Pappa som ger bort?

Ursäkta, men om det här är de enda argument du utläst från denna långa tråd så tycker inte jag att du ska lägga dig i debatten något mer.

Någon kanske redan svarat på detta, men det finns även krona för mannen.

Oj, tror jag för en gångs skull håller med dig..

Undrens tid är ännu icke förbi.

Bra sagt MolsonCanadian.

Det är inte den enskilda brudöverlämningen som är problemet utan att det eventuellt blir vanligare.
Att det blir vanligare beror på att man kanske är ung och inte tänker efter vad det kan betyda utan endast ser det som romantiskt. Nu bortser vi alltså från de som kommer från kulturer där det alltid har förekommit och det görs av tradition.

Jag erkänner villigt att jag har varit tanklös i andra situationer, men jag har lärt mig och lär mig fortfarande nya saker.
Att det vi gör påverkar andra är nog ofta en lärdom som kommer med åren. När man är riktigt ung så är man av naturen mer egoistisk, precis som att man är mer våghalsig osv. (Inte alla, det finns alltid undantag, men man behöver bara gå till sig själv för att se hur man förändras genom livet.

Jag är tacksam för att andra kan belysa nya åsikter som jag då har en möjlighet att ta till mig. Just i den här frågan så har ingen lyckats övertyga mig om att det är en helt oförarglig, gullig företeelse i det större perspektivet.

Jag har full förståelse för att man vill följa en gammal tradition som har funnits i ens släkt i generationer. Jag har betydligt svårare att förstå att man väljer det pga yttre inflytande som t ex Hollywood när man har hört alla argument.

Det är fortfarande ett tydligt skådespel där kvinnan lämnas över och även om inte just den kvinnan på något sätt är underställd sin man eller far så sänder det signaler. Att det uppfattas som det gör beror just på att man spelar upp en scen. Hade det varit att man bar gula tröjor eller liknande så är det MYCKET enklare att ändra innebörden i symbolen.

Ett skådespel är svårare att ändra betydelsen av eftersom vi ser något annat med våra egna ögon. Jag tror att även om man aldrig tidigare i sitt liv sett en brudöverlämning eller hört talas om det så skulle man med stor sannolikhet tolka det så som vi motståndare tolkar det.
Dvs: Kvinnan lämnas från en man till en annan.

Håller med i det du skriver. Något som också förbryllar mig är att de som är för brudöverlämning inte kan ge något argument öht för varför deras man inte behöver bli överlämnad. Om nu fallet är att ni inte vill se varann förrän vid altaret, varför skulle inte du som brud kunna stå och vänta och din blivande man ledsagas in av sin mamma/pappa?

För min del tycker jag att varken man eller kvinna behöver en tredje part som stöd/överlämnare/whatever för att ingå äktenskap. Det är i mina ögon något man beslutar om som ett par och som man fullföljer i en duo.

för att någon skall tolka en symbol negativt måste personen känna till att symbolen har en negativ innebörd. Om en person av hundra ser det som negativ och resten ser det som något HELT annat, kan man ju faktiskt tänka sig att den som ser det negativt KAN tänka om och inse att man kan se saker på olika sett och att det är mycket trevligare om något förut negativ får en positiv innebörd och tvärtom. Och kom inte och säg att ALLA tänker att det är negativt, innan jag satte min fot på BT hade jag aldrig hört talas om att det skulle vara något annat positivt, och vi är många om det. Ingen jag känner har någonsin hört att det skulle vara något negativt. Inkl våra bröllopsgäster.

Förstår faktiskt inte varför NI här inne måste ha argument för det heller..
NI är väl ingen gud som måste veta allt om andras tankar?

Tycker ingen ska behöva försvara sig för er..

Asså de här debatternaom att ges bort av sin far är hysteriskt roliga om man läser dem med en gnutta humor.
Det är en jätteful tradition om man hänvisar till att förr giftes man bort av sin far mot sin vilja, eller förr, det händer än idag i många delar av världen.
Men det kan också vara en vacker radition då man vill ha sin fars (eller mors eller bådas) velsignelse och väglednng stöd fram till sin framtida man eller fru.

Att gå in tillsammans är också jättefint då man visar på att man tar steget gemensamt.
Att BÅDA går in med sina föräldrar händer inte ofta men så ska vi göra då vi vill symboölisera att två familjer möts och förenas.

Nån ko behöver man inte vara för att man vill ha en förälder vid sin sida, dock var gemförelsen väldigt rolig :P
Känner man sig dock som en ko inför tanken på att "ges bort" av sin far då ska man ju verkligen inte hålla på den traditionen (som för övrigt inte lever kvar i svensk kultur om jag inte missminner mig)
Men om man VILL vägledas, stöttas av en/två föräldrar eller varför inte en vän eller morförälder eller ett syskon så ska man väl inte behöva använda uttrycket "ge bort".
Själv säger jag att mamma ska stötta mig och ge lite kraft och stöd, inte ge bort mig. (är väldigt nervös inför att behöva stå framför folk och hela grejen känns så stor så jag har gänra de närmaste nära)

Kan tillägga att jag inte läst alla inlägg ifall det är någon som redan skrivit något liknande.