passionsblomman skrev 2009-08-17 14:19:49 följande:
Jag har fått mitt flyttbryt nu.jag har hela tiden vetat att jag aldrig i livet skulle kunna bryta upp härifrån och ta farväl av hela vår tillvaro här och allt vi byggt upp i form av nätverk och så, utan att gråta. Idag är gråtdagen. Jag storbölar bara jag tänker på att skolan startar på onsdag och att det bara blir några futtiga veckor till för min son här.Har idag pratat med mäklare, bilverkstad, bebiskliniken, rektorn på sonens nya skola och alla möjliga andra personer...Det är lämna bilen på verkstad imorgon-LÅNGT att köra, skolstart på onsdag plus hämta ut nya hormoner och börja behandla med dem,och göra brudbukett torsdag-fredag och så visning här på söndag. Sedan spola äggledarna på måndag, bilbesiktning på tisdag, VUL, blodprov och ny insemination under slutet av nästa vecka...Lite många olika saker nu känner jag. Och framförallt måste jag fortsätta s-t-ä-d-a.Men nu har jag snyftat ur mig lite så jag kanske kan ta mig samman och fortsätta.
Goa, söta Blomma! Gråt du, det läker... Du får en varm kram av mig.
Jag har flyttat SÅ många ggr (precis som min äldsta dotter blivit tvungen till) och jag har gråtit många tårar inför uppbrotten. Där mina stora barns pappa fortfarande bor var tidigare väldigt mkt "mitt". Jag hade röjt en stor trädgård efter 6 års misskötsel, sågat, beskurit, vårdat och planterat. Jag grät ut under min älskade, gamla bok när vi blev tvungna att flytta. Än idag ilar det till i magen när jag ser trädgården framför allt.
Hoppas din son förstår att det är ok att känna sorg inför det gamla som försvinner och allt det nya som kommer. Minnena finns ju kvar och det kommer att bli så bra i det nya, fina huset!
Bara ett "litet" inlägg från mig....