex arbetsgruppen på jobbet, fotbollslaget eller dyl) är annorlunda, men då gäller ju lika för alla.
Jag tänker snarare tvärtom. Min väns bröllop är en så speciell händelse att jag svårligen skulle kunna motivera min frånvaro med att jag hellre vill umgås med min pojkvän/man. Det känns oerhört självupptaget. Jag får väl vara tacksam att jag har så goda vänskapsrelationer att det är otänkbart att skippa viktiga händelser i vänners liv med en sådan motivering.
anne på grönkulla skrev 2008-12-09 11:54:15 följande:
Eller i hur etablerade relationer vi lever i?
Nåja, de räcker med att konstatera att du väljer att missförstå vad jag säger. Jag sa INTE att jag skulle välja bort ett bröllop för att gosa i soffan med maken. Jag försökte beskriva att om jag hade att välja mellan en (social) aktivitet som inkluderade honom och en som exkluderade honom skulle jag välja den vi kunde göra gemensamt. Dels för vår gemensamma skull, dels för att det känns roligare att umgås med dem som ser oss båda och vår betydelse för varann och vårt gemensammaa liv. På samma sätt resonerar vi när vi bjuder folk, vill vi att folk ska känna sig prioriterade och välkomna så bjuder vi med respektive.
Men om din bekanstskapskrets fungerar annorlunda så är det ju bra.
Jag tror också sällan den här situationen uppstår när det gäller vänner, de har oftast träffat ens respektive (men har de inte det så är det ett utmärkt tillfälle att göra det) - jag tror det oftare uppstår med släktingar man inte träffar så ofta.
När vi gifte oss hade vi under 20 närvarande, varav 2 var respektive vi inte träffat förut. En tredje för oss okänd respektive valde att inte delta men var bjuden. Båda valen var lika ok, men för oss var det viktigt att de vara välkomna. Deras livspartner som vi kände var viktiga för oss den dagen och då var de också det.
Jo, jag förstod det. Jag menar dock fortfarande att ett bröllop är betydligt viktigare än en social aktivitet i allmänhet. Även om valet stod mellan en begravning och ett bröllop skulle jag valt bröllopet.
Kanhända att det handlar om hur man ser på relationer man har. Jag är ungefär som Myrmor i det avseendet och avvecklar och/eller bortprioriterar inte vänner för att jag har partner. De blir inte mindre betydelsefulla för mig för att jag har en kärleksrelation. Men det tillhör väl inte direkt ovanligheterna att tjejer släpper allt för att vara med sin pojkvän och går in i någon sorts symbios.
anne på grönkulla skrev 2008-12-09 12:25:28 följande:
Huvudet på spiken.
Det är ju inte lätt för dig att veta, men i mitt fall stämmer nog inte teorin om total symbios med maken - som jag är särbo ifrån pga mitt jobb och därför träffar i snitt var tredje månad, eller max ca 3 månader totalt varje år. 
Bortprioriterat mig själv eller några vänskapsrelationer för hans skull har jag aldrig gjort under våra snart 10 år. Snarare har vi båda sett till att både hans och mina vänner blivit våra vänner - vilket också lätt kan ligga till grund för den syn jag ger uttryck för.
Inte för att jag behöver försvara mina val i livet för nån på BT - men ändå...
