Vet du vad, när jag var sådär 26-29 var jag inte alls säker på att jag ens skulle vilja ha barn och kunde mycket väl se en framtid utan bebisar.
Jag är inte en av dem som blir helt kollrig av småbarn och jag är inte mer barnkär än människokär i störtsta allmänhet.
DÄREMOT var jag otroligt noga med att kolla av min sambos inställning vad gällde barn och längtan och ffa vad han skulle vilja om jag skulle "råka" bli gravid.
detta delvis för att jag visste att jag aldrig skulle vilja göra en abort.
När jag var helt säker på att vi var på samma plan så var jag lugn i att "blir det så blir det och det är väl knappast gjort i en hast"
Det hade jag ju rätt i. 
Vi pratade igår om att vi verkligen INTE räknade dagar, eller hade koll på hur många "försök" vi gjort, vi undrade inte, oroade oss inte, och faktiskt så längtade jag inte heller vad jag kan komma ihåg.
Dagen då jag testade var så här års och det var STEKHETT ute. Jag satt i en stol på altanen med markisen ute för att inte svimma av och bara stirrade framför mig hela dan. Helt full och tom samtidigt. Inte glad, inte ledsen. Bara full av INSIKT på något sätt. Att NU blir det något annat här, och det är bara att åka med på resan, för detta är verkligen inget jag har koll på.
Jag läste allt jag hittade i början om hur stort fostret var i den och den veckan, men alla förlossningsgrejor, det var jag helt fjärmad ifrån ända framemot att det började bli mer verkligt att den delen faktiskt skulle komma också. DÅ lusläste jag allt för att förbereda mig på vad som väntade.
NU tycker jag att det är så BALLT att se hur starka vi är och jag minns ju så VÄL när jagser allting och så är det så slående hur OLIKA allas förlossningar är. Och så är det så jäkla kul att se alla papporna! 
Jag ahde velat se min sambo på film såhär efteråt, för honom hade jag inte mycket koll på i vissa skeden
Ojsan, vad långt det blev...
Celeste97 skrev 2009-05-27 21:35:32 följande:
Jag råkade slå på det där norska programmet utan att läsa här först och fastnade. Intressant och lite läskigt. Tyvärr känner jag mig nog mer avskräckt...Vet inte vad det varit med mig sista tiden, men jag har nästan antibarnlängtan.
