Hejhej!
Jag och min sambo har ett litet eller kanske ganska stort problem!
Passionen finns inte kvar!! Detta leder till inget sex och ingen närhet. Vi är båda 26 år och har lång tid kvar att leva med varandra!! Men ska man då leva resten av livet utan passion?
Någon som känner igen sej?
Hur gör man för att hitta tillbaka? För att få tillbaka passionen i förhållandet? Alla tips är välkomna!! =)
Tantrakurs? ;)
svanboet:
Du skrev att man ska leva NU å att om vi skulle prova dela livet som vänner...men hur funkar det då rent praktiskt? Ska vi flytta från våran fiiina lägenhet å lämna de här för att sen kanske komma på att vi vill vara tillsammans ändå? Eller ska vi bo i varsitt rum som vänner? det är så mkt som spelar in...å man kanske inte ska tänka så...men de gör jag...
Tooticki:
Jag vet inte!??!! Det kanske skulle funka...men jag kanske skulle komma på att jag dör av saknaden av honom...det vet jag inte, och det är det som gör det så svårt! Att jag faktiskt inte riktigt vet!
Vad säger han?
skakynose:
han känner av samma sak som mej, men "nöjer sej med det" säger han.
Jag funderar på om ni kanske behöver lite space. En paus kan betyda så mycket, allt från att vara ifrån varandra ett tag till att prova på att träffa andra. Kan inte någon av er hyra en annan bostad/flytta in hos en kompis ett tag. Då får ni känna på hur det är att vara ifrån varandra, om ni saknar eller om ni är nöjda. Det behöver inte betyda att ni gjort slut. Ni kan t ex bestämma att första veckan får ni inte höras alls, efter första veckan kan ni ringa och snacka lite om hur det går. Sen kan ni kanske prova att göra något tillsammans, som en dejt, på neutral plats. Känn efter hur det känns att inte prata varje dag, att inte sova tillsammans, längtar ni eller känns det ok ändå? Ser ni fram emot att träffas, längtar och planerar ni, pirrar det kanske till och med lite i magen?
Vi människor fungerar väldigt olika, det finns de som är 25 och kan leva resten av sina liv utan sex och passion...lyckliga bara som vänner... Sen finns vi andra, jag kan inte tänka mig ett liv utan passion, åtrå & sex = kärlek, för mig!! Jag jobbar för det varje dag ex. i en blick, smekning, ett ord.... För att passion ska infinna sig måste du vilja...
Det bästa är om du vet vem du är själv och hittar en livspartner som uppfyller " dina krav" ;)
Jag måste bara börja med att tacka alla som orkar lyssna å peppa å ge råd!! Det värmer!
svanboet:
Jag förstår vad du menar, men undrar om det inte är svårt att plötsligt bo med varandra som kombo efter att ha varit sambos i 2 år?
tooticki:
Ja det kan nog hända att vi behöver space...eller iaf jag! Men då är ju nästa fråga..."uppehåll" på vilket sätt, vad är bäst för oss...vad skadar förhållandet minst eller inget alls. Ska vi träffa andra rent för att känna att vi längtar tillbaka? eller bara inte höras på ett tag?
lecaroline:
Ja jag kan bli varm ibland när han har gjort något som jag uppskattar extra mkt. Vi har varit tillsammans 5 år och bott tillsammans 2. Jag ser aldrig nån som flirtar med honom...vi är tex aldrig ute på krogen tillsammsn...så jag vet inte hur jag skulle känna! men säkert skulle jag bli svartsjuk, om jag känner mej själv rätt!
novia72:
Jag misstänker att jag är med den delen som tycker att de är kärlek! Men är det försent att hitta tillbaka till de nu? Om man tänker på det från börjar och "hela tiden" i ett förhållande så håller man ju de vid liv hela tiden (kan jag tänka mej) men nu har det varit glapp sen i somras...å före de ett halvår till....och det känns som att jag har reagerat för sent kanske svårt att reparera nu...eller?
