I vått och torrt och väntan

Jag insåg just vad det värsta med min ilska är, att den inte gör någon nytta längre. Jag är ju mest sur på maken av olika anledningar för att han gav sig iväg ikväll. Men när han väl kommer hem igen så gör det ju ingen skillnad för då går det ju inte att backa bandet.
Det gör ju allt ännu värre. nu när jag för en gångs skull har rätt till min ilska kan jag inte vinna, det enda jag kan göra är att bråka med honom för att ge honom dåligt samvete och vad vinner jag på det???
Skit också!

Ja
Eller när hon ringer upp mannens telefonsvarare bara för att höra hans röst.

*torkar en och annan tår*

Me like

Det är kanske det. Har den fått eget liv?

Nej nu måste jag lämna er. Fastnade visst.

JAG MED!!!

Muttrar ilsket över förkylningen som hindrade mig när jag var i Malmö.

Mig med!!!
Please

Funderar på om jag vågar göra glädjedans över att Ingis är tillbaka??? Det har jag gjort tidigare bara för att märka att hon inte alls är tillbaka.
Jag nöjer mig nog med att hoppas att så är fallet denna gång!
och göra ett litet glädjetjut.

Här har ni en som är helt slut idag. När mannen väl kom hem så rann ilskan rätt snabbt av. jag sa vad jag tyckte han sa hur han tänkt och där fick det vara bra.
Men däremot så satte syndafloden i gång i alla sin kraft, ojoj vad jag grät.
Det rann tårar över hur ful, stor och fruktansvärt oattraktiv jag blivit, så oattraktiv att maken inte ens vill ha sex med mig längre (tja detta var väl kanske inte sant men sådan kände jag mig igår) De rann för att mina fingrar svullnat så mkt att jag inte kan ha förlovnings- o vigselringarna på mig längre. De rann för att jag pga graviditen inte kan hjälpa till med renoveringen så som jag vill. Med andra ord jag lyckades nog komma på allt oväsentligt som går att komma på och stortjuta över detta.
Glädja mig över allt underbart är ju onödigt. *ironisk*

så idag är jag psykiskt helt slut och har nog inte världens snyggaste ögon, lite smått svullna.

Den första övningen känner jag snabbt igen som "katten" från yogaskivan.