I vått och torrt och väntan

Fru Bygg vad skönt att det går så bra med Ella.

hej Villemoa. Hur är läget med dig?

Mums, vad sugen jag blir på att göra egen pizza.

Efter ett halvt rep (det var så mkt jag orkade), kvällsmat och en havltimme in soffan innan sängen så missade jag visst rätt många sidor här. skall sätta mig och läsa ikapp.

Idag känner jag mig mkt bättre, hela kroppen skriker inte av trötthet. Var skönt att vakna imorse och känna att jag faktiskt orkade lyfte en arm utan att det kändes som ett maraton. hade en gång som plan att gå och simma idag, men tror faktiskt jag skall ta en vilokväll. Utnyttja att mamma är här och få hjälp av henne hemma.
Pappa är ju här hela tiden medans mamma kommer och åker beroende på sitt jobb. Hon visste inte riktigt om hon skulle åka hem idag eller imorgon först. Men när hon såg min trötthet igår bestämde hon sig för att stanna en natt till för att underlätta för mig. *hjärtar mamma*

Hoppas humöret känns bättre idag Ninnis, frusterande att inte få träffa maken mer. *kramar*

Ojjoj jag kan tänka mig att Moas mamma också var trött efter en sådan dag.

Blommis, vilka fina mattor! Och jag ger dig samma erbjudande som ninnis, vill du ha fler blomlådor att pyssla med är du välkommen hem till mig.

Shit pommes!!!
Svärfar har vid ett tillfälle önskat sig ett fotbollslag, men då sa jag snabbt att då krävs det insatser från mannens två syskon. Jag/vi tänker inte göra det jobbet själv.

Hej Sonja *vinkar* Stackars liten med feber. hoppas hon blir bra snart.

Villemoa, jadu vad är det med folk och deras rädsla för att ställa jobbiga frågor. vuxna har nog en tendens att försvinna bort lite när någon går igenom något jobbigt. Jag försöker verkligen att göra motsattsen för jag tycker det är vedervärdigt att se vissas rädsla för ledsna.

Till er som haft MF tillåt er vara ledsna och sakna. Tycker inte det är ett dugg konstigt att det är jobbigt och tårarna rinner månader efter. Ut med känslorna och i denna tråd lyssnar vi gärna.
Den "dumma" kommentaren om att då är det bara att köra igen, är nog tänkt att trösta. Jag tänker så själv när jag hör att någon haft MF, jag förstår verkligen sorgen i att bli av med livet i magen. Men på något vis när jag vet hur skräcken att inte kunna bli gravid känns så kan jag när någon får MF tänka att fy vad hemskt men då vet ju dem ialla fall att de kan bli gravida. Sen inser jag det skeva i mina tankar och försöker att inte uttala dem. Men det är förmodligen så många andra tänker också.

Vad bra! Det glädjer mig