Pappa som ger bort?

Jamen dåså!
Då står du ju för vad det betyder! Det är du nog den första som gör, tror jag.
Sedan är det nog fler än jag som inte kan förstå att du vill ha det så, men du ska ha erkännande för att du erkänner det och inte bortförklarar betydelsen av överlämning med en massa gullegull.

Ja, nu blev jag nyfiken i alla fall... På vilket sätt ser du dig inte som jämställd? Och ser du dig då som underställd eller överställd din blivande, och varför?

Förklara gärna, om du vill...

En nyfiken fråga, varför vill du inte vara jämställd din man?

Okej... O nu blir jag snart klassad som "pervers" eller "sjuk i huvudet" oxå... hmmmm

För mig handlar det om min läggning.
Jag är min man undergiven... sexuellt... och för mig är det något som går även in i vardagen och därmed mitt sätt att agera/önska agera kring honom.

Där med inte sagt att jag är sådan mot ALLA män i alla situationer, utan detta gäller enbart med min partner.

Sen är både han och jag väldigt konservativa på sätt och vis.. Vi har konservativa önskemål, trivs inte med de nya "moderna" prästerna, tycker mycket av det som händer politiskt är vansinne och anser oss båda vara födda i fel tid..

Hur ter sig det i vardagen, alltså på vilket sätt är du undergiven din man? Är det i den bemärkelsen att det är han som bestämmer allt eller visar det sig på andra sätt?

Jag frågar inte för att nervärdera dig, utan jag är genuint nyfiken.

Trevligt med någon som tar sig tid att fråga, istället för att döma - det uppskattas.

I vardagen märks det inte särskilt mycket för den som inte är medveten om det eller extremt uppmärksam.
Det handlar om små saker.. Som att jag i regel går ett halvt steg bakom honom (min hand i hans, men bakifrån, så min axel ligger mot hans med min framsida mot hans baksida),att jag alltid tillfrågar honom om det är något beslut som ska tas, han har alltid sista ordet - där med inte sagt att vi inte kan bråka om hur det ska vara för det, ber han mig göra något försöker jag se till att göra det så snabbt som möjligt och vet att det egentligen inte är en förfrågan, utan ett artigt sätt för honom att tala om för mig att jag ska göra det.

Hur kommer det sig att ni lever så? Är det ett önskemål från honom eller från dig själv?

Bestämmer du själv över vilka personer du vill träffa osv? Att jag frågar det är för att de fåtal tjejer jag pratat med som levt undergivet sin kille/man har inte fått umgåtts med vilka som helst och har inte fått göra vad de vill på fritiden m.m.

Jag vill mest säga att jag absolut inte tycker du är sjuk eller pervers eller någonting. Jag förstår och respekterar er totalt. De är ju av fri vilja och inte tvång att ni väljer att leva så, och så länge ni mår bra och är lyckliga och ingen tar skada.

Lyckligtvis blir din reaktion vanligare och vanligare, men än är den tyvärr mer ett undantag än regel - även om det till stor del är en generationsfråga...

Saken är den att detta tillhör bdsm-världen.. en del av den... Och andra delar av den världen har fram till årsskiftet faktiskt här i Sverige varit klassat som psykiska sjukdomar.. Helt sanslöst, men så är det!
Tack och lov för lagändringar!

va? Är det sant?? Att det varit klassat som psykisk sjukdom alltså? Det är ju helt vansinnigt! bdsm är ju inte direkt ovanligt heller. Jag tycker mest det är cred att man står för och lever ut det man gillar =)