Daa skrev 2009-10-25 18:19:46 följande:
Igårkväll var vi på 30-årsfest. Det var makens kompis fru som fyllde år. Man skulle väl egentligen kunna säga att vi är rätt bra kompisar alla fyra. I somras sprang vi på henne på en gatufestival. Det var första gången vi träffade henne sen vårt MF. Hon beklagade och berättade hur mycket hon gråtit för vår skull när hon hörde den tråkiga nyheten. Det kom jag att tänka på igår när jag körde från stan efter att ha inhandlat present. Där i bilen, fick minnet mig att börja gråta. Under två sekunder skakade min kropp till av en snyftning och tårarna steg upp i ögonen. Sedan var det lugnt. Förutom att jag blev lite chockad över min reaktion. Innan maken och jag hakade på den här försöka-göra-barn-cirkusen brukade jag gråta, på en höft, i snitt en gång i halvåret. Märkligt, hur annorlunda man kan bli...
Stoooooor kram, Daa.....tror att man inte kan greppa alla känslor förrän man verkligen står där.....o det är inte lätt att freda sig mot alla känslostormar som kommer huxflux.
O det där med spammande....
Krävs kanske lite övning!
Blommis:
gulle dig! Mysigt med familjemys!
Vi njuter vi osså i soffan....Busan har hicka o pappa dricker öl...hmm undrar om det är pappas andedräkt som påverkat?!
Hahahahahaha