Ledsen när vän tackar nej

Jag var med om samma sak....en som jag trodde var en nära vän. Men han tackade inte ens nej - utan svarade inte ens. Så fick påminna honom flera ggr och sedan fråga 2 veckor efter osa om han ens VILLE komma...och DÅ kollade han sin kalender. Så nej, då räckte det för mig. Nu vet jag att han inte bryr sig. Det är så ledsamt, men jag är iaf glad i de vänner jag har och som är ärliga

Absolut, vänskap bygger på bra kommunikation.

En del, och det är inte riktat till någon i den här tråden utan är en fundering efter snart 1 år på BT, hamnar ibland i föreställningen att om inte släkten/vännerna tar ledigt, hyr balkläder eller åker 90 mil till Jukkasjärvi så är de inga riktiga vänner.

Bröllop är jätteroliga tillställningar, det tycker jag också, dock prioriterar alla sitt eget bröllop högst och en viss förståelse för att vännerna kanske inte kan eller vill gå på ens fest gör om inte annat att vänskapen förhoppningsvis bibehålls.

Och tro det eller ej - det finns ett liv efter bröllopsdagen!

Jag kan bara instämma. Man vet ju inte riktigt vad orsaken är i TS fall, det verkade ju vara något svävande orsak...kanske något de inte kan/vill/har möjlighet att förklara helt.

Dock råkade jag ut för liknande - en person som jag klassat som en nära vän som jag kännt länge och väl, sade redan innan inbjudningarna kom ut, vid första tillfället då jag nämnde glatt att vi ska gifta oss i sommar, så boka gärna upp det och det datumet.... Då säger hon med en gång; ja, det är ju mitt i vår semester så vi får se om vi kan...
:( Snacka om att jag både blev snopen, ledsen och förvånad... Då hon även hade sagt litet andra "märkliga" saker månaderna innan kändes det som att hon "drev bort" och jag ringde och pratade med henne så gjorde hon klart att detta helt enkelt inte var något hon prioriterade och att vår vänskap inte var värd så mycket. Jag blev väldigt förvånad över hur hon uttryckte sig och vad hon sade, nästan så jag trodde att det var något jag sagt innan som irriterat henne eller liknande. Men när jag frågade rätt ut om hon redan då (7 månader innan bröllopet) hade bestämt sig för att de inte skulle komma sade hon slutligen att ja, det är ju lika bra att jag är ärlig och säger det nu.
Därefter följde ett avbrott i vår kontakt tills hon visserligen gjorde något (i mina ögon halvhjärtat) försök till att återuppta vid nåt tillfälle genom att låtsas som om ingenting hade hänt. Sen reagerade fler andra vänner i samma gäng, som jag misstänker även pratade med henne, de cvar också frågande till allt hon hade sagt och hur hon sade det - så i slutändan ringde hon sista o s a-dag och anmälde att de skulle komma.
Suck.
Känns väldigt konstigt att hon nu kommer att vara där, det är ju litet stelt efter alla vändor - men man kan inte hänga upp sig på en person - det är ert bröllop! Låt det inte påverka! Det ska iaf jag försöka....

När äldre personer tacker nej pga av de inte orkar, har jag full förstalese för det. När folk tvingas tacka nej för att de antingen precis förlorat jobbet kan jag ocksa första det. Men när en vän som man kännt flera ar och som man trodde man stod nära tackar nej för att hennes pojkvän fatt 3 manaders jobb i New York och han maste flyga en vecka innan vart bröllop och hon " maste" följa med och kan ABSOLUT inte tänka sig att flyga över till New york en vecka senare efter honom, da kan jag verkligen inte första det! Hon blev ihop med den här killen efter att hon viste om att vi skulle gifta oss och har vetat om datumet hur länge som helst. Att han inte kan komma för hans maste börja sitt jobb ett visst datum är ok, men när hon bara ska dit för att göra ingenting verkligen ( hon ska inte jobba i New York) i 3 manader, utan bara vara där för hans skull, varför kan hon da inte flyga en vecka senare bara och vara med pa bröllopet? Hon har inte tackat nej definitivt än, men hon har hintat i flera manader med att " ja det är ju sa dyrt och flyga till England ( vi gifter oss i England) fran New York men vi kollar självklart pa biljetter och sa", som om hon vill förvarna mig liksom. Jag har sagt till henne att hon kan väl flyga till NY en vecka senare bara sa blir det ju inga extra kostnader, men da menade hon att " det här är ju en jättechans att komma till NY" och att det vore enda veckan hon skulle ha med honom ensam innan han börjar jobba. Man far ju vara glad att man inte valde henne till Brudtärna liksom, för hon hade ju uppenbarligen inte varit att lita pa att hon skulle vara där pa bröllopet.

En av mina vänner (sedan 30 år tillbaka) som dessutom lovat att fota oss under dagen då hon är jätteduktig "hobby" fotograf, meddelade i veckan (en vecka innan osa) via sms att hon inte får ledigt och inte kan komma...hon avslutade med att hon hoppas att jag inte blir sur.

Klart jag förstår om man absolut inte kan, men för mig hade det betytt mycket om hon hade ringt istället för skicka sms. Och sedan kände jag mig lite förvånad över "hoppas du inte blir sur" grejen..

Det är dumt att komma med svepskäl om varför man inte kan gå på ett bröllop, för det lyser ofta igenom. Jag kan förstå varför, eftersom många brudar på BT inte godtar att bästa kompisen tackar nej utan en förklaring. Däremot betyder det inte att den verkliga anledningen är brist på intresse! Det finns tusen anledningar till att man inte vill gå på ett bröllop, som man inte kan berätta om.

Man kanske inte har råd, trots att man har en okej inkomst, därför att man har skuldsanering eller är fast i ett beroende.
Man kanske har haft sex med brudens bror och inte står ut med att träffa denne.
Man kanske har en dold diagnos som man skäms att tala om.
Man kanske måste ta hand om en släkting just den helgen, av någon anledning man inte vill tala om.
Man kanske kommer att sitta av ett kortare fängelsestraff just då.
Man kanske har en pinsam operation planerad.
...osv.

Låter det osannolikt? Det är nog vanligare än du tror. Därför är det också mot all vett och etikett att fråga någon vad denne har för skäl till sin frånvaro.

(Andra raden: menar "Jag kan förstå varför man gör det ändå, ..."

En kompis till mig jobbar på ICA och hon fick inte heller ledigt till vårt bröllop. Först gav dom henne ledigt men sen var hon tvungen att jobba ändå. Jag tyckte så synd om henne.

och anser att: ICA sucks! Iaf när det kommer till bröllop. :-P

Jag håller med många här!

Jag vill säga att jag tycker att det är helt okej att bli ledsen över att någon som man hade velat närvara inte kommer att göra det. Jag tycker att man kan få känna lite besvikelse och bli lite sårad, det är väl en ganska normal reaktion, olika människor reagerar olika. Sen tycker jag absolut inte att man får gå för långt i hur man agerar utifrån sina känslor. Som sagts så finns det massor av skäl att tacka nej och man gör ofta inte något bättre genom att rota i dem. Ibland kan man prata om det utan att anklaga, annars tycker jag att det är bättre att acceptera och gå vidare.

Om man vill/kan/orkar så kan man bjuda in den som tackar nej på en enkel fika eller ett glas vin (eller hur man nu brukar umgås) en tid efter bröllopet. På så sätt får den som inte hade råd/var för sjuk/inte fick ledigt/var rädd för att få en panikångestattack (eller vad skälet nu må vara) chans att kanske få se bilder och höra lite om bröllopet. Om personen inte är intresserad av att prata bröllop kan man såklart umgås som vanligt istället . Och det är okej att tacka nej även till denna inbjudan...