I vått och torrt och väntan

nej nu måste jag försöka jobba lite.

*kramar Jenny*
Skit med armen, är det vaccinationen som ställt till det så?
Det är tur att det finns hjälp att få när det gäller indianerna och att bli gravid. Men det känns nog alltid skit när man behöver ta till den hjälpen.
När vi påbörjade våran undersökning hade jag väldigt dubbla känslor, visst det var underbart att veta att nu fanns det förhoppingsvis någon som kunde hjälpa våra kroppar på vägen om vi inte fixade det själva. Men samtidigt känns det jättejobbigt att behöva ens fundera på att ta den hjälpen. Det var emot all stolthet, är jag mkt sämre än alla andra som behöver hjälp`??
Svaret är ju givet NEJ!
Ialla år har du ju fått höra hur lätt det är att bli gravid, räcker nästan att bara peta på en kille. Om du sedan missar ppillrena en dag så är det ju helt uppenbart vad som kommer hända. Ok, jag överdriver lite nu. Men det är ju åt det hållet informationen man får när man växer upp lutar. Sedan att indianerna kan spöka och graviditen ta lång tid att få till det får man själv upptäcka på vägen.
Det är klart att det inte var så här du hade tänkt dig att det skulle bli under erat barna-görande. Men det är många som den vägen får gå, många fler än du nånsin får höra om och försök vara glad för att det finns hjälp att få. snart är förhoppningsvis indianerna här igen.

Ninnis, 15e är stora dagen. Och ja vad kan maken ha hittat på?
En del av mig blir som ett litet småbarn och vill veta NU!!! Den andra delen, tja den finns nog inte ens. jag är nyfiken och vill veta!

EA trevligt att du inte kan hålla dig härifrån. Du är så välkommen.

hvids, jag instämmer med de andra i frågan, vad blir det för namn??

daa, tydligare pik än så kan man inte få från kollegan va?

Ninnis, vilken härlig promenad ni verkar ha haft igår.

Då kom svaret. Var det jag misstänkte eftersom det var det sista vi fått höra här.

Det namnet blir bra. jag har ju lyckats bli kompis med det nu.

Skönt att bestämt er nu eller?

En utav mina barndomskompisar brukar fråga mig när födelsedagen närmar hur många dar det är kvar. Detta eftersom jag alltid brukar/brukade räkna dagarna till stora händelser. Dock var det rätt många år sedan jag räknade mig fram till födelsedagen, men i år är jag nästan på den nivån igen.
Nej nu får jag se till att glömma detta kommer ändå inget få veta på flera veckor.

Tack, jag var rädd för att det blev för rörigt.

Var det denna vecka du väntar indianer förresten?

Jag måste jobba nu, men orkar verkligen itne.
Hur 17 skall jag orka med kvällens rep?? bara att försöka hålla i ett instrument känns som en dunderansträngning.

Tyvärr inte. Ialla fall inte om jag skall frakta hem hunden per fot som jag har lovat mannen.
annars får jag köra hem bilen och han gå hem. Vilket han redan föreslagit, men jag vill inte att han skall behöva göra "allt". han tog ju morgonpromenaden imorse, som det nog var min tur och lite till att ta, eftersom jag var så trött.

samma för mig.

Jodå jag tycker faktiskt att det gått bra. Magmusklerna sätter väl kanske stopp lite fortare men då är det bara att ta små pauser.
största problemet är nästan kvällströttheten nu, att orka hålla igång till halv tio, det är nästintill omöjligt för stunden.