Jag vill göra allt och hinner inget.... Vad göra?
Det här känns som världens konstigaste sak att skriva.
Jag har ett jobb som jag älskar, med en fråga som jag verkligen brinner för - som jag fick ganska snabbt efter examen. (Har inte fyllt 25 än). Jobbet är flexibelt med mycket eget ansvar och även stor frihet.
Jag har inga kollegor dock vilket är tråkigt. Jobbet omgärdas även av en stor mängd frågor och osäkerhet, vilket självklart stressar.
Jag har en underbar blivande man som jag är galet förälskad i och älskar mer än allt annat och vi planerar att gifta oss om ungefär en månad. Vilket är underbart härligt!
Ett litet smolk i bägaren är att jag gärna skulle vilja bli av med några av de sambokilon som irriterande fastnat på min kropp. Jag vet precis vad som krävs, vilket gör att det inte borde vara så svårt!
Vi har en ny lägenhet som behöver inredas fixas och donas. Vilket är galet roligt!
Vad är då problemet?
Att jag har svårt att sova. Att jag ibland får ont i magen och blir illamående av stressen som övermannar mig. Att det känns som jag sitter med ett gigantiskt berg av "att göra" framför mig och jag blir helt handlingsförlamad. Alla måsten och borden övermannar mig och jag känner mig ineffektiv och dålig.
Jag tar mer eller mindre omedvetet på mig ansvaret för allt. Och då menar jag ALLT! Att vi ska fixa blommar till min blivande mans lillasysters student, att han kommer ihåg att han lovat att baka bröd, att han ska köpa en skjorta och slips till bröllopet.... etc.etc.
Alltså saker som på inget sätt är mitt ansvar tar jag på mig ansvaret för!
Min blivande man har ett annat sätt att hantera saker än jag... Och stressar inte upp sig. Jag ser honom, när jag mår dåligt och är stressad, som ineffektiv och oseriös. Annars njuter jag av hans attityd att saker ordnar sig, vilket de ju nästan alltid gör.
Jag blir en gnällig tjatkärring på ett sätt jag verkligen inte uppskattar hos mig själv. Jag tjatar på att saker ska bli gjorda....
Jag har en tendens att vända mig inåt när jag mår dåligt. Jag vill inte belasta min omgivning.
Vilket gör att jag exploderar ibland....
Problemet är att hur kommer man ur detta?
Mitt problem beror inte på att det är tråkiga, negativa saker. Jag vill verkligen göra allt jag gör och göra det bra. Och hur prioriterar man då?
Med tanke på att jag gärna målar fan på väggen undrar jag även hur det ska bli i framtiden med barn... Ska jag stressa runt och ta ansvaret för allting medan min man tycker att saker ordnar sig och tar det lugnt?
Jag vill inte leva så.
Jag vill inte leva som jag gör nu heller. Fast jag älskar alla delar av mitt liv.
Hur gör man?
Jag är ledsen för att det blev långt och ostrukturerat. Behövde skriva av mig! Bomba mig nu med livsvisdom och goda råd! 
.)
