Livets viktiga och oviktiga frågor

Vickan, sex timmar har ju alltid varit gränsen för att få åka hem, skillnaden är väl bara att de trycker lite mer på att man faktiskt ska göra det. Jag vet många bekanta som frivilligt bett att få åka efter de där sex timmarna.

Nenne, hemma hos oss är det lika illa, katterna far runt som små troll på nätterna, det är ett under att de inte väcker Iris för de är ofta i hennes rum och stökar runt. Stänga dörrar går inte för det stör ju precis lika mycket att de står utanför och krafsar och skriker, plus att det förstör dörrarna. Sedan vill vi ha öppet mellan oss och Iris också så att vi hör henne.

Telis, men vilket trist samtal. Tycker nästan att jag fått ut mer bara genom telefonsamtalet när BM ringde för att bestämma tid. Sedan ska jag få komma på ett till samtal i december för att få mer peppning innan förlossningen. Fast jag tror faktiskt att epidural är helt fantastiskt, bara det att jag kom in för sent tydligen. Plus att de inte vet om det går att lägga den bedövningen i min sneda rygg i alla fall. Annas profylax är jättebra, så bra att ni ska gå den, det kommer att hjälpa mycket.

Usch, just nu känns det som att den bråkiga bebisen tar tag i min mage inifrån och vrider om samtidigt som den sparkar som en galning. Vad håller den på med egentligen, morr.

Muggles, jag var inte inne här och skrev på en hel dag häromdagen när jag hade bråkat så mycket med Iris på morgonen att jag kände det som att jag höll på att gå in i en depression, tårarna trillade till och från hela dagen, hur jag kunde vara kvar på jobbet vet jag inte, Iris låg på golvet i köket och grät och jag satt i hallen och grät. Sedan kom lilla Iris gråtandes ut till mig och klappade mig på kinden och kramade mig och sade att det är bra nu mamma om och om igen, det var hemskt, kommer aldrig att glömma det. Hursom, om det tar en dag för mig bara efter något sådant så är ju fyra dagar ingenting i sammanhanget. Kram! Vad roligt att pennan äntligen ska fram imorgon!

Liten, ja, livlig är den men det gör inte ont ännu när den sparkar, mest att det stör på nätterna så att jag inte kan sova. Fast inatt kunde jag i alla fall inte sova för jag har så ont efter sprutan, jag kände när hon tryckte in den, innan hon ens börjat spruta in något, att aj, nu tog den i en nerv, hela jag hoppade till. Idag har jag en halv golfboll på armen. Fast det får det vara värt, hellre lite ont i armen ett par dagar än medvetslös i en konstgjord lunga.

Har fått smak för apotekets Fludent, medicinskt tuggummi mot karies med pepparmintsmak. Fantastiskt gott.

Telis, jag känner mig också tveksam till huruvida det var för sent eftersom jag hade sju timmar kvar av förlossningen, men, men, nu får jag koncentrera mig på nästa istället.

Muggles, vilken bra dag, börja med kontraktskrivning och avsluta med trevlig middag!

Telis, jag tycker som jag länge tyckt, att lösningen på den här förlossningsproblematiken måste vara att åka in så pass tidigt att man definitivt hinner med epidural. Alla jag hört som fått epidural tycker att det är helt fantastiskt. Jag var ju öppen åtta cm när jag kom in och fram tills dess tyckte jag inte att det var så farligt jobbigt, den biten kan jag lätt göra om igen. Någon timme till efter det var väl också överkomlig.

Suck, vi ska ju vara barnvakt åt Iris kusin imorgon men nu har hon åkt på en ögoninfektion så vi kan inte låta henne träffa Iris utan nu får jag åka hem till dem och sitta där större delen av dagen imorgon. Det hade ju varit betydligt lättare för mig om maken och jag hade kunnat ha dem tillsammans.

AM, fast om man ringer in och säger att man har jätteont och att man verkligen vill komma in på koll, kan de tvinga en att stanna hemma då? Själv tänker jag däremot försöka stanna hemma så länge som möjligt eftersom jag inte vet om det kan bli aktuellt med epidural i alla fall.

Telis, fast det är nog väldigt individuellt hur ont man har för jag trodde att jag åkte in tidigt för jag hade inte speciellt ont än då. Sedan tror jag inte att man ska fråga snällt om man får komma in utan säga att man inte står ut längre och måste få komma in på koll. Jag hade iofs inga problem med de som svarade i telefon, de var väldigt tillmötesgående. Likadant om man absolut vill ha någon viss typ av bedövning så tror jag att man får stå på sig när man väl är där. För som sagt, kommer det något annat i vägen, en akut operation eller så, så kan det ju dröja lite innan narkosläkaren kan komma.

Telis, jag tror dessvärre att man måste vara lite krävande, ingen kommer att erbjuda en smärtlindring tex utan det måste man i vilket fall fråga om själv. Även vad det gäller snitt så gissar jag att det är bra att vara förberedd på att man måste tala om hur man vill ha det. För som sagt, ingen kommer att göra det åt en. Antingen om man gör det själv eller om det är det man har maken till. Nu vet jag att du var lite osäker på vilket stöd maken kommer att vara men jag tror omöjligt att ni kommer att vara så borta och mållösa båda två att ingen av er kommer att kunna tala för er oavsitt snitt eller vaginalt, jag tror på er, absolut!

Telis, både aptit och sömn har jag redan tappat!!!

AM, just det, grattis till paraplystället, fast jag lyckades tyvärr inte att få länken att fungera igår men jag kanske gick in för sent.