Passion?

Personligen skulle jag passa mig för att införa någon "det är ok att träffa andra" policy. Det kan innebära onödiga påfrestningar på förhållandet om ni sedan väljer att satsa!

Jag vill bara säga att börja med små saker! Inga sådana där jättebeslut som pauser och så! det kan räcka långt att bara bryta av vardagen litegrann.

Det kan handla om att sätta sig ute på stan och faktiskt sitta mittemot varann och titta den andre i ögonen, för det är typiskt sånt som glöms bort med tiden.
Ta en promenad och faktiskt ta den andres hand, som du säkert gjorde förr... Och vila i det, inte hetsa att det ska åkas hem och köra järnet i sovrummet sedan, utan ta det lite lugnt.

Eller om du vill ha space, åk iväg själv över en helg utan att göra något stort drama av det...
Men du verkar ha många tankar inom dig, så jag tycker fortfarande det vore bra om du fick ventilera det era med någon samtalspartner... Vad säger din kille om allt det här? Är det du som är mest tveksam till er relation?

Ibland undrar jag om du är min bortadopterade tvilling

Precis så tänkte jag skriva, jobba i det lilla formatet först innan ni tar till storsläggan och skaffar nya lägenheter.

Det är normalt att förhållandet går upp och ner, att det ibland är mycket sex och ibland inget alls. Stressa inte upp dig över det, din sambo gör det inte.

MEN- det kommer inte att lösa sig av sig självt, ni måste jobba om ni vill förbättra relationen. Tex just som passionsblomman skrev; att med små medel visa att ni bryr er om varandra och att ni är viktiga för varandra.

passionsblomman:

kloka ord!!
Ja det är jag som är mest tveksam. Han säger att han "nöjer sej med det lilla"....men ajg vill inte att han bara ska vara nöjd med de lilla...kanske låter dumt...men jag vill att vi ska ha kul å skratta mkt å kunna sitta länge länge å prata....å jag tror han också skulle må bättre om vi blev gladare tillsammans..! men han säger att han är nöjd!
Ja jag har många många tankar å funderingar! Men borde jag gå till någon själv först...för att reda ut mina egna tankar? och sen kanske gå med min sambo? eller?

Hihi! Didis, ja kanske är man en bortbyting...

skvaddro: är det kanske så att det är nya saker på gång eller skulle BEHÖVA vara det i ditt egna liv? som utbildning eller sådana saker? För i de skedana omprövar man ju ofta hela sig själv och tillvaron. Fast ofta ofta tror jag man letar en massa fel utanför sig själv först, typ förhållandet, fast man själv kanske behöver ta nya steg i sin utveckling. Det finns djup tillfredsställelse i många andra saker än i sexlivet.

För egen del tappade jag bort mycket av min identitet som partner när vi fick barn, och man blev mer samarbetspartners i föräldrarollerna, och tävlade om att få sova längst, än att ens orka tänka på sex. Närhet ville jag inte alls ha, jag ville vara IFRED och typ få duscha och gå på toa som en normal person.

Det jag mest behövde då var just omsorg om de behoven, så det mest kärleksfulla min sambo kunde göra var tex att åka och handla eller ta vagnen och gå ut så jag fick sova lite middag...

Nu tror jag den största kicken för vårt samliv vore att jag lyckades gå ner i vikt lite, för jag blir heldeppig av min egen uppenbarelse just nu,och det gynnar ju inte precis sexlivet...

Var i ditt liv befinner du dig? vad är det du vill ska komma härnäst i livet och vad pågår just nu?
Det är så mycket som påverkar ens lust! Det kan bero på så många olika saker!

passionsblomma:

nja jag vet inte, jag blev färdigutbildad för 2 år sedan, så utbildning är det nog inte, men det tål att tänkas på det du säger!
Ibland blir jag rädd att jag inte har varit själv nånsin...jag har alltid haft långvariga förhållanden. Och det jag har nu kom väldigt tätt inpå min fd. Jag saknar absolut inte mitt ex, men jag saknar kanske tid med mej själv! Och jag kände inte det i början av mitt nuvarandra förhållande, men det kommer över mej nu mer och mer. Och jag kanske skulle "behöva" lära mej vara med mej själv...jag kanske skulle "behöva" leka av mej som singel. Men jag vill inte leka bort den tryggheten som jag har nu!

Mmm, jag förstår... det är du inte ensam om. Jag tror ändå det är synd att sumpa något som man har för den där sngellängtan... Men, jag tycker ABSOLUT att du ska sortera alla de här tankarna i samtal, för när du hör dig själv resonera, kommer mycket att klarna. Jag tror nog att ni ska gå tillsammans dessutom, så han har en chans att hänga med i det som processas i dig och tvrtom. Det är ni lite skyldiga varandra efter såpass lång tid ihop tycker jag...

Du ska absolut inte bryta med någon för att du aldrig varit själv!

Jag har heller aldrig bott själv mer än över t.ex. en sommar då jag jobbat på annan ort. Jag har däremot varit och snurrat i de tankarna och funderat på om jag inte mår bäst av att sköta mig själv.

Börja med de små sakerna...
Har man ett uppehåll och börjar träffa andra så är det sånt som aldrig försvinner, även om "ingenting" hände. Vi höll på att gå isär och jag träffade samtidigt någon annan, inget "mayor" hände men jag föredrog att spendera min tid med en annan kille än min sambo och jag upplevde inte att han tog kamp för mig vilket fick mig att känna mig värdelös och oönskad. Nu när vi börjar planera bröllop är det sånt som dyker upp i huvudet och jag skulle kunna göra mycket för att få det ogjort! men det går ju inte som alla som någon gång ångrat sig vet.

Där känner jag igen mig mycket! Jag var 17 när jag träffade maken och jag bodde hemma hos mina föräldrar.

Men man kan se det på olika sätt. Antingen att huvva- skall jag vara med samma karl hela livet? Tänk om det finns någon bättre där ute?

Eller också - jag har haft turen att träffa honom, tidpunkten kanske inte var optimal men jag träffade honom just då och får lära mig att leva med tanken att det kan finnas någon annan där ute som är bättre.

Livet blir sällan så som man planerade och inte heller blir det särskilt ofta helt optimalt. Men man får göra det bästa av de förutsättningar man har. Du säger att du älskar din sambo och att han älskar dig. Gott så. Det är en utmärkt grund att bygga på.

Men analysera inte mer nu! Slit dig från BT, planera en god middag i kväll och tänd några ljus. Fråga hur han haft det på jobbet och lyssna på svaret. Tala om att du tycker om honom. Planera semestern eller vad som helst. Ge honom och dig själv den tiden. Någonstans måste man börja.

Lycka till!

Ni ska inte prova på och börja daita igen??
Inte sova i samma sovrum. FÅR INTE ha sex : )

nu är det matdags här...så jag läser och svarar senare! =)

Lyd didids och lägg BT åt sidan för ikväll du! Det var ett bra råd!

ibland är det bra att vara ifrån varandra...
om man kan åka iväg till annat och vara borta ifrån varandra ett par dagar är det jättebra,man kan prova och se hur man känner när man kommer hem... oftast saknar man ju sin andre hälft...

Vi hade en liknande kris som TS efter 1½ år (kallas visst 1½årskrisen av vissa psykologer).. Vår lösning, som funkade perfekt för oss, var att han flyttade in hos sin syster i 2 veckor.. Ingen kontakt över huvud taget...
Nästa gång vi träffades skulle han hämta lite post, vilket ledde till att vi båda insåg hur mycket vi saknade varandra - började dejta lite igen och så framför allt PRATA på ett annat sätt... Passionen kom tillbaka samma kväll som vi träffades första gången och sedan dess har vårt förhållande varit bättre än innan!

Hur har det gått för dig/er Skvaddro?

Det var en tjej på BT förra året som berättade att hon och maken anmält sig till 5 ggr på parterapi i bröllopspresent till sig själva! Ganska smart tycker jag, för det har man ju nytta av resten av livet. Och så är det lättare att komma iväg när man inte har akut jättekris i förhållandet.

Jag är lite osäker, men det finns förutom den vanliga titeln psykolog/psykoterapeut något som heter sexolog.

Ehhh.... Såg att jag formulerade mig lite konstigt. Så klart kan även yngre par ha barn, och äldra par vara barnlösa! Jag ville få fram att man kan söka hjälp hos en sexolog oavsett ålder eller barnstatus!

Här kommer ett tips på en bra bok: Lust - Ge kärlekslivet en nytändning av Malena Ivarsson.

Fick hem den idag och har bara hunnit skumma igenom den, men jag känner mig redan hoppfull!

Tänkte också på det som vissa andra har gjort att sexolog kan vara en idé.