Vi fortsätter vårt umgänge och hänger med i alla livets svängar...
...förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3414645.html
Du som läser här gör det på egen risk, ty här räds vi icke sjukhus, kroppsvätskor eller prat om sexlivet.
Gemensam faktor har varit längtan efter barn. Såhär flera långa trådar senare är det vänskap som förenaar, minst lika mycket.
Kraaaaaaaaaaam Jenny! Hoppas verkligen du får ordning både på axeln och indianerna. Det är klart att det känns jobbigt när det inte funkar och man varken vet ut eller in. Kram igen!
Är inte det typ den här veckan...? 
Vad blir lillmuffins namn? *nyfiken i en strut*
Jenny, har du fortfarande så ont att du inte kan sticka? Har det någonting med vaccineringen att göra, eller har du fått en "fristående" inflammation?
*kramar Jenny*
Skit med armen, är det vaccinationen som ställt till det så?
Det är tur att det finns hjälp att få när det gäller indianerna och att bli gravid. Men det känns nog alltid skit när man behöver ta till den hjälpen.
När vi påbörjade våran undersökning hade jag väldigt dubbla känslor, visst det var underbart att veta att nu fanns det förhoppingsvis någon som kunde hjälpa våra kroppar på vägen om vi inte fixade det själva. Men samtidigt känns det jättejobbigt att behöva ens fundera på att ta den hjälpen. Det var emot all stolthet, är jag mkt sämre än alla andra som behöver hjälp`??
Svaret är ju givet NEJ!
Ialla år har du ju fått höra hur lätt det är att bli gravid, räcker nästan att bara peta på en kille. Om du sedan missar ppillrena en dag så är det ju helt uppenbart vad som kommer hända. Ok, jag överdriver lite nu. Men det är ju åt det hållet informationen man får när man växer upp lutar. Sedan att indianerna kan spöka och graviditen ta lång tid att få till det får man själv upptäcka på vägen.
Det är klart att det inte var så här du hade tänkt dig att det skulle bli under erat barna-görande. Men det är många som den vägen får gå, många fler än du nånsin får höra om och försök vara glad för att det finns hjälp att få. snart är förhoppningsvis indianerna här igen.
Esther....
Ninnis, 15e är stora dagen. Och ja vad kan maken ha hittat på?
En del av mig blir som ett litet småbarn och vill veta NU!!! Den andra delen, tja den finns nog inte ens. jag är nyfiken och vill veta!
EA trevligt att du inte kan hålla dig härifrån. 
Du är så välkommen.
hvids, jag instämmer med de andra i frågan, vad blir det för namn??
daa, tydligare pik än så kan man inte få från kollegan va?
Ninnis, vilken härlig promenad ni verkar ha haft igår.
*hjärtar Esther* 
Lanovia: så bra skrivet.
Äsch, nu blev jag tårögd igen!
Lanovia, jag är precis likadan när det kommer till födelsedagar, julafton, överraskningar osv. Jag blir som ett litet barn!
