Livets stora och små frågor
Jag fick förresten böj igår! Jag blir lika glad varje gång över att se det där lilla ägget! Det känns som om man har halva inne då höhö.
Jag fick förresten böj igår! Jag blir lika glad varje gång över att se det där lilla ägget! Det känns som om man har halva inne då höhö.
nennesjuttioåtta skrev 2009-06-22 11:28:21 följande:
BS: Langley är svenskt...
Passion: kan du inte förföra din man utan att tala om att det är ÄL? För att minska pressen menar jag. Sedan tror jag att i ert fall kan insemination faktiskt öka chanserna för utdelning, så som du beskriver det så har ni större chans att pricka rätt. Vi hade ju annars en tjej här i tråden som utövade egna inseminationer - och hon lyckades
Telis: oooowwww, just det ja Kängu brukar vara inne!
Vickan: jag har ju alldeles glömt bort att gratta dig!!!
Lappis: var din dag 9 igår då?
Passion/Nenne: go girls! Ni har så kloka tankar både två. Det finns ju inga sätt att lösa det här men det enda bra här är väl att man har ngn att dela sina tankar med, kanske känna igen sig i. Inte för att det löser ett skit men man kanske kan må bättre i ngn sekund iaf.
Nenne: ollonklegg! När jag blir Mensmonster så har jag jäkligt kort stubin också. Jag har ju ingen anledning att känna att det är hopplöst men jag blev ganska deppig här om det var förrförra gången. Och jag vet att det är hormonerna som gör att det blir så svårt att styra humöret och att tänka logiskt och inte deppa ihop. Och så känner man lite skuld över att man deppar ihop - när man nu har fått ett barn och dessutom inte försökt särskilt många ggr på nr 2. Och så kan jag inte riktigt prata om detta med maken för jag vill inte att han ska tycka att jag är "hysterisk". Lite har jag berättat men här kan man noja på ett annat sätt - ganska skönt att få ur sig det.
Jag tror tyvärr dessutom att min reaktion är lite "vill ha det man inte kan få". Dvs såå fruktansvärt mkt längtar jag inte efter en nr 2 att det finns orsak att deppa. Jag längtar efter en till men inte såå fruktansvärt mkt som jag gjorde innan Moa kom till. Men så när det inte vill sig så blir det lätt att jag blir så fokuserad - och jag HATAR det. Det är ju bara jag som mår dåligt av det - men den tiden i månaden vill inte hjärnan fatta detta faktum.
passion: fattar han inte om du säger till honom att "när jag blir sådär så vill jag ha en kram"? Haha, när min man var deppig i våras efter pappaledigheten (han kom tillbaka sugen på att jobba men fick inte uppdrag med en gång - han är konsult), då gick jag igång och kom med en massa råd och ville hjälpa. Då sa han till mig: "jag vill inte ha råd, jag vill bara ösa ur mig!" PRECIS så som jag har känt med många killar!!! Ha, det var skitbra, för det fick mig verkligen att tänka till.
Jag saknar en granne som vi hade. Från sovrumsfönstret ser man ett hus som ligger med gaveln mot vårt (så ingen direkt insyn). I det huset närmast oss fanns en balkong och mannen som bodde i lgh (han var ensam vad det verkade men hade ibland sin tonårige son boende hos sig) tände nästan varje kväll ett ljus i en stormlykta på balkongen. Så när man gick och lade sig så lyste det så mysigt - nästan varje kväll. Även på vintern. På sommaren hade han MASSOR av röda pelargoner. Och ibland satt han där på kvällen med en tidning och drack ett glas rött. Nä, det var synd att han flyttade. Jag har tom funderat på att skaffa stormlykta och tända på vår balkong varje kväll men det stannade vid tanken.
När jag är deppig så brukar jag få en kram av min man och så säger han "en kram kan ju inte skada iaf". Det är så BRA. Man flinar lite tårögt och mår genast bättre.