Om han kunde höra mina tankar jag inte vill behöva berätta...

Har du pratat med honom om det överhuvudtaget? Vet han att du vill och går och hoppas?? Ta upp ämnet och hinta lite diskret först, bara för att se hur han reagerar. Ta det sedan därifrån. Är han villig att prata om det eller är han inte intresserad alls?

Det sista du ska göra är antagligen iaf att tjata om det. Man kan ju aldrig tvinga in någon i nåt sånt här. Men börja med att ta reda på vad han vill, och se till att han vet vad du vill! :)

Lycka till!

Det här måste du berätta för honom, det spelar ingen roll hur "konservativ" du är. Du har en dröm om ett frieri som han ska ha kommit med helt själv.

Vad ddu måste inse är att den tid vi lever i nu är inte sådan. Det är för det mesta ett GEMENSAMT beslut att man sk agifta sig, precis som alla andra beslut är självklart gemensamma idag.

Det du väntar på hör mer till filmens och sagornas värld och din sambo kan omöjligt veta att du går och väntar på det här sättet.

Du är tvungen att inse att du håller på att förstöra något helt i onödan genom att hålla så hårt i att du ine ska behöva säga något.

Det är inte ovanligt idag att man varit ett par i 8-10 år innan man gifter sig. Så det är läge att du talar klarspråk med in sambo, så han har en chans att förhålla sig till din längtan och berätta för dig om hur han vil ha det.

Ursäkta, men att vara så konservativ så att du själv går runt och mår dåligt av att du förväntar dig något som inte kommer, det är ju bara dumt!

Du måste prata med honom, han kan inte läsa dina tankar. Han kan inte veta vad du vill om du inte tar upp det. Jag blir ibland så trött på hur tjejer bäddar för sin egen olycka genom att gå runt med en rosa romantisk dröm av hur saker och ting ska vara.

Om kloka passionsblomman säger, du kan förstöra det här här om du inte säger något. För det han upplever är ju bara hur du blir ledsen och nedstämd och han får aldrig veta varför, vad tror du det gör för hans självförtroende?

Nä, prata med honom om det, det finns inget annat sätt. Tyvärr.

Håller helt med PennyJenny och passionsblomman.

Inte en chans i världen att han kan läsa dina tankar, och du kan alltså få vänta bra länge på ett frieri, som troligtvis ändå inte kommer leva upp till dina högt uppskruvade fantasier.

Lev i verkligheten istället, ta ansvar för ditt liv och din lycka, och prata med honom om förlovning, giftermål och framtidsplaner.

Fundera även på om inte din romantiska bild av hur du vill att er förlovning ska gå till, bäst uppfylls om DU är den som planerar och friar?

Ni har helt rätt.

Kanske var jag lite otydlig.. Vi pratade om förlovning tidigt i vårat förhållande och om barn. Jag uppfattade det som att vi var överrens. Vid skottåret sa min pojkvän skämtsamt "om du vill fria snart så har du ju chansen nu". Jag svarade vänligt men bestämt, att det var min dröm att bli friad till.

För ca 1,5 år sedan sa han att han gärna ville gifta sig, men inte för än jag har studerat klart. Jag förstod det som att man då kan förlova sig innan (dvs han friar.. och så småningom när ekonomin finns så gifter vi oss, för det har vi ju då redan lovat varandra.. och på den punkten är vi överrens förlovning=frieri=kommande giftemål).

Jag vill att han ska fria för att HAN vill det, jag vill inte att ska göra det för att bara jag vill (han gör ofta allt för mig...). Eller ännu värre, tänk om han inte vill?! Jag vill inte pressa honom. Men hur ska jag få honom att förstå utan att ta upp det svart på vitt?

Jag ville också förlova mig ganska tidigt i vårt förhållande, vi pratade om det och då kom det fram att min sambo ville att om vi förlovar oss så ska vi gifta oss inom ett år. Därför ville inte han att vi skulle förlova oss förrän vi hade ekonomi till det. Då vi studerade i ganska många år så valde jag att koncentrera mig på oss och njuta och inte bara tänka på förlovning. Det är något som kommer inom sin tid.

Smulan S skrev 2009-08-15 19:34:58 följande:

Det är just därför som ni behöver prata om det. Du antar en massa saker och sedan oroar du dig för konsekvenser som du rimligen inte kan styra över.

Släpp din romantiska dröm och inse att du lever i en verklighet där allt inte alltid blir som man önskar. Hårt? Ja, men så är det. Jag och talar av egen erfarenhet. Jag och maken träffades för 8 årsedan. Vi pratade tidigt i förhållandet om giftemål och han berättade då att han inte brydde sig om det och lika gärna kunde leva ogift. Jag blev ledsen över det eftersom jag verkligen ville gifta mig. Så vi pratade om det. Och han sa att om det betydde så mycket för mig så var det självklart att vi skulle gifta oss. Och jag vart nöjd, för det fanns liksom inte på tapen då att fria, vi hade väl varit ihop i något år kanske. Åren gick, och jag tog upp igenom att jag ville gifta mig och hintande och gjorde precis som du - vid varje resa gick jag och hoppades på att han skulle fria. Tillslut orkade jag inte med det och jag tog upp det igen på allvar och vi pratade om. Det kom då fram att visserligen ville han gifta sig med mig, men inte alls på samma sätt som jag. Han skulle helst gå till stadshuset och göra det borgerligt bara han och jag och sedan lyxa iväg på härlig bröllopsresa. Inte min bild alls. När jag frågade varför han aldrig hade sagt det här till mig så sa han att han gick runt och hoppades på att han skulle ändra sig så att han kunde ge mig det bröllopet jag ville ha. Men känslan innfann sig aldrig och han skjöt upp att fria.

Det var ju jätteviktigt att vi pratade om det här eftersom vi båda gick runt och mådde dåligt, var och en på sitt håll. Fruktansvärt önödigt. Nu blev bröllopet ändå i stort sett som jag hade drömt om, för när vi pratade om det och han fick vara med i besluten så kändes det annorlunda för honom.

Förutsätt aldrig att någon annan vet hur du känner. Ingen annan kan förstå precis hur du tänker. Ta ansvar för din egen lycka och prata med honom. Du tvingar honom inte genom att prata om det, men du får ur dig hur du känner och han får en chans att kunna uppfylla din dröm.

Jag lever efter att talar jag inte om vad jag vill, så ska jag inte räkna med att få det som jag vill.

Så dina alternativ är att tyst vänta ut honom, ta upp frågan med honom och vara tydlig med vad du vill, eller att ta tag i saken själv och fria till honom...

jag kan förstå att du har ett rosa skimmer över bilden hur du vill bli friad till, mångas har ju det. Men idag är det ju inte alls ovanligt att folk är tillsammans i 10 år innan de gifter sig. Din sambo kanske inte har tänkt att det ska bli just nu utan om några år tex.
Jag ville väldigt gärna gifta mig medans min sambo aldrig hade känt nåt större behov av att göra det. Kändes ju lite tråkigt att han inte ville men hela poängen föll ju om han skulle gifta sig för att jag ville och inte för att han ville. Hursomhelst så var det några vänner till oss som gifte sig, och deras bröllop var på rådhuset, inget bröllop i den bemärkelsen utan bara en kort ceremoni utan några som helst krusiduller.
Då började han prata om hur man själv skulle vilja göra, och jag sa i princip att "ja men du ville ju inte gifta dig?
Och han sa att han kansek inte känt så tidigare och kanske helt enkelt inte var den typen som faller på knä, men att han kanske är typen som blir friad till. Det kändes mer "han", haha.

Och nog för att jag hade haft någon bild av att jag blev friat till men vad spelade det för roll. Han ville gifta sig med mig, och om jag nu fick fria själv eller om han gjorde det, det spelade ju mindre roll. Det viktiga är att vi vill leva resten av vårt liv ihop.
Så jag planerade ett frieri, som jag faktiskt själv tyckte var jätte romantiskt och han svarade tårögt JA!

Det jag försöker säga är bara att bara för att du har en bild av hur det ska vara, så behöver inte ett annat sätt bli sämre för det. Kan vara värt att tänka på.

Jag tror att alla tjejer har önskat att killen ska kunna läsa tankar... Men... D kan de inte!

Prata med honom. Berätta att du älskar honom o vad du längtar efter... Du vill förlova dig med honom.

Ibland är det som är uppenbart för oss, inte alls klart för killen... Tyvärr..

Jag kan faktiskt känna igen mig lite i det du skriver. Jag var likadan, ville att min blivande skulle fria till mig. Och ett tag var jag ganska besatt av tanken att han skulle göra det då eller kanske då eller kanske då...
Skillnaden är nog att vi pratade om detta ganska öppet. Jag sa att jag ville att han skulle fria, men absolut inte förrän HAN var redo för det och var beredd på att gifta sig med mig. Vi har varit på många resor tillsammans där jag har misstänkt att han skulle fria, men icke sa nicke.. Och svärmor gjorde ju inte det lättare för oss när hon "tjatade" om att vi borde förlova oss... Men så en dag, helt utan förvarning, när vi var ute och tog en tur på motorcykeln, stannar vi vid ett av mina favoritutsiktställen (där m2b aldrig tidigare varit och jag hade bara nämnt i förbi farten någon gång att jag tyckte där var så vackert) och går ner på knä med en plastring i handen.
Jag fick mitt drömfrieri! Mycket tack vare att jag varit tydlig med att jag ville att han skulle fria, och att han skulle göra det på sitt sätt, när han var redo. Han hade planerat detta frieriet under en ganska lång tid och visste precis var han ville fria till mig, han väntade bara på rätt tillfälle...

Så som alla andra också i den här tråden skriver: Prata med honom! Annars blir det bara värre och värre. Och att gå runt och må dåligt är det värsta som finns! Och totalt onödigt! Och för att du pratar med honom stressar du ju inte honom till något. Bara säg vad du tycker och känner! Och vem vet, han kanske går och planerar värsta frieret.

Och lycka till!!

Du säger du är konservativ vad gäller bröllop kanske har din kille uppfattat det och inte friar till dig förrens ni HAR möjlighet att finansera ett bröllop. Traditionen är ju att inom 1 år efter förlovning gifter man sig. Han kanske väntar på att du ska bli klar med studierna, att eran ekonomi ska bli lite bättre när ni båda jobbar osv.

Att man pratar framtid, barn, förlovning, bröllop är nog inte så ovanligt i början av ett förhållande om den ena partnern vet vad h*n vill och därmed checkar av ifall det stämmer med den andra.
Nu vet jag inte vad ni har för ålder men det är ju inte ovanligt att man lever som singel lite längre idag och när man sedan träffar någon är man lite äldre och vet vad man vill med sin framtid etc. Man vet vad man söker och när man tror man hittat rätt så "kollar" man upp så det stämmer.

Men som alla andra säger, prata med honom. Lägg ut i klarspråk vad du vill. Var rak på sak och ärlig.

och lycka till

Vilket jobbigt läge du är i :( Jag hade samma tanke, att killen ska fria, nånting annat godkändes inte. Visserligen hade jag tur att han också ville så.

det är så sant, man kan inte tvinga någon in i ett äktenskap... Men som de andra säger; det är viktigt att du berättar hur du känner! Om du inte vill berätta det direkt så kan du skriva ett fint brev till honom! Där ka du noga tänka igenom hur du lägger upp det, plus att det kanske inte känns som du säger åt honom lika mkt (om du förstår vad jag menar )
Han älskar dig, den han bryr sig mest om är DU, och därför borde han få veta!

Till sist: Det är UNDERBART att du vill gifta dig!!! Det gör mig så glad! Jag ber att han ska vilja fria till dig, helhjärtat!

mvh //Viktoria

känner så igen mig. MEN om du vet att han vet att du går och väntar är mitt enda råd att försöka släppa det (jobbar med det dagligen ). Ett bra råd är att ge dig själv BT förbud eller dra ner på att hänga här. Man blir ju bara galen av avundsjuka på alla lyckliga som planerar för fullt. (själv lyckas jag aldrig hålla mer än ett par dagar men bara det hjälper...)

Tack alla!! En del är hårda och andra söta. Tror jag behövt både och...

mandycandy: jag tror faktiskt det har hjälpt att "hänga" på BT. Jag har insett vilken jätte grej det är att gifta sig med allt stök runt om :) Det är så mycet mer än att man bara älskar och vill vara med varandra.. nästan väl ytligt för en del.

Tyvärr är det ju dels så att man bara kan förvänta sig att folk ska veta vad man vill om man berättat det, dels att man är två som ska samsas om ett bröllop och bådas drömmar och åsikter förhoppningvis är lika mycket värda.

Jag röstar alltså på att kommunikation är svaret på ditt dilemma, hur illa du än tycker om tanken...

Jag var likadan, jag var väldigt tydligen med hur jag ville ha de hela.
Romantisk frieri, när han var redo. Han pratade mycket om att tiden kanske var rätt osv

Men jag benhård förlovning, inom 1 år giftermål plus att jag inte ville har barn innan jag var gift.

Så en helg så var vi på ett ett pars väns bröllop, visst blir man själv intresserad och de kändes som jag och min M2B bara hade ögonen för varandra. Under hela middag så pikade mina vänner honom och tyckte de var hans tur nu...
Morgon efter tog han upp de hela, kanske skulle vi ta och gifta oss, tanken kändes inte helt främmande. Jag påpekade frieriet...

Men han tyckte sk avi gifta oss inom 1 år så måste vi börja planera redan nu och han vill gärna att jag var med och valde ut förlovningsring och dessutom ville han göra något romantisk av själva frieriet, inget han ville hafsa med. Så han sa börja planera bröllopet, så ska jag planera frieriet så de blir allt som du drömt om!

Jag väntar nu på spänningen på frieriet....Har mina misstankar på lördag, men vi får väl se...

Någon som väntar på något gott väntar inte för länge!